Framåt!

Nu har jag sovit gott två nätter - skillnaden känns direkt runt ögonen på morgonen när man vaknar, och förstås på energinivån på dagen. D har varit hos sin pappa i natt, jag hade en skön dag i går. Bestämde mig för att göra precis det jag känner för - låg i gungan och läste tidningar en bra stund. Det var äntligen solit här, om än lite kylig vind än. Sen fick jag gjort lite småsaker, som funnits på "to do"-listan, målade lite både inomhus och utomhus (fönsterkarmar, bit vägg, bit av ett skåp...), städade och hann sen ännu ta ett skönt bad. Badet har blivit symbolen för avslappning och egen tid. Fast sen blev det lite fel - stod och filade ena foten över wc-stolen och tappade plötsligt balansen. Viftade vilt omkring mig, men inget hjälpte, där halvlåg jag sen med ena foten nere i vattnet och blivande blåmärken på båda armarna och sjuk tumme. Säkert såg jag lustig ut, men det kändes inte så skoj. Nu vet jag hur mommo känner det, hon tappar lätt balansen och faller handlöst. Är detta ett ålderstecken :(?!

Skickade ett mail till fredrikshamnaren att jag bara tänker på honom vänskapligt (han hade ringt flera gånger, men jag hade inte svarat, första gången jag gjort så, trots att jag kunde ha svarat...). Lessamt, lessamt, bra karl, som sagt, men när det inte känns rätt, så gör det inte det. Vi får ju se om han nöjer sig med det "vänskapliga". Sen hade jag tänkt börja skriva en "andlig dagbok", allt mellan varven läser jag böcker om andlig utveckling - nåja, har läst ca tre i år, nu började jag på med "Heliga kontrakt", Caroline Myss. Väldigt intressant, baserar sig mycket på Jungs arketyper. Spännande också då saker och ting knyts samman, läst Jung runt 20 och var väldigt fscinerad av honom. Samtidigt länkar det också till vad jag läste i Ruiz bok. Myss rekommenderar just en dagbok, för att teckna ner tankar och känslor som dyker upp vid läsningen. Jag har många sådana på lager, så jag hann bara skriva några sidor, då jag blev dödstrött och fick gå och lägga mig (halv tio! Fast sen var det en stor, fet fluga i sovrummet...så somnade först cirka en timme senare...). Men jag antar att det är någon sorts introspektion jag går igenom nu just. Delvis hänger det säkert ihop med sökandet efter en partner, vill ju inte upprepa tidigare misstag och det finns mycket att reda ut och försöka förstå i det förflutna, sådant som påverkat min förmåga att knyta an till andra människor. T.ex. fick jag veta av min mamma helt apropå att jag blev ganska mycket retad som liten flicka. Jag var ju rätt udda här i vår lilla by i byn - ensamt barn (säkert svårt att knyta an till andra barn), gamla föräldrar, som mest jobbade och dessutom en finskspråkig mamma (iofs var jag inte den enda med det). Jag kommer inte ihåg det, fast nog lite mobbande på hemvägen från lågstadieskolan av två större flickor, bl.a. lyfte de upp mig i benen och släppte ner mig med en duns med huvudet före då vi väntade på bussen, tack och lov var det, vad jag kommer ihåg, den enda incidenten, och månne inte nästan alla barn blivit retade i något skede av barndomen, men nog sätter det säkert vissa spår, som det kan vara bra att fundera på.(några timmar senare: kom ihåg att när jag började på ettan tolererade jag inte mera att bli retad, då sprang jag efter retaren och ville slåss...).

Oj vad det blev "fundersamt" :). Är nu väldigt ivrig över fotograferandet och känner hur envisheten aktiverats: jag SKA lära mig använda min digisystemkamera manuellt. Även om det tar åratal...Men hörde att de har en nybörjarkurs just i det i höst i arbis, jag hoppas att jag lyckas hitta barnvakter, så jag kunde gå den. I fotoshop finns det också en hel värld att mixtra med - midsommarrosen har jag lite experimenterat med, men inte finns det ju tid och ork för mycket sådant ännu. Men lite i gången. Hade tänkt måla i Ds rum i morse, men nu ser jag att han kommer om en knapp timme, så får börja göra mig redo och fixa mat. I kväll eller i morgon får jag gäster (hurraa, god vän med två döttrar), och på torsdag är det ju qigonglägerdags (hurraa igen!).

Till sist en bild på en snorig och trött D en kväll förra veckan. På fredag sprang han omkring som vanligt, höften verkade inte störa (fast han lite sa "aiai" och kände på ryggslutet på kvällen, hade väl blivit lite ansträngt än).