Hann med mycket i dag: först tog jag D till sin pappa, och for sen på lunchdate i Kokkola (lovande, lovande....:), en riktigt attraktiv man, men...jag tror inte vi har mycket gemensamt, typiskt! Ska väl nog träffa honom än..so to be continued....:) På hemvägen tittade jag in till mitt livs första auktion, eftersom jag kände personerna som hade den. Köpte inget, även om jag såg något jag kunde ha bjudit på. När jag kom hem kändes det hemskt utan D och
Nalle. Försökte sova, men det gick inte. Då bestämde jag mig för att ta en längre cykeltur till skogen. Då pappa dog (2002), låg jag allt emellanåt på åkrarna i den varma augustisolen och det kändes som om sorgen lättade, nu ville jag i allafall röra på mig. Har inte cyklat denna väg på flera år, så den kändes ny och fräsch. Sen hann jag ännu på ett 50-årskalas i centrum, men där började den förra korta natten göra sig påmind. Nu försöker jag undvika det tysta huset med att hitta på mer och mer att göra på datorn. Fia-katten verkar också lite vilsen, hon har släpat flera möss, lämnat dem på badrumsmattan, som om hon hoppats att Nalle ännu kommer in och äta. Men hon har inte egentligen jamat efter honom, bara just då hon kommit med mössen. Jag tror hon förstår att han är borta. Både mommo och jag har svårt med att titta ut genom köksfönstret, det hände ju precis utanför. Och D frågade efter "katten" igår kväll och i morse flera gånger, sade "bilen - tuut,tuut" då jag förklarade att Nalle-katten nu är "borta". Det är nog som om han också vet att något speciellt hänt (han såg också Nalle då han just blivit hämtad från vägen till vår gräsmatta och jag försökte då förklara att han nu var "borta") .
I found a pond in the middle of the forest (sand had been dug from it) during my small bikeexcursion and took photos of the reflections, actually upside down, but I think they look better the "right " way. Could illustrate the briefness of life on earth, our lives are like reflections on
water... (my cat died yesterday).
Nalle. Försökte sova, men det gick inte. Då bestämde jag mig för att ta en längre cykeltur till skogen. Då pappa dog (2002), låg jag allt emellanåt på åkrarna i den varma augustisolen och det kändes som om sorgen lättade, nu ville jag i allafall röra på mig. Har inte cyklat denna väg på flera år, så den kändes ny och fräsch. Sen hann jag ännu på ett 50-årskalas i centrum, men där började den förra korta natten göra sig påmind. Nu försöker jag undvika det tysta huset med att hitta på mer och mer att göra på datorn. Fia-katten verkar också lite vilsen, hon har släpat flera möss, lämnat dem på badrumsmattan, som om hon hoppats att Nalle ännu kommer in och äta. Men hon har inte egentligen jamat efter honom, bara just då hon kommit med mössen. Jag tror hon förstår att han är borta. Både mommo och jag har svårt med att titta ut genom köksfönstret, det hände ju precis utanför. Och D frågade efter "katten" igår kväll och i morse flera gånger, sade "bilen - tuut,tuut" då jag förklarade att Nalle-katten nu är "borta". Det är nog som om han också vet att något speciellt hänt (han såg också Nalle då han just blivit hämtad från vägen till vår gräsmatta och jag försökte då förklara att han nu var "borta") .
I found a pond in the middle of the forest (sand had been dug from it) during my small bikeexcursion and took photos of the reflections, actually upside down, but I think they look better the "right " way. Could illustrate the briefness of life on earth, our lives are like reflections on 
water... (my cat died yesterday).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar