Ingen kväll är den andra lik

Har haft sköna dagar, riktigt njutit av att städa! Det hade hunnit samla sig så mycket grejer här och var, nu fick jag gjort en riktig genomgång av hela huset. Tyckte att jag också var i form att ta itu med Ds sovvana på kvällen. Var uppeldad av det faktum att barnvakten i måndags hade lagt ner honom i sängen efter lite läsning, sjungit en sång och så hade han somnat. I tisdags bestämde jag mig för att NU ska här fås ordning på torpet med mamma också. Sju gånger kom han ur sängen, innan han sen slocknade halv elva, men då stod jag i fotändan...Nästa kväll hölls han faktiskt i sängen, men jag testade inte ens att smyga bort, förrän jag hörde att han somnat, klockan tio. I gårkväll trodde jag då att saken var biff, satte honom i sin säng, sa natti, natti och gick bort. En timme senare, efter att jag tappat räkningen med hur mångte gången han klivit ur och kommit traskande ur sovrummet, fick jag släcka och krypa till sängs själv, helt utmattad och för arg och trött för att ta upp kampen. Ikväll försökte jag inte ens, läste med honom i min säng, satte honom i sin egen då han verkade trött och låg bredvid i min - och simsalabim, så sov han redan klockan tio! Jag klarar inte av detta med "han ska somna i sin egen säng, på egen hand", jag kapitulerar...Supernanny får säga vad hon vill.