Vilken pärs!

Min ny upp-poppade herpesblåsa på läppen talar sitt tydliga språk, det har varit ett tungt veckoslut för min kropp. Vid midnatt höll jag på att tappa konceptet helt, D hade somnat redan nio, jag gick i säng en timme efter, men ville inte få sömn, frös. Troligen somnade jag ändå - cirka halv tolv vaknade D och började gråta. Gunging i vagnen hjälpte inte, mattan under hjulen bara for undan, D grät mer och mer, jag blev helt förbannad - på vagnen, på allt och alla. Försökte med böcker under vagnen, gick inte heller, så var tvungen att ta upp honom i famnen och gunga. Han börjar faktiskt bli rätt tung....då han lugnade sig satte jag ner honom, kröp utmattad till sängs och hann knappt stänga ögonen så började han igen. Detta gick tre gånger i repris och jag tyckte fruktansvärt synd om mig själv, men jag hade inget annat val än att stiga upp och vagga honom i famnen. Var helt övertygad om att denna metod inte skulle funka. Tredje gången gav jag honom också vatten och kom på att han kanske hade det för varmt - av bara farten hade jag fortfarande dubbel pyjamas på honom, men det drog ju inte i vagnen, så jag bäddade inte in honom denna gång. Och hurraa, han somnade! Då hade jag hållit på i en timme och var helt uppgiven. Men tänk om det helt enkelt var att han hade för varmt - fast jag frös (hade dubbla täcke och morgonrock i sängen dessutom för att spara tid då jag måste stiga upp!). Eller har han nu blivit van med vattnet...remains to be seen! I varje fall sov vi båda från cirka halv ett. Är inte riktigt säker på resten av natten, i varje fall behövde jag inte stiga upp mera. Jag tycker mig vagt komma ihåg att jag själv vaknade vid två, men jag tror att D inte mera vaknade! Vid sju suckade och svängde han sig en stund, men nu sover han ännu.

Det verkar ju som om metoden ändå skulle ha funkat. Det var lite i sista minuten - då jag steg upp stack hans fötter upp, de låg på vagnskanten - några veckor till och han kunde inte alls sova i vagnen mera. För mig föll alla bitar på plats vid just denna tidpunkt, var säker på att D får tillräckligt med näring dagstid, fick egen ro (programlöst veckoslut och inget större problem att grubbla över) och så hade jag nya vagnen, så jag inte behövde kånka den gamla upp och ner många gånger. Igår ringde en vän och påminde mig om att jag ju faktiskt själv kan massera honom på kvällen, och det behöver inte vara så omständigt. Har tänkt på det länge, men det har strandat på att jag velat göra det "som man ska" och inte hunnit läsa boken om babymassage, som jag lånade från bibban, och så har jag tänkt att det ska ske på det varma badrumsgolvet, då det är klart. För många "men först måste jag...". Ibland gör jag tydligen saker för svåra för mig själv! Igårkväll lade jag helt enkelt ner honom på soffan efter sista blöjbytet, strök lite här och var med olivolja på händerna och han verkade hur nöjd som helst. Hade på lite skön musik, den lyssnade han intresserat på - var förvånad varifrån ljudet kom, tv:n var ju stängd! Detta ska jag fortsätta med på kvällarna, det är ju ett sätt för mig själv också att varva ner, och hjälper säkert honom också att sova bättre. Hoppas jag. Nästa natt är fjärde natten - få se om han sover från kväll till morgon då...tänk om det kunde ske!