Balans

...är något som är svårt att upprätthålla numera, har jag märkt. Det finns ju inget "status quo" (visst betyder det ungf "stillestånd"...det menade jag i allafall...) med barn och man måste själv också ändras i takt med barnet. Sen har vi ju också ändringarna i förhållandet till pappan. Jag märker att det är lite svårt ännu för mig, detta med att ta D till K-by, har fått ont i magen dagen före de två senaste gångerna (kan vara tillfällighet, men har nog märkt att tankarna också surrat i lite fel banor). I dag gick det ändå jättebra, D grät inte då pappa for iväg med honom, som han gjort de två senaste gångerna, och han var idel leende då jag hämtade honom. Då blir det mycket lättare för mig också! Så nu känns allt bra igen. Var och simmade i dag igen - snyggingen från förra gången var inte där, det var däremot en busslast lågstadiebarn...så det blev ingen skön stund i bubbelpoolen, jag rymdes helt enkelt inte in. Då jag testade ryggsim, blev jag så i mina tankar att jag glömde att kanten kommer emot, och svepte till en stackars karl, som stod vid änden på banan bredvid. Han var riktigt söt och log bara åt mitt förlägna "oj, anteeksi" innan jag hastigt plaskade därifrån.

Annars är jag tillbaka till gammal dygnsrytm här hemma, dvs sitter uppe till elva - halv tolv, och är trött på morgonen...men det är så otroligt skönt att bara säcka ihop framför tv:n då D somnar och bara zippa (zappa? zuppa?) mellan kanalerna tills ögonen börjar ramla ihop, utan att behöva tänka på något praktiskt alls. Tyvärr betyder det också att jag har ytterst lite tid framför datorn - på måndag börjar min föreläsning på arbis (blir cirka 4 måndagar) och jag har varit tvungen att försöka förbereda det medan D sover på dagen, för på morgonen ligger jag definitivt tills han vaknar (7-8 på morgonen, vilket ju är helt bra, men det har varit tänder på gång igen och han brukar gny på nätterna och väcka mig). Hade honom upp i arbetsrummet då jag gick igenom dior från England, men det blev svettigt. Ni kan föreställa er hans inre monolog: "nej men vad spännande, så massa små roliga lappar, tänka att få kasta dem runt hela rummet. Där fick jag en, nu ska jag testa om man kan trycka i mitten, nämen, varför tog mamma bort den nu då? Det var ju jätteskoj, och så många fler det finns, varför har hon dem så högt upp, nå, jag far och påtar på detdär starka ljuset i stället på lådan som surrar på bordet.....". I varje fall har det varit nostalgiskt att gräva i guidelådan och titta i gamla album - hur ung och oförstörd man en gång varit :) (guidebild från andra vintern på Sri Lanka - jag är andra från vänster). Tyckte faktiskt att jag hade många riktigt bra diabilder också, synd att man egentligen inte mera har möjlighet att visa dem någonstans. Sen då D blir tillräckligt gammal kommer det väl att ses som något antikt!