Hmmm

Kan en kopp kaffe på kvällen förstöra en hel natts sömn?! Jag dricker ju inte kaffe vanligen, men igår var jag trött, eftersom förra natten var lite orolig (D och jag vaknade till flera gånger), och före lokaltvsändningen kastade jag in en kopp för att få huvudet vaket inför direktsändningen. Klockan ett tittade jag ännu på klockan, och efter 5 gick det inte att sova mera. Kollade i morse om det skulle ha varit fullmåne i natt, men det var det ju inte heller.

Tankarna har igen snurrat, tyvärr. Förslag om träffningsavtal har växlats mellan pappan och mig, och det verkar egentligen bra. Jag vill ha in i kontraktet att om D visar tecken på att må dåligt av arrangemangen, måste de saktas ner. Det hade pappan tagit bort, men jag tänker ta upp det ännu hos barnatillsyningsmannen. Han vägrar träffa D hos oss, men jag orkar inte käbbla om det, tycker nog själv att det skulle vara obehagligt att ha dem i vårt hus, eftersom de inte verkar vilja komma emot på vägen till försoning.

Fr.o.m. slutet av augusti är det tänkt att D börjar åka till pappans hemstad för träffarna, jag tar dit honom de första gångerna, sedan blir bytet ungefär halvvägs. Men vi har båda tyvärr ännu haft känslomässiga argument för att försvara våra förslag. Och hans stör mig oerhört. Jag vet att det inte blir bättre av att vara upprörd och försöka få honom att ta sitt ansvar för händelserna och sedan gå vidare. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig orättvist behandlad. Försöker ändå fokusera på det jag själv förde fram - att det "kalla kriget" måste överges för Ds skull, för det är klart att han känner på sig att de vuxna är spända. Och om jag fokuserar på själva avtalet, ska det nog gå att skaka av sig de sårade känslorna. Men det blev en svacka här ännu, trots att jag kände mig så bra i tisdags efter en energibehandling och sedan ännu samtal med min terapeut. Men trots allt är det bättre än vid förra avtalsrundan, så kanske dramatiken kring detta så småningom avtar.