söndag 15 juni 2008
Hjäälp :)!
Det är nog så typiskt, börjar det hända, så sätter det i gång riktigt ordentligt, och så får man problem med att välja! Nu är det så att jag också mailat med en kille i Fredrikshamn i några dar - han verkade väldigt lik mig till sättet, så tänkte att jag ju också kan skaffa mig en mailvän. Han är också en som blir otroligt ivrig om han hittar något han blir intresserad av. Med honom har vi skrivit rätt långa och personliga mail redan, fast det ju är helt på "introduktionsstadiet". Nu börjar han också föreslå träff! Och då börjar jag ju få samvetskval, jag antar att det rätta är att berätta för båda att jag nu då har kontakt med flera. Eller..? Fotona säger inte heller mycket, har jag märkt. Gårdagens deit hade vissa foton, där jag gillade hans utseende, andra där jag var rent av förskräckt, i verkligheten var han snygg, men det var förstås utstrålningen och helheten som var det viktiga. Denna andra kille är inte heller jätteimponerande på bild, men jag antar att jag nog behöver träffa honom också för att få en riktig bild. Har på känn att vi kan bli goda vänner, men något annat...? Nu kommer D snart hem, jag har målat lite på hans vägg igen, jag skulle sååååå vilja börja bli klar med åtminstone halva!!! Men det rör minsann på sig i mitt liv! Skönt att få hem D, så det blir mera liv i huset!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Oj vad trist med katten! Tur i alla fall att du tog två och har en kvar!
På karl-fronten verkar det röra på sig, kanske är det årstiden som sätter sprätt på folk :). Hoppas du träffar nån trevlig.
hälsar B-M
Stackars kissemiss! :(
Vad gäller dejtingen, så tycker jag inte man behöver berätta allt. Får man frågan kan man ju vara ärlig, men annars tycker jag att man har rätt att hålla sitt privatliv för sig själv. Det är ju bara en dejt! Inte sjutton kan han väl tro att du redan står honom trogen när ni knappt ens träffats? Nä, lite får man hålla för sig själv.
Helt enig med Matildas fikarum är Gunilla :-)
B-M: tyvärr är det så att det var den lilla katten som var den som förde in glädjen i huset, mamman är tillbakadragen, så hon kan inte fylla tomrummet :(. Jo, det är väl nog så att jag har sent påkomna vårkänslor med karlarna :)
Matilda och Gunilla: tack för det, bra att höra någon åsikt. Nu har jag faktiskt bestämt mig för att lördagsdejten inte är en bra man för mig, så dilemmat är borta, satsar på att lära känna den skrivande mannen i stället!
You go, Ulla!
Satsa på den skrivande mannen!!!
Skicka en kommentar