onsdag 25 juni 2008

Aiai

Det blir läkarbesök med D i dag. Märkte i går på morgonen att det var något konstigt med hans gång. Visste inte vad jag skulle göra, men eftersom han inte verkade ha ont, fast det såg ut som om ena benet plötsligt blivit för långt, så lät jag det vara. Men nu på morgonen gjorde det ont då han skulle börja gå, så nu har jag beställt tid till läkaren. Jag kan inte förstå annat än att han måste ha slintat på något vis när han kom uppför trappan på måndagkväll, då började han gråta. Jag trodde det var för att han blev arg över att han inte fick upp ett bräde han kånkade på, men det måste ha varit för att han stött sig. Vad svårt det är att veta vad man ska göra med ett litet barn, som inte riktigt kan berätta hur det känns!!! Dessutom märker jag att mitt förtroende för läkare är ganska litet, ett piller är inte vad jag tror hjälper nu, om något är sträckt eller ur led. Men i allafall måste jag ju göra något.

3 kommentarer:

Anonym sa...

oj nej, stackarn. Hoppas du har en bra läkare som bryr sig, det finns ju också såna som automatiskt skriver ut antibiotika till allt, det är säkert dom du också refererar till. Om det är en allmän- eller barnläkare så kan han/hon ju ta en titt i D:s öron samtidigt ... H. Kiika

Anonym sa...

Oj stackars vännen. Hoppas att det inte är nåt allvarligt, de har ju litet svårt att sitta still i den här åldern.

Jemayá sa...

Hej Kiika, synd att jag inte hann se din kommentar tidigare. Bad läkaren lyssna till lungorna, men kom inte att tänka på öronen - och han gjorde förstås inget jag inte bad om :(. Och han var verkligen ingen barnläkare, var inte alls bra med barn (inget berättande om vad han gör etc). Nå, D verkar bli bättre, så det är ju det viktigaste.

B-M: tack och lov verkar det gå över!