lördag 24 januari 2009

Ändrade planer

D är hos sin pappa detta veckoslut. Jag skulle vara på NIA danskurs, men det var tydligen inte skrivet i stjärnorna. Vet inte varför det stod i stjärnorna att ingen skulle meddela mig om att kursen blivit inhiberad....men det finns väl en orsak till det också. Kanske att jag skulle se den vackra soluppgången på vägen mellan Kby och Jakobstad. Jag hade inte kameran med mig, pilkaren fotade jag på samma ställe förra vintern - ni kan föreställa er en stor, fin sol i bakgrunden, så har ni rätta bilden! Jag var smått stressad, för jag hade helt tänkt fel med tiden, jag visste att jag skulle bli nästan en halv timme försenad, men hann ändå notera den fina solen. Framme i Jstad rusade jag till adressen jag kom ihåg - men hittade ingen sal. När jag kollade upp adressen hade jag förstås fel siffra. Jag har alltid sagt att jag är sifferdyslektisk, kastar om dem och kommer aldrig ihåg rätt, fast jag tror jag gör det. En vänlig dam i ett café jag gick in på förklarade vart jag skulle. Väl framme möttes jag av en stängd dörr och ingen dörrklocka eller annan info. Då tänkte jag ge upp. Men eftersom det ändå är så sällan jag har chans att delta i något, kom jag ännu på att bibban kanske är öppen och jag kan hitta ett nummer till dansläraren. Men nej, inget nummer, och det enda jag hade svarade inte. Kände mig som en ballong med ett litet hål i - luften pyste sakta ur mig, "ingen dans, jaha, vad gör jag då".

I och för sig var jag inte alldeles förstörd, för jag hade varit lite orolig över om jag helt enkelt orkar med NIAn. Jag har inte rört på mig just alls på jättelänge, delvis beroende på alla förkylningar och för att mesta tiden de senaste veckorna gått till att besöka mamma på bädden. Tänkte att kondisen är dålig och att det igen finns en risk att jag tar ut mig för mycket då jag blir ivrig och så blir jag sjuk igen. Nu gick jag i stället till ett café och tröståt en räksmörgås. Försökte nå några kompisar, men lyckades inte, så åkte istället till mamma på bädden. Väl hemma märkte jag att jag glömt min kalender på bibban. Känner mig rätt urblåst, har svårt att hålla reda på saker och ting nu just.

Mamma är nu mera medveten, trots att hon bara ligger, men här i veckan tyckte jag att hon närmast verkade deprimerad och lite ångestfylld. Flera av våra släktingar har varit och hälsat på henne, jag har varit dit varje dag i något skede. Har också släpat med D, men efter måndagen har hon inte verkat speciellt glad över att se honom (eller någon). I dag pratade hon riktigt bra i korta stunder, frågade efter D. Hon har fortsättningsvis dåliga njurvärden, urinvägsinfektionen är inte bättre och hon har ont, som hon får morfin mot. Känns som om jag skulle leva i en konstig mellanvärld. Allt fungerar helt ok, har vant mig vid att hon inte är här hemma och vi ser ju henne varje dag nu också. Ändå känns allting väldigt bräckligt.

Nu när jag plötsligt fick ett dygn egen tid, ska jag passa på att riktigt lata mig och göra precis det som faller mig in. Är mycket trött, fast jag fått sova rätt bra de senaste nätterna - tack och lov. Med D pratar vi mest om potta och "anka" (=toalettringen), testar lite utan blöja mellan varven, men det blir mest klädbyten...i varje fall är det skönt att han äntligen går med på att gå på pottan. När jag igår sa att han får fara till pappa idag och han sa "nä" försökte jag förklara: "sidu, mamma är så trött nu och blir så lätt arg - grrrr - om du far till pappa och leka så får mamma sova och så är hon såååå glad då du kommer hem igen då hon fått sova gott":). Vet inte om det var det, men han protesterade inte alls i morse - skönt!

Jag tror jag ska försöka ta en tupplur nu, så känns det. Sätter ännu ett foto på mitt sovrumsfönster, vars utsikt inte är den bästa nu just! Jag har tidigare skrivit att det ofta dunsar och har sig då snön faller av taken. På senaste tiden har det snöat nästan varje natt, nu just är det rätt kallt, men här emellan har det varit nära plus igen. Vi har många små tak på huset, som ni ser, så när det börjar trilla på natten är det mycket buller och bång...jag hoppas det trillar någon dag istället. Eller hålls där några månader än.

Jajo, en jätterolig sak: jag fick en bloggutnämning av "Fritt ur hjärtat"! Min allra första :), det värmer! Tusen tack!!! Tyvärr lyckas jag inte kopiera hit bilden, men ni kan titta på den på hennes blogg :).

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fina fönster! Sköt om dig!

Saltistjejen sa...

Hej!!
Jag har hittat hit via Fritt ur HJärtats blogg.
Måste bara säga att efter att ha läst en del av dina senaste inlägg vill jag skicka dig en hel hög med varma kramar!!!!!!!!!!
Du har det jättetufft just nu och jag vet att man inget kan göra på detta avstånd. Dessutom känner du ju inte ens mig, men vill ändå säga att jag tänker på dig! Jag har själv varit igenom en hel del jobbiga saker i mitt liv och vet att det kan vara oerhört tufft.
Tycer du verkar vara en jättestark person och jag hoppas att du har folk omkring dig som kan hjälpa dig och stötta dig nu när det är så tungt.
Tusen kramar!!!!

Jemayá sa...

Ann-Marie: bara en stund efter att jag fotat "hänget" så gick det av, så nu ser jag ut ordentligt igen :).

Saltistjejen: vad glad jag blir att du också hittade hit! Jag vet nog vem du är - har faktiskt också kommenterat några gånger på din blogg, men har ju inte tid att läsa så många bloggar, det blir mest att jag tittar in till dem som också kommenterar hos mig, ibland om jag har tillfälle tar jag ett varv hos fredagsbloggarna. Tack för din jättesnälla kommentar, den värmer! För tillfället känns det inte så illa, man vänjer sig ju så snabbt med nästan vad som helst. Dessutom har det varit skönt att pojken är med sin pappa så jag fått vila igår och i dag. Kram till dig tibax!

Fritt ur hjärtat sa...

Jemayá. kopiera bilden och spara som din egen. Dte gör du genom att högerklicka på den hos mig.
DU är verkligen väk värd den!!