TV

Få se om jag hinner skriva detta ännu innan D vaknar. Han vaknade kl 6 i morse, så jag tror han sover länge nu på dagen, men mommo är i Yhärmä, så ingen sitter bredvid hans vagn....Anyway, tv är ju något som jag har mycket erfarenhet av. Under slutet av graviditeten värkte ju mina händer och armar så mycket att jag inte kunde göra just något alls, fast orken annars fanns där, så det blev mycket tv. Nu är det sena kvällar med tv som sällskap som
gäller.

Under graviditeten var jag också väldigt känslig för våldet överallt (med tanke på det nya livet inne i mig). Reflekterade över hur många serier det finns som delar sig i två kategorier: deckare/kriminalserier/action kontra sjukhusserier. I ena fokuseras det på hur folk tar livet av varandra till höger och vänster, i den andra kategorin försöker man lappa ihop folk på löpande band. Jag behöver kanske inte säga vilken kategori som är min favorit....ER, Grey's anatomy, den brittiska serien på lördagar, Chicago Hope...kommer inte ihåg namnet på alla, och dessutom finns det ju många, många fler. Å andra sidan kan jag nog tycka att en Poirot eller mord i Midsummer etc kan vara helt trevliga att se på :(.

TV är ju en reflektion av samhället - och jag tycker att denna fokusering på våld och död inte är speciellt upplyftande, men säger en hel del om oss. Förstår inte riktigt vad det är som fascinerar i det hela. Har det något att göra med det man nyligen läste om, detta med vanliga människors stora intresse för allmänna avrättningar till exempel? Rädslan för döden? Ett sätt att hantera det mörka i samhället?! Vet ej.

Det som ju är intressant är den ökande mängden serier med övernaturligt tema. "Änglar ibland oss" (tror jag den hette), Roswell, X-Files, nu just "Kuuden ketju" (kommer ej ihåg på engelska eller svenska och nu tog den ju just paus :( och "Heros" från Sveriges tv. Det börjar bli alltmer rumsrent med mer eller mindre fantasi/science fiction-inspirerade serier, och, skulle jag vilja hoppas, serier med "andligt" innehåll (jag menar inte direkt religiöst). Blev väldigt förtjust just i "Kuuden ketju", det var fantastiskt att en amerikansk serie skrivs utgående från folks vilja att göra det "rätta" dvs deras val styrs av intuition/inre känsla för vad som är rätt, inte vad som ekonomiskt är det bästa. Har mer eller mindre haft ångest av att se på "Desperate housewives", ytligheten, "olusten" att tänka på någon annan än sig själv - ok, det är ju verkligen inte normalt att både i misstag och enkom bränna varandras hus sådär bara och ha mord lite här och var runt sig, jag vet ju att den är överdriven, men ändå - vi påverkas ju av vad vi ser, och kylan i det hela har stött bort mig . Fast i går var det helt ok igen...."Ångest" förresten, finskans "ahdistus" är bättre i detta fall, när det börjar kännas tungt i bröstet!

ps. just så - var på nätet för att se om jag skulle hitta det engelska namnet på "Kuuden ketju" (
"Anyone on the planet can be connected to any other person through a chain of six people.”) och så läste jag att den slutat helt och hållet. Typiskt. Den hade inte fått tillräckligt höga tittarsiffror i USA...why am I not surprised!!! Problemet kanske också var att den började på något sätt långsamt, blev inte tagen först, men kollade på nytt efter några episoder och blev då fast. Vad synd. USA var inte redo för en serie som inte fokuserar på det yttre goda (sorry, ni som bor i USA....).