Måndag

Jag har inte tyckt det varit något fel på måndagar. Men i dag har dagen levt upp till sitt rykte. Diskmaskinen har inte släppt ut vatten, jag har försökt få ut vattnet på egen hand och till sist försökt dra ut maskinen, för att komma åt avloppet. Inget har lyckats. Sen försökte jag reparera en klänning jag tänkt ha i kväll i tv-julsändningen (banden baktill har lossnat). Var nöjd med reparationen, tills jag skulle stryka klänningen - hade sytt fast linningen också. Sen har D spottat vatten på golvet, stulit choklad och till sist suttit på bordet och gallskrikit (inte gråt, bara rösttest :( då jag försökte skriva anvisningar till barnvakten. Dagen har stretat emot, jag kan bara hoppas att allt djävulskap har fått sitt så allt går bra i kväll. Håll tummarna!!!

Senare: jag har undrat varför vår telefonräkning för den fasta telefonen är rätt stor, i kväll fick jag delvis en förklaring. Medan jag försökte smeta make-up på mig så fort som möjligt (blev förstås sen) hörde jag hur D, som jag hade tänkt skulle roa sig med att titta på tv så länge, igen en gång tryckte på högtalarknappen på telefonen. Det händer sådär femtio gånger per dag...denna gång hörde jag efter en stund en klar röst säga "the number you have dialled is incorrect"....Jag får inse kalla fakta, det går helt enkelt inte att ha telefonen på telefonbordet.

Sändningen då...det är inte bra att fundera på hur i hela fridens namn man ska få en diskmaskin att fungera igen på väg till direktsänt i tv. Jag fick kortslutning efter första intervjun med Lucia och tärnorna. Satt och lyssnade på när de sjöng (väldigt vackert) och påminde mig om vilket nästa programnummer är - och glömde helt totalt att tacka flickorna och önska dem god jul. I stället sa jag direkt "och nu så ska vi se...." med följden att kameramannen inte alls hann med och det blev ett konstigt stirrande innan de fick igång bandet för följande programinslag. Själv frös jag helt till och fick inte ett ord till ur mig.....Oj och voi. Men de andra programpresentatörerna är rutinerade och skötte sina inslag mer än galant, så jag får trösta mig med att de uppvägde...och sen hoppas jag att det på något sätt går att frisera fadäsen tills det blir dags för repris.

ja jo, och så fyller ju Jemaya-bloggen ett år i dag. Jag ska äta lite tröstchoklad ännu i kväll och fira på det sättet - drack två koppar kaffe på Ny-tv och somnar säkert inte än på många timmar (dricker inte annars kaffe!). Hade faktiskt tidigare tänkt skriva lite om året som gått, men nu blev det ju en sån här dag. På dagen då jag skulle skriva, fick jag som svar "server error"... Kanske denna dag varit rätt representativ för hur jag kände mig då jag började blogga här. Jag var ju rätt upp och ner då. Jämfört med den rätt paranoida känsla jag då hade, mår jag strålande i dag. Egentligen har jag inte mera behov av att vara "anonym", känner inte att jag behöver vara rädd för att bli funnen. Ibland har jag också funderat på att gå tillbaka till bloggen.fi, men det skulle säkert inte bli lika där mera heller, så jag fortsätter tillsvidare här.