tisdag 13 januari 2009
Beslut
Jag är en handlingens människa, det värsta är alltid att inte veta hur det blir, vad man kan göra åt något. När jag fixat mat etc här på morgonen och funderat på saker och ting kom jag fram till att vad som än händer i år, så måste jag få åtminstone en veckas solsemester nästa vinter, annars klarar jag inte av en vinter till. Om min mamma då är hemma, så får hemservice träda till, men jag måste få en semester - något att se fram emot. Sen är frågan...vart ska jag resa? Angenämt problem!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Om du tänkt dej en veckas resa, nov - feb,och med Daniel, så föreslår jag tipuholmarna.soliga kramar katri.
Jag brukar sällan kommentera dina inlägg, men jag följer med vad du skriver med intresse. Jag är också en småbarnsmamma o vet hur slitsamt vardagen ibland kan vara. Ditt beslut att resa bort en vecka nästa vinter är ett utmärkt mål, men försök få det ordnat så du kan resa utan barn. Då skulle du kunna ladda batterierna o bara tänka på dej själv en hel vecka ! Det är nog väl unnat ! Kanske pappan kan sköta D under tiden ?
Låter härligt!
Du har verkligen haft mycket att stå i nu. Håller med den som skrev att stora beslut inte skall göras i brådskan, så försök att inte tänka så mycket på huset just nu, tills du känner dig stark och normal igen.
hälsar B-M som sitter hemma med angina...
Katri: först blev jag så ivrig så jag tänkte på alla möjliga spännande länder, men jag tror nog också att det blir lugnast och bäst med tipuholmarna som första resmål - intresserad i slutet av november/början av december?
Anonym: en vecka ensam vore underbar, men inte riktigt realistiskt än. Ds pappa har ju aldrig bott med oss, så nu handlar det ännu om en process över flera år, där D helt enkelt ska lära sig känna pappan med familj och vara trygg i alla lägen med dem. För tillfället gäller det att förlänga träffarna till 2 och senare i år till tre nätter - en vecka är ännu alldeles för långt! Men får jag sällskap med på resan, tror jag nog det blir avkopplande - redan det att få färdiglagad mat och "solinjektion" skulle göra mycket!
B-M: just så, du blev inte heller besparad! Kanske ändå bra att du fick något som det finns medicin mot, så kanske du hålls frisk sen! Bara jag får mötet undan i dag än, så kan jag bättre koncentrera mig på vardagen igen - och det har ju redan blivit lättare då man blivit van med förändringen! Krya på dig!
Skicka en kommentar