Eftersom jag skolkat från show and tell så många fredagar, tänkte jag i dag skärpa mig och tog mig en funderade i morse då jag ännu låg i 
sängen på det ganska knepiga temat. För några dagar sedan var det faktiskt vår i luften här, snön hade nästan helt smält bort, D kunde sitta i sandlådan och gräva. När det börjar våras vaknar trädgårdsmästaren i mig och jag tog mig redan en runda för att titta på blombänkarna. Till min förvåning såg jag redan små skott på några ställen. Det kändes så underbart hoppfullt, mera ljus, mera glädje, mera värme...sen på kvällen snöade det igen och i morse var det under - 20 grader. Men för show and tell grävde jag försiktig fram skotten - längst under det kalla vita, på ytan döda, spirar redan nytt liv, trots att marken är frusen. Fantastiskt, livet går vidare, vad än som händer...Kan till
ägga att blomman i andra bilden är den enda jag någonsin fått av min pappa. Han hade grävt upp den i något dike en gång och kom hem med en planta full av gula blommor (har alltid svårt att komma ihåg vad den heter..). Jag har bytt plats för den flera gånger, men nu trivs den jättebra vid dammen och har spridit sig. På våren blommar den med de första blommorna på våren. På sista fotot (våren 08) blommar den framför bänken, runt dammen.
8 kommentarer:
Det är en kabbeleka som du fick av din pappa. "Tjälablommo" har jag hört att de kallar den på dialekt. Jag har inte trott att man skulle få den att trivas om man flyttar den från sin växtplats, men hos dig tycks den ju trivas ypperligt! Jag har aldrig sett en så stor och fin kabbeleka förr som den du har!! Vad fint att ha den som ett minne från din pappa!
Marianne
Kalvleka, Rentukka, Caltha Palustris är underbart vacker med sin starka gula färg, den trivs vid bäckar, dikeskanter, stränder, o andra fuktiga ställen. Dammen är perfekt för den.Kram Katri
Oh vilken underbar tolkning Ulla!!!
Våren kommer, det är hopp om livet. Någonstans längst nere inunder...
Trodde inte att du skulle orka med något temainlägg idag, efter det som hänt. Tänk att du redan hittade små blomskott, hoppas de klarar sig trots kölden. Fint med din minnesblomma! Kram!
Marianne: jag har haft tur, den trivs ju i diken i det vilda och jag har alltid haft den på tämligen fuktiga ställen och dammen är ju mer eller mindre perfekt för den! "Tjälablommo" tycker jag låter fint, det ska jag försöka komma ihåg :)
Katri: den har brett ut sig själva runt dammen, snart har jag den i en ring runt - härligt!
Fritt..: precis - jag är vårmänniska, när den är inom räckhåll vet man att man överlever igen :)
Strandmamma: trodde inte själv heller att jag skulle skriva något, men man orkar inte sitta och gråta hela tiden heller...D tvingade mig också att börja tänka på annat och så var det skönt att fokusera en stund på något trevligt :). kram
Jag har fått hem 4 frökataloger redan, och sitter och drömmer....
Hoppas det reder upp sig med din mamma.
hälsar Britt-Mari
Det är sant, våren finns därunder all snö och under all kyla...
Än är vintern lång, men det ljusnar varje dag och vi närmar oss våren.
-14 här i Reston i skrivande stund. INTE den allra minst asnöflinga dock, men sol!!! Och den blåaste himmel!!
KRAM!!
BM: det var att börja tidigt :), men jag förstår dig!! Jaa, vi tar en dag i sänder med mamma nu.
Annika: jag klarar bättre av vintern denna tid på året, just tack vare att vi har ljus (och oftast snö), men november-december är knäckande, därför siktar jag på semester nästa vinter just den tiden. Vi får se hur det går! kram
Skicka en kommentar