Jaa, nu får ni följa med mina sprattlande försök att knyta kontakt med det motsatta könet också!! Blev lite för mycket av både det ena och det andra de senaste dagarna, kunde igen inte somna om då D väckte mig med sitt hostande fyra-tiden. Hur ska man förresten veta när man bör uppsöka läkare med ett barn? Han har ju ingen feber, men hostan låter inte riktigt bra. Å andra sidan hostar han inte så ofta.
Lördagsdeiten har inte hört av sig, och nu då jag fått lite distans, så inser jag att han verkligen inte är den sorts man jag vill ha i mitt liv. Förutom ett tilldragande yttre, och det faktum att han bor tämligen nära och kanske också kunde flytta, eftersom han faktiskt också var arbetslös nu just, så finns det inte så mycket annat positivt att komma med. Efter mitt katastrofäktenskap med kubanen, är jag mån om att träffa en man, som jag verkligen kan lita på och som kan få mig att må bra, och som jag känner att gillar mig som jag är. Och förstås att vi får kontakt på alla plan. Kan inte ens komma ihåg att lördagsdeiten skulle ha frågat något om mig, han gjorde flera saker, som jag nu inser tyder på att han inte är speciellt omtänksam eller empatisk (skrattade närmast åt att jag sörjde katten...), vilket jag verkligen skulle önska i en framtida partner. Pratade i telefon med killen från södra Finland, han vill komma hit på midsommar, men fast jag nog gärna vill träffa honom också, har jag föreslagit helgen efter, för denna vecka har jag mycket program. Vill inte känna mig stressad, då det för en gångs skull är trevliga saker på gång - middag på torsdagkväll och konfirmation med påföljande möjlighet att träffa släkt och vänner på fredag. Att han sen skulle dyka upp mitt i det skulle inte vara så bra - för han har sen inte möjlighet att komma på lördagen, då jag inte mera har något program! Men trevligt med en man med initiativ och vilja att satsa lite!
ps- åååh, vad jag blir trött på skatorna. De har ungar, som flyttat ur boet nu just och skränar runt huset nästan dag och natt. Då jag grillade härom kvällen hade de varit och knyckt en korv!
ps2. nu har jag satt in en länk till mitt webalbum här till vänster - välkomna och kolla!
5 kommentarer:
En man som inte kan visa empati för att man sörjer en katt är inget att satsa på! Det är kanske hårda ord, men eftersom jag själv är djurvän och har en man som har sörjt förlusten av katter lika djupt som jag själv gör, så skulle jag inte kunna acceptera att dela mitt liv med en person som inte förstår att man också kan sörja då man mister ett husdjur. Det är viktigt i ett förhållande att man också kan sörja tillsammans, även om det gäller en katt. Jag understöder därför ditt beslut :-)!
Marianne
Om man inte kan förstå att man sörjer en katt så är det nog inget att satsa på! Om han nu inte skrattade i nervositet för att han inte visste hur han skulle reagera.../B
Tack Marianne, jag inser mer och mer att mannen verkligen inte var "ihoppassande" med mig. Det tror jag att han själv också insåg, eftersom han inte hört av sig!
B: han var van med farmkatter, som tydligen inte var mycket värda :(
Jag håller med Marianne! Jag skulle inte själv kunna leva med någon som hade en helt annan syn på husdjur än jag själv. Som tur är behöver jag inte det.
Marianne har rätt!
Inget att satsa på alls.
OCH du, jag förstår s¨väl att du skött upp mötet med mannen från södra finland till efter Midsommar. Det var smart. Som du säger är det ju fullt upp till midsommar iallafall.
Håller tummarna för den dejten!!
Skicka en kommentar