Ifjol denna tid...

...var jag ännu lyckligt ovetande om hur ont det gör att föda barn. Men jag var redan på BB. Jag hade vaknat klockan fem av att vattnet gick och var jättelycklig, för samma dag var det bestämt att jag skulle igångsättas, men nu verkade det ju som om barnet ändå hade bestämt sig för att ta sig ut för egen maskin. Konstigt nog fick jag inga värkar, fast vattnet fortsatte att forsa ut, just då jag fått kläderna på mig (vattnet går alltså inte bara en gång, utan om och om igen....). Ville inte störa henne ännu, som skulle vara med på förlossningen, utan bestämde mig för att köra iväg själv. Med den kunskapen jag har idag, skulle jag inte våga göra det igen - tänk om jag plötsligt hade fått en megavärk i bilen, jag kunde ju ha kört i diket! Men det var en fin start, jag fick njuta av allt det nya som skulle hända i lugn och ro medan jag gjorde mig i ordning och körde till Jakobstad. Att få eget rum på BB, mat och kläder kändes som att vara på hotell, ännu skojigare blev det då vännerna började dyka upp för att hjälpa mig att få tiden att gå. Vi tittade på en fotoutställning, dansade salsa, skrattade och skojade. På eftermiddagen var tre på plats och fick vara med då värkarna småningom började, tyvärr ändå igångsatta. Jag undrar ännu idag hur det hade varit om jag hade fått vänta tills kroppen skulle ha satt igång värkarna. Jag förstod att det fanns en infektionsrisk efter att vattnet gått, men ändå...kunde man inte ha väntat en dag i varje fall? Nåväl, 3.5.2006 var en glad dag - tills cirka 19 på kvällen då allvaret började, det vill säga, det började göra ont på allvar och jag fick börja ty mig till lustgasen. Sen var det inte mera roligt alls. 13.47 nästa dag lättade det :)