Jag får idag leva på hoppet att denna metod funkar . För jag är jättetrött. Förra natten var lika de som vi haft de senaste veckorna från och till. Tre timmar sömn, sen har D vaknat nästan varje timme. Nu var ju skillnaden den att istället för att halvt i sömn gräva fram bröstet, låta honom ammas några minuter och sen sova vidare, fick jag stiga upp många gånger för att vagga honom till sömns i famnen. För gungning av vagnen ledde bara till högre och högre gråt. Nappen blir han bara arg åt. Är jag för mesig?! Jag tänker att det ju främst är hans mage som nu ska avvänjas från maten, så då borde det väl inte vara så farligt fast jag vaggar honom till sömns i famnen - och han somnade nästan direkt jag lyfte upp honom. Jag gav honom vatten då han vaknade första gången kl 1, men nästa natt tänker jag inte alls ge vatten.
Jag hoppas verkligen att han inte mera vaknar så ofta då, för nu kommer vardagarna emot igen och jag borde orka fungera. Borde helst ha tapetserat grovköket i helgen, men jag har helt enkelt inte orkat. Det är ju såhär då man ser slutet på en renovering, man skulle vilja att den direkt blir klar - lite som då man kommer på att man borde gå till frissan, det ska ske nu, inte om en vecka! Men jag får öva mig i tålamod. Och jag hoppas, hoppas att nästa natt blir bättre, men jag är fast besluten att inte återgå till nattammandet, så få se om jag är helt borta om några dagar. Märker nu igen att ångesten över det dåliga förhållandet till Ms Y och Mr X stiger upp till ytan, men försöker trycka ner det. Är man trött, känns allt annat jobbigt. I allafall har jag nu ett datum för möte med barntillsyningsmannen - trots att jag är rädd för vad Mr X än kan hitta på, känns det skönt att äntligen få honom till ett möte med en officiell, neutral person. Får inte låta rädslan ta överhand, det är ju att kalla till sig svårigheter. Jag måste försöka orka lita på att vi får ett avtal till stånd och att det sen inte mera behövs en massa pikande hit och dit. Helst skulle jag vilja gå till en familjerådgivare för att reda ut alla sårade känslor på båda hållen, men det tror jag inte att han går med på, och kanske det är onödigt, kanske saker och ting faller på plats av sig själv med tiden.
3 kommentarer:
Det låter tufft med era splittrade nätter, men som jag sagt tidigare, du kommer nog att komma ut levande i andra ändan, och sedan kommer du småningom t.o.m att glömma hur hemskt det var. Vad gäller metod att få barnet att sova så tror jag inte att det finns några "rätt och fel", var och en måste pröva sig fram till det som passar en bäst. Och alla barn, och mammor, är olika. Styrkekramar i massor!!
Hoppas, som du också skrev, att allt ordnar sig till det bättre efter att ni besökt barnatillsyningsmannen! Familjerådgivningen skulle säkert vara bra att besöka, men som sagt, då behöver ju båda två vara villiga att göra besöket! Önskar dig lycka till med allt detta + att jag önskar dig nätter med en skön sömn! Då man inte får sova ordentligt och blir trött och hängig känns det som om allting blir så komplicerat och dystert! Redan en så liten sak som en solig dag kan göra att det känns bättre! Lycka till! ö. Marianne
Tack Marianne och Fifi - nu efter natt tre har jag hopp om att allt blir bättre igen, på alla fronter :)!
Skicka en kommentar