Natt fyra gick riktigt bra för Ds del - han vaknade bara en gång lite efter 2, fast nu kommer jag inte ens mera ihåg om jag steg upp, eller om det räckte med att "lyssna ut det", för jag själv sov jättedåligt efter det. Känns som om jag inte alls gjorde det, men lite måste jag ändå ha slumrat. Vet inte vad det var nu igen - den hårda cirkelträningen på kvällen?! Halv sju vaknade han, och eftersom han då hade sovit så pass länge, tog jag honom i sängen och ammade honom - för att själv ännu kunna sova lite. Var det ett misstag....? På rådgivningen hade jag fått rådet att inte amma före 6 i varje fall, och nu hade han sovit sedan nio på kvällen, så jag tänkte att det kanske var tillräckligt.
Förra natten skippade jag vagnen, satte honom i spjälsängen för första gången. Tänkte att då det ändå inte hjälper att gunga vagnen, och fötterna sticker upp över kanten, och han sover så bra, så kan jag väl lika gärna sätta honom i sängen. Misstag nummer två...? Han har ju bara sovit två gånger på dagen i sängen tidigare (för länge sen, mest sover han nere i vagnen på dagen), men jag satte dit honom i sin sovpåse och hoppades att han inte skulle märka skillnaden. Desstuom satte jag honom att sova redan halv nio, han hade hoppat över kvällstuppisen och var jättetrött. Det är så svårt att veta vad som är bäst, kämpa och tvinga honom att vara vaken så länge som möjligt, eller helt enkelt sätta honom i säng då han är trött...?! Nu förstår jag att vagnens knirkande och gungande då han svänger sig också hjälper, för i natt har han vaknat lika många gånger som före sömnskolan - midnatt, två, fyra, fem...tror jag, tappade räkningen i något skede. Har inte ammat, men vaggat i famnen om och om igen, runt tolv tog det igen tre turer innan han somnade då han blev satt ner (och det är ju mycket besvärligare för ryggen att vara tvungen att böja sig så lågt ner). Suck. Men det finns ingen återvändo, får hålla på och vagga honom i famnen på nätterna fast resten av livet, men bröstet plockar jag inte mera fram på natten. I morse tog jag honom i sängen kvart över sju och ammade - för att få sova lite till. Och det är så ljuvligt att få honom nära sig efter den lååånga natten (fast spjälsängen är bredvid min säng så jag kan se honom :) - en gång på natten fick jag honom lugnat bara genom att sticka in handen mellan spjälorna och lite gunga honom).
Denna vecka är det högtryck i nya badrummet, kaklen ska läggas. Målade lite igår, dörr och dörrkaveln - slutet börjar äntligen hägra!
4 kommentarer:
Moi!
För många småttingar är det tryggt när det är lite trångt:)Det rekommenderas att man t.ex lägger ett rullat täcke runtom sidorna på spjälsängen för att få den där "trånga" känslan(precis som i mammans mage).
Hej,
kämpa på, du är så jätteduktig som orkar kämpa med detta!!! Jag har också lite problem med mina ungar, speciellt med Oliver eftersom han ännu sover mellan oss (fyller 3 i mars). Tycker själv att det är mysigt och tryggt att han honom där, men pappa tycker inte alls det är roligt att ibland få en liten fot i baken :). Har försökt sätta honom i egen säng o sova när han somnat. Då vaknar han om ett par timmar och gnyr att han är rädd och vill sova (=vill sova bredvid mamma). Har provat att igen lyfta honom i sängen när han igen somnat, då vaknar han igen om en timme och vill till oss. Vilma sover tack o lov i egen säng, men bredvid min sida eftersom hon ibland behöver min hand.
Jag vet att jag borde vara tuffare och sätta dom i eget rum och insistera på att dom ska sova där, men mitt hjärta klarar inte av det när de gråter, ena för att hon saknar min hand och den andra för att han är rädd...
Har nu satt en tidtabell åt mig själv, har tänkt att när Vilma fyllt 6 år (i april) så då ska jag inreda barnkammarn på nytt och flytta sängarna dit och försöka få dom att bli där. Får se hur det går...
Ha det bra och sköt om er.
Kram Kiika
Jag undrade ju också om jag förstört allting då jag tog upp henne på morgonen och ammade fast jag VISSTE att hon skulle somna om igen. Men det går bra så här också. Alltid är det ju något som förändras i barnens beteende, så inga principer eller metoder fungerar varje dag, jag tror inte att du har begått några irreparabla brott, hi hi! Tillbaka med honom i vagnen bara, är mitt förslag. Men du vet nog bäst som känner honom utan och innan! Kram
Tack Christina för det bra rådet!!
Kiika: jag förstår så väl, det tar nog lite i hjärttrakten att sätta honom i spjälsängen, men tänker att det är bättre för honom med tanke på framtiden, att han blir van med att sovplatsen på natten kan ändras. Dessutom är det varmare för honom i spjälsängen än vid den dragiga väggen, egentligen är det nog huvudorsaken - annars skulle jag nog ha honom med mig. Men vi får ju ha det mysigt tillsammans på morgonen i alla fall!
Malin: ska kolla din blogg hur det går, men det låter ju som om ni också fått läget under kontroll. Skönt! Och som du säger, säkert kommer det nätter då våra guldklimpar vaknar av olika orsaker. Huvudsaken är ju i allafall att grundmönstret är att man sover hela natten! I vagnen sätter jag honom nog inte mera, den är somsagt för kort för honom.
Skicka en kommentar