I hjärtat av sommaren

Sommarveckorna flyger alltid så otroligt snabbt förbi. Vädret har varit typiskt finskt denna sommar. Mycket regn, några dagar riktig värmebölja (då jag var på jobb...), sen dagar med regn och sol och tvära kast i temperaturerna på en dag. Tänkte igår att man borde ha en väska packad med kläder för både värmebölja och kallare väder i bilen om man ger sig iväg på morgonen, har flera "stoppar" och inte kommer hem på dagen. 

Jag tycker fortsättningsvis att mitt jobb känns som en lottovinst. Den första tiden har jag mest läst om liknande projket som redan genomförts och kommit fram till att mycket av det jag trodde jag skulle jobba med har redan gjorts - jag får mera sammanfatta och fortsätta därifrån. Och jag har ju inte ett eget projekt, utan ska hjälpa till med socialens integration av flyktingar, främst kvot, men också de med uppehållstillstånd. Skön känsla att vara glad över att gå på jobb på måndagen :). Då far sonen igen på en 6-dagars vistelse till sin pappa. 

Här följer lite bilder med förklaringar från veckorna som gått:

Vy från balkongen en kväll då jag faktiskt var uppe rätt sent. Hade skjutsat D till sin pappa och skulle på läger nästa dag - firade med att sitta uppe lite senare och fick en fin solnedgång som bonus när jag väl gick upp en halv tolv-tiden. 

Mina kaninproblem eskalerade igen i sommar - den stora hagen jag byggt visade sig ha många svagheter: kaninerna rymde några gånger och blev bättre och bättre på att hålla sig undan infångarna. Till sist hjälpte inget annat än att bura in dem (vi var sex stycken som sprang i en halv timme innan båda var infångade!). Jag har blivit så trött och led deras rymningar och envishet med att vara hos grannen, så nu har jag inte mera ångest över deras fängelse. Associala, otacksamma varelser!! 

Så var det dags för sommarens höjdpunkt - qigonglägret (tre dagar). För första gången under de åtta år jag deltagit, regnade det nästan hela tiden. Konstigt nog gjorde det inte så mycket, eftersom det fanns in stor terass med tak där vi kunde stå och lite regn inte skadade. Men avsaknaden av sol märktes nog - efteråt var jag inte så "hög" som jag brukar. Trots att jag ifjol for på läger dagen efter att mamma dog, kändes det som om jag älskade hela världen då jag körde hem efteråt, i år tänkte jag att jag måste köpa tomater och mjölk på hemvägen......


(åååh vad jag blir trött på klumpiga blogspot!!! Det är svårt att få fotona dit man vill ha dem...)

Skillnaden till ifjol var att jag nu orkade delta i det
mesta och också bjuda på mig själv. Programmet
var rätt improviserat och jag kom på i ett skede att
jag skulle kunna lära dem en sång om Jeppo: "i
Jepo ere mörkt" :). Kändes som en stort personlig
"vinst" att jag vågade göra det! Konstigt nog har jag
svårt för att "ta plats" i stora sällskap, om jag inte
automatiskt har den rollen. Är jag föreläsare/lärare
är det helt annat!

Efter festen sökte vi oss ut till havsstranden och satt
på klipporna i solnedgången, drack lite vin och pratade.
Så härligt, i fjol orkade jag inte alls vara med på kvällarna
hade enkelrum och tillbringade mycket tid där om
 jag inte låg på stranden och halvsov. 

Härligt vid Pörkenäs starnd - jag tredje från vänster (i min nya blå skjorta jag faktiskt köpte på lägret - en deltagare sålde kläder i rummet bredvid vårt! Delade rum med en ny, god vän)

Sen var det dags för lite business - sålde vykort på Jeppo byadagar, men kommersen var dålig. Kan bero på att jag har vykorten till salu lite här och var i byn, marknaden är mättad s.a.s., men hade hoppats på lite turister....Trevligt var det med "öppna trädgårdar" - hann åka till två efter att jag gav upp med försäljningen. Nästa år kanske jag själv kunde öppna trädgården, om jag hunnit sköta den bättre än i år - och tömma kallvind och uthus och ha gårdsloppis. Vi får se hur jag hinner......

Sen kom sonen hem och det var dags att minnas mommo. 16.7 var det ett år sedan hon dog. Jag bestämde mig för att vi var redo att se på videon jag bandat under åren som gått - hittills har jag inte velat se på dem. Jag trodde att det skulle bli väldigt sorgligt, men det var en så trött och fysiskt nedbruten människa vi såg, så sorgen var inte mera så stark. Vi har vant oss vid att vara utan henne. Men det var också jätteroligt att se på D som liten pojke :).

En kväll var vi och tittade på fotboll då en av pojkarna i min vänfamilj spelade. Efteråt övade mor och son höjdhoppning :D.

Jag har gjort en mental anteckning: aldrig mera resa bort i maj/juni! Under veckan vi var borta hade trädgården i princip exploderat, sen var jag sjuk, så var D sjuk och så började jag nya jobbet. Veckotal för ogräs att helt ta över, liksom blommor som sprider sig. Denna vecka har jag äntligen orkat ta itu med saken, började med att röja fram jordgubbslandet och fixa en fågelskrämma, så vi åtminstone skulle få de få gubbar som landet producerar. D roade sig med att gräva en grop.....jag försökte febrilt fundera vad jag skulle hitta på att göra åt honom, som skulle vara till nytta, men han var inte pigg på något annat.

Denna vecka skulle jag ha ledigt, men de flesta dagar har innehållit något jobb - ett av mina flyktingbarn fick negativt svar på sin familjeåterföreningsansökan och jag har varit tvungen att både fundera, oroas och ringa olika samtal. Migrationsverket i Finland har blivit en iskall plats, jag skäms över deras hårda linje.

I går var en dag som jag önskar jag kunde ha mera av andra tider på året - vi var bjudna på kalas, vuxet sådant, men D hade också andra barn att leka med. Härligt! Sen åkte vi vidare för att hälsa på en flicka jag träffade på en tarot-kurs en gång. Härligt att ha vänner i alla åldrar!

Samtidigt som jag själv nu börjar ha ordning på livet är jag också rastlös inombords. Det är kanske det som behövs, att koppla loss då man har ledigt. Men jag ser faktiskt fram emot lite mera sturkturerat liv igen. Nästa vecka blir nästan som semester ännu, då jag kan stanna i stan längre efter jobbet och kanske träffa vänner, eftersom jag inte behöver ha brått hem för att hämta sonen från dagis. Men nu måste jag börja fundera på vad jag ska hitta på för program under veckoslutet för D.....hade redan tänkt att det blir nöjesfält med den nedslagna flyktingpojken och ett av mina tidigare företrädarbarn, som nyss gjort slut med sin flickvän. "Mina äldre pojkar" mår inte så bra just nu. Men vi får se, vi får se. 

Ha det bra ni som råkar titta in - och lämna gärna ett spår på min blogg, det gläder mig alltid!