When I moved home four years ago (seems like it was much longer...) the "village in the village" seemed rather lifeless - empty houses, not many kids, only our neighbour's. Now there is D, in January there will be a new baby two houses from my place (I'm keeping my fingers crossed for a boy...selfishly I'm hoping for a playmate for D), this summer a family with two kids around 5 moved to the house next to the one I just wrote about. I went there on Saturday to wish them welcome to the neighbourhood, and found to my surprise that they had a lot of animals. I had already seen a horse, but it turned out they also had a cat, four rabbits and five goats (and a lot of mice..."wild" ones)! I'm so happy for D (and myself) - that they neighbourhood will be alive, and we can maybe sometimes pop in to see the animals. It's been thirty years since there was a horse among this group of houses. Our previous neighbours had one when I was a kid. He liked to bite, so I never patted him, but I practised taking photographs with my first camera - I especially remember a photo where poor "Pelli " had no head....
Anyway, I was also reminded of the fact that I've always liked animals. And as many other teenage girls, I dreamed of my own horse. Somewhere deep inside I'd love to have a lot of animals - the problem is that I don't want to have them for the purpose of eating them in the end...and I know that as long as I don't have a partner, it is not really possible (well, a cat would not be impossible). Otherwise I might have started a farm where citykids (or countryside kids for that matter) could come to see animals that used to be common in the countryside just thirty years ago. Oh well, things can change rapidly, we all have proof of that, so who knows! Meanwhile I can be happy that there are more children and animals close by again!
3 kommentarer:
Vad härligt att det kommer nytt folk till byn! Verkar också vara litet av en "trend" att äldre folk (nyblivna pensionärer) flyttar ut till landet till nån hemgård, eller åtminstone använder den som fritidsstuga. Bra då det blir liv och rörelse.
Vår by här i södra Vörå har ännu sin skola kvar men få se hur länge, elevantalet orkar just och just upp till 20. Ja, jag har nu bidragit med vad jag kan...:)
Hästar, ja, vi flyttade ju hit ut i glesbygden för att jag skall kunna ha mina heppar. När min första häst kom hit var det exakt 30 år sedan sista arbetshästen lämnade gården, 1970. Vi använder faktiskt "ränkren" (vad heter det på standardsvenska???) och "loukkan" från den tiden då vi kör med "tjibikkon"!
Det är verkligen roligt att det flyttar in folk också och inte bara bort. Här i byn där vi bor fanns det två bebodda gårdar för fem år sedan, med sammanlagt sju personer. Nu är det fyra gårdar och femton personer... När vi började bygga så började också makens kusin och hans sambo strax efter, och när vi fick första barnet hade de sitt första på gång. Nu har vi två, och dom har också just fått andra. I byn är nio personer under 18 år.
Roligt att J ska ha barn också... jag träffade henne i december i fjol och funderade om dom inte ska börja ställa till något, men jag frågar aldrig folk om sånt. :)
B-M: här är det nog nästan tvärtom, pensionärerna flyttar till nkby, men som tur är har husen börjat fyllas av unga par. Här var det lite kris på gång för några år sedan, då så lite barn föddes, men det har blivit bättre (jag drog ju också mitt strå till stacken ;)
Katt: härligt att höra! Jag började också hoppas att det skulle börja hända något hos J direkt jag blev gravid - ville att D ska få lekkamrat nära till :)
Skicka en kommentar