tisdag 6 januari 2009
Positiva nyheter
Matlusten har inte varit den bästa på sista tiden. I går kastade jag bort en massa skämd mat. Hade redan hunnit bunkra upp inför veckoslutet då jag trodde D skulle vara hos sin pappa. Bland annat hade jag tänkt vara duktig och laga köttbullar i mängd och massor och sätta i frysen...Nåväl, steg på vågen i morse och fick det glädjebud jag hade väntat mig - jag har gått ner i vikt :). Tyvärr var jag ännu ett halvt kilo från en viss magisk gräns (avslöjar inte vilken, men kan säga så mycket att det inte är 100 kilo :) som jag inte varit under sedan jag slutade amma, men ändå. Rätt riktning! Och ifall jag någonsin blir frisk igen, har jag ordnat med barnvakt på onsdagkvällar så jag kan gå på qigongträningar. Vi får se om det lyckas - hann vara fyra gånger på danslektion i höstas innan förkylningsrumban körde igång...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Flunssan har varit extrem i år, här har vi alla varit däckade utom 11-åringen (som nästan aldrig är sjuk, peppar, peppar, extremt kärnfrisk unge). Den sitter dessutom i länge, länge.
Jag har alltid tagit febernedsättande etc, har sällan haft "tid" att vara sjuk, med barn och djur osv att ta hand om. Tror inte att det är nåt farligt med det!
grattis till viktminskningen. Den som kunde säga det ändå, suck...
Nu hoppas jag att det ska bli bra för dig. Det är liksom dags för en break nu för dig, U!
Och jag håller helt med B-M ovan om värktabletter.
Kram!
Vilket slut ni fick på 2008, hoppas ni alla tillfrisknar och får ett friskar 2009!
Trollmamman
Inte har ju nån tid att låta en flunssa ta den tid det tar. Mediciner finns till för att de skall hjälpa en, så det är ingen skam att ta medicin.Qigong blir säkert både roligt o givande o verkligt bra för dej på alla sätt.Good 4 u! Vi har folk på jobbet som haft flunssan hela hösten o är inte bra ännu heller, så om det är nån tröst, så är det inte bara singelmödrar som får dras med det i längre etapper.Jag är grön av avund för viktnedgången...Hoppas att din mamma kryar på sej nu dag för dag. Många kramar från böljan blå.Katri
Skönt att du hittar ngt positivt! det är det som gör det, att man hittar ngn liten ljusglimt då och då! Hur är det med din mamma? Hoppas allt blir bra och hon "hålls" på sjukhuset så läget stabiliseras både för dig och henne. Hon behöver säkert inte mera bobbor heller (om hon inte haft dem ren)
Ha de bra!
Åh nej, Ulla, vad tråkigt att din mamma ligger på sjukhuset och att du fortfarande är sjuk. Jag hade ju helt glömt bort att önska dig gott nytt år OCH grattis på födelsedagen, men hoppas att resten av 2009 blir ett bra år för dig, lille D och din mamma.
Stora krya-på-dig-kramar och grattis till viktminskningen (jag vågar inte väga mig än...)!
Grattis till viktminskningen!! Bra att någon lyckas... ;) Vågar själv inte ens dra fram vågen från sin plats under toalettskåpet, huuuu. Hur är det med din mamma nu?
BM: bra att veta - det är nog bara att kasta in, man kan ju inget annat! Lyckans 11 årings :), hoppas ni alla andra i allafall är på benen igen (och resten av året blir sjukdomsfritt!!!)
Annika: såhär på morgonkvisten (kl 6) med 0 sömn och en lång dag framför mig känns livet inte speciellt vänligt mot mig. Men i denna ålder vet man ju att trots att det kommer också långa perioder då allt tycks gå emot en, så svänger det alltid i något skede, om inte förr, så senare...det gäller bara att hålla sig vid liv tills dess!!! Tack och lov har jag bloggen - kram till dig!
Trollmamman: from your mouth...(var det inte så det hette) to God's ears? Hoppas ni blivit besparade!!
Katri: det hjälper ju inte mig med D att veta att alla andra också har flunsor....lite lättare är det ju att acceptera, men månne inte människor med familj eller utan barn har det lite lättare att praktiskt hantera både kort och långvariga flunsor?!
Ann-Marie: jag tror nog hon "hålls" där rätt länge än, fast jag skulle vara frisk, skulle jag ändå inte orka sköta om henne som t.ex. bäddpatient.
Petra: tack snälla du - vi får ju se hur lång viktminskning det blir...nu just äter jag ju väldigt lite, sen när jag komme rigång igen tror ajg nog att allt sätter sig på plats igen :(.
Strandmamman: jag skulle nog ha hållit mig borta från vågen om jag inte misstänkt att jag gått ner i vikt :)
Skicka en kommentar