Usch, nu känner jag mig stressad. Renoveringen är långt ifrån klar. Igår var både min kusin och mattläggaren på plats, men inget är klart än, huset upp-och-ner och mina nerver börjar spännas. Hade träff med terapeuten igår, hade tänkt avboka, men glömt att göra det i tid. Men det var nog bra att ännu få prata, behövde uppeppningen inför barnatillsyningsmansmötet nästa måndag. Konstigt hur jag än på något sätt har kvar tankar om undfallenhet och känslor att jag inte får kräva något, trots att jag nu vet att mina känslor för vad som borde ske, vad som är rätt och fel i situationen, är precis de rätta för D och hans känsla för trygghet. Usch, det blir en nervös dag.
Jag hade ju verkligen trott att allt skulle vara klart nu redan med "ytorna" i badrum & grovkök, alltså har jag idag möte på konstskolan, vårens engelska kurs ska planeras - och jag har inte haft tid att titta på det förrän nu just. Skåpdörrar borde hämtas från Jstad (vän hämtade skåpet i torsdags och så hade de #"&/ glömt att sätta med dörrarna). Nätterna har varit lite oroliga också, inte värre än att en napp eller en hand hjälpt, men jag har inte fått sova utan att väckas och jag har ju också varit fysiskt jättetrött av målandet, tapetserandet och nu i helgen sättandet av fogmassan mellan kaklen. Att man inte lär sig, man får aldrig ta ut någon glädje i förskott ("tjohoo, nu blir det klart") det blir så j-a tungt då saker och ting inte blir som man tänkt sig. Usch, verkligen inte på gott humör.
9 kommentarer:
Hei! Tiedän miten keskeneräinen huusholli rassaa hermoja. meillä on tehty remonttia jo 8 vuotta...!! Päivi
Klart att du vet vad som är tryggt för din son, du är ju hans mamma och lever med honom. Låt dig inte trampas på tårna. Finns tyvärr folk som inte riktigt fattar det där att man som god och ansvarsfull förälder riktigt bra kan bestämma själv över sitt barn och vet hur ens barn fungerar. Stå på dig!
Huh-huh, 8 vuotta!!! Siitä en olisi hengissä selvinnyt!
L: I början var jag ju osäker, då jag visste så lite om barn, men nu tycker jag nog att jag känner min pojke väl och vad som är bra för honom. Det är bara att jag ännu kan falla tillbaka i tankegångarna om hur vi alla tre tillsammans som vänner ska vara i Ds liv - då skulle det inte behövas regler för träffarna, men det funkade ju inte, så nu måste jag kämpa för att huvudpersonen är D och ingen annan!
D kommer först, absolut. Jag märker ju själv på L att han är tryggast med oss, eftersom han är van vid oss och bor hos oss. Folk förstår inte att ett barn inte är ett OBJEKT som placeras hit och dit. Hoppas X fattar vad trygghet innebär för D och att tant Y inte ställer till med en massa dumheter. X ska kolla noga i framtiden hur Y beter sig.
...har lite erfarenhet av ovanstående kommentar, du vet, föräldrars nya partners skapar trubbel, inget man önskar ett barn!
Känner med och för dig! Lita på det du vet och känner - mod och ork att kämpa! Känner också blä för idag. Lilleman har inte alls sovit som han brukar så jag har inte alls hunnit med det jag hade tänkt göra. På nätterna sover han ju heller inte så bra, så det har blivit lite sömn. Och det finns en hel del beslut som borde fattas angående renoveringen, studier som borde fixas, barn som skall skjutsas, bord&pappershögar&rum som borde städas, brev&redovisningar som skall inlämnas, föreningsplanering... nej ibland blir det inte alls som man tänkt sig - och ibland känns det som om allt trillar över en samtidigt. Egentligen är det ju inte så farligt, för vädret är fint, maten var god och allt som skall fixas är ändå bara värdsliga saker ;-) Kram
Äsch då, vad det hopar sig. Vi får hoppas på en bättre morgondag, en bättre månad, och en bättre nästa vecka för dig!!!
Kramisar från Ejdevägen! (... där badkaret väntar på dig... Du borde åtminstone hinna hit o kolla kläder åt D före den 17.2. så jag vet vad du ska ha och vad jag ska ta till vårt personal-loppis som hålls då).
Usch vad trist det blir när allt kladdar ihop sig på det där sättet!
Renoveringar är aldrig kul, speciellt inte när en massa annat sätter käppar i hjulet också.
Men, du ska se att det ordnar sig!
Kram!
Tack till alla för de uppmuntrande kommentarerna!!!
L: det är konstigt hur vissa människor, som har barn själv, tänker om andras barn!! Men jag antar att barn rör upp mycket gömda känslor, som gör att man kanske inte beter sig riktigt rationellt...
Ulrika: hör att du förstår mig mycket väl :). Hoppas att lilleman i allafall skulle börja sova bättre, då känns ju allt lite bättre (och man får mera gjort!!). Ds sömn på dagarna är ännu rätt osäkert, ibland sover han, ibland inte - svårt att planera vad man ska göra!), och fast jag itne mera behöver stiga upp på natten, väcks jag nog ännu av suckar och kvidanden etc. Kanske jag borde börja använda öronproppar...?
Ejdevägen: jaaaaa, jag har ju inte ro att fara någonstans, förrän det är någotsånär klart här - men nu börjar jag igen spänna mig för måndagen. På veckoslutet händer också en massa, men vet inte om jag orkar med något alls. Jag kanske hör av mig.....
Skicka en kommentar