Jag är rätt överraskad att jag trots allt mår helt bra. Jag blev väldigt glad i måndags när jag besökte mamma och hon var helt tydligt starkare och mera medveten om vad som hände runt henne. Hon hade då fått dropp. Så oberoende av vad läkaren säger, följer mitt humör hennes tillstånd, när hon ser ut att vara bättre, mår jag också bättre. I går morse tog jag D och min finska kusin med fru dit. Mamma orkade inte säga något, men varje gång jag lyfte D så hon kunde se honom nära, var det som om en lampa tändes inne i hennes ansikte, hon blev så glad och man kunde se hur hon så gärna skulle ha velat röra vid honom, men inte orkade lyfta armen. När vi for vinkade hon lite. Jag ska försöka ta med D så ofta det går på korta visiter. Hon orkar vara vaken bara helt korta stunder hur som helst.
Annars försöker jag träffa folk så mycket som möjligt, det hjälper också. I går var vi och hälsade på lille V-bebisen, på kvällen var jag på massage igen (D är hos grannen så länge och leker med stora pojkarna :) - mina ryggmuskler är spända i små knutar. För tillfället är jag alltså du med situationen, klarar av att bara koncentrera mig på det som är för handen, inte få panik över vad som komma skall. Jag klarade dessutom av att skriva en kolumn i måndags, det lättade en massa på pressen att komma igång med jobb. I morgon har jag dessutom ett vikariat, liksom nästa vecka. Jag är tacksam över att få ha denna lugna känsla och kunna fungera helt normalt. Varje lugn dag som flyter i normal takt är nu en gåva.
7 kommentarer:
Tänker på dej varenda dag o kikar in i din blogg hur ni har det. Jag känner med dej o funderade på att det som är synd när du liksom jag har gamla föräldrar att ens barn inte får ha sin mommo eller fammo särskilt länge. Jag är också i din ålder o min mamma som dog i fjol var 87 år. Min yngsta son var då 3 år och han säger ännu då vi åker förbi ålderdomshemmet; mommos hus och då tänker jag på att han i alla fall minns henne ännu o fick överhuvudtaget njuta av sin mommo i 3 år. Men din mamma är ju inte död ännu och kanske orkar en tid ännu, får vi hoppas ! Kram från en okänd bloggvän
"Varje lugn dag som flyter i normal takt är nu en gåva."
- Det är verkligen klokt sagt. Allt skalas av när ngt sånt här händer. Önskar dig många lugna dagar!
Ja, jag är också här varje dag, flera ggr om dagen ibland, för att se hur ni har det.
Ja, jag håller med A-M om att det du skrev om att varje dag som flyter på i normal takt är en gåva.
SÅ klokt och sant!
KRAMAR!!
Å så trist att din mamma är sämre. Jag förstår att du har det väldigt kämpigt just nu. En ljuspunkt i det hela är ju i alla fall att det är lättare med Pappan till din son.
Jag skickar många varma kramar!
Marianne i Kairo
Skickar varma tankar till dig!
Kram
Marianne
Skönt att höra att du mår bra och att det flyter på.
Såg din kyrkbild på dagens tidning, fin!! Har ju förmånen att se den "live" varje dag. Plockade igenom en hög sparade tidningar och urklipp igår kväll, där fanns också tidningen från dagen efter då kyrkan brann. Ofattbart att någon hittade på att tända på... och vilken tur att den kunde renoveras och att den fick en ny spira!
Hur gick det förresten med din asylflicka, vad blev beslutet?
På vilket sjukhus ligger din mamma?
Kom att tänka på att vi på lördag morgon far med hela Nkby-släkten med hyrd liten buss och egen chaufför på släktlunch till Peurunka, som ligger i grannkommunen till där var D:s farföräldrar bor. Kanske ni skulle vilja komma med och fara och besöka dem?? Tror att det finns extra plats i bussen. Vi kommer hem till kvällen.
Kramar!!
okänd bloggvän: jag antar att man måste tänka att också en liten tid med en far-eller morförälder är en gåva. Själv fick jag aldrig lära känna någon av dem, jag antar att man ändå lever med någonsorts känsla om man träffat dem i något skede. Och nu finns ju t.ex. video och jag har filmat mamma och D, så han får minnas henne på det sättet senare också. Men som sagt, hon lever än, men i varje fall nu just är hon inte mera sig själv.
Ann-Marie: tack - "tråkiga" dagar är nu underbara :), det är så tungt att "fungera" då man är helt upp och ner!
Annika: det är skönt att höra att du är med :). Tyvärr har jag ännu mindre chans att smita till datorn numera - och dessutom har jag ju inte så mycket att skriva om. Dagarna är ju mest fokuserade kring att åka och hälsa på mamma och få allt att rulla. Men det är skönt att få skriva av sig allt emellanåt. kram!
Marianne x 2 :): tack till er båda!!
Strandmamman: blev rätt förvånad över fotot själv - skickade in det till julen 2007! Mamma är på bädden i Nyykaabi. Tack för erbjudandet med bussen, det skulle ha varit jätteskoj, men D ska förstås till pappan i helgen och jag ska faktiskt på danskurs (NIA!). Vilken härlig idé - ni får säkert en jättetrevlig resa! kram
Skicka en kommentar