Puuuuh

Det är otroligt vad man lyckas skapa för drama åt sig själv av något som sist och slutligen (ja, jag vet att det är en finlandism...) inte alls var dramatiskt. Mötet gick riktigt bra, egentligen, kanske delvis för att den mesta "elden" brännts i mailen. Men nu är jag faktiskt inte ensamförsörjare mera, efter diskussioner kom vi fram till att för Ds del är det bäst att vi har gemensam vårdnad, speciellt i det fallet om jag helt enkelt kastar veven. En sak mindre att bekymra sig över! Kände en otroligt lättnad då jag körde hem - det kan hända att detta var det sista ordentliga kontraktet vi behövde göra, från februari kommer D att börja stanna två nätter på veckosluten och mer än det går det ju inte att tänja ett veckoslut till! Jag har tydligen mycket rädslor, som nu ännu bubblade fram, men först efteråt märker jag att det inte är världens ände att lossa på greppet, faktum är att det är helt skönt.

Kom att tänka på att de konflikter jag hamnat i med människor de senaste fem åren har berott på mail/sms - förr grälade man ansikte mot ansikte och fick med nyanserna och kroppsspråket och kunde både rensa luften och missförstånd samtidigt, med det skrivna ordet är det egentligen tvärtom, det är torftigt och bäddar för feltolkningar och förstorar sådant som inte var tänkt stort....sedan ger det ofta inte en chans att ordentligt reda ut saker och ting när skadan är skedd.

Anyway, det känns som om jag vill önskar er ett gott nytt år - mitt år kan börja först nu!