It's raining men...

..i allaflall jämfört med dessa senaste år! Inom en vecka kommer jag att ha träffat tre helt nya bekantskaper, en var ju i lördags (redan avskriven, snabba ryck :), i går dök en annan upp här hemma medan jag var på meditation (första sedan i augusti, var verkligen i behov av det). Det är en typ jag inte riktigt blir på det klara med, han såg artikeln i tidningen om mig sommaren då D föddes och skrev till mig i fjol, tror jag det var, första gången. Jag tror han fått för sig att jag är hans "projekt", dvs att han ska omvända mig och visa mig den rätta vägen, dvs ett parförhållande och kyrkan. Kan ha fel, för han är väldigt flummig, och mycket kontakt har jag inte haft, just för att jag inte vetat vad han egentligen vill och har haft på känn att det just handlar om "omvändelse" vilket jag inte är intresserad av att bli tvingad till. Eftersom han har rötter här i Jeppo och känner mina släktingar, har jag ändå tänkt att han kanske inte är så farlig. I går hade han pratat med min mamma i en timme (hon undrade också om han ville omvända henne - vilket är helt onödigt, hon är traditionellt troende) och lämnat en barnens seriebibel åt D. I dag tyckte hon att han kunde ha huggit ved åt oss, när han nu såg så välmående ut :).

Halv tio dök han upp igen, då jag var mitt i Ds nattning (rekommenderar inte kontakt med mig då, avskyr att bli avbruten med våra kvällssysslor, är oftast så trött då, så det lilla jag har kvar måste jag sätta på att få D att sova). Han såg egentligen riktigt snäll ut, men var irriterande flummig - jag anser verkligen att någon främling, som egentligen inte vet något om mig, inte har rätt att när som helst komma och börja "predika" åt mig (släppte inte ens in honom, men han förstod inte vinken). Respektlöst och fräckt. Och det lät jag också förstå. Han var övertygad om sin rätt att lägga sig i mitt liv, oberoende vad jag hade att säga om det, fick ett mail sen ännu på kvällen.

Vet inte om det är någon vits att skriva och säga vad jag tycker, fast jag egentligen skulle vilja det, är ganska upprörd över att man tar sig rätten att börja "lära ut" åt främlingar hur de ska leva sina liv, utan att de bett om det. Nå, har egentligen inte tid att sura över den typen, för i morgon kväll dyker Fredrikshamnaren upp :). Han kan inte komma nästa helg, så tänkte att det är lika bra att få undan träffen med det samma då. Lite knepigt kan det bli, om jag inte riktigt gillar honom "live", för han har ju rätt lång väg hem (åtminstone 6 timmars bilväg...), men vi har pratat i telefon och det verkar som om samtalet flyter om alla möjliga ämnen, så jag tror att även om inte tycke uppstår, så kan det bli början till en vänskap. Huh, huh, allt snurrar lite väl snabbt, och sover ännu dåligt på nätterna, så jag är jättetrött. Får strunta i städningen nu just och ta en tupplur då/om D gör det i dag.