Dethär får symbolisera mitt spirande förhållande - solen har gått ner. Jag har inte hört någonting från Mannen efter mitt olycksaliga sms för en och en halv vecka sedan. Jag försökte ringa och har skickat några sms där jag bett om klart bud, men ingenting. Det säger mycket om honom att han inte kunde respektera mig tillräckligt för att låta mig veta när han ville avsluta det hela. Det bittra är att det var han som var ivrig med kontakten i början och nu då jag släppt in honom mer och mer i mitt liv och hjärta, då drar han sig undan. Men så brukar det väl ofta vara. Nu har jag våndats i över en vecka - har herpesblåsa som bevis över att det varit tungt att inget veta och slitas mellan hopp och känslor av ilska. sorg och kapitulation. Jag vet att han var mycket låst, vi hade inte mycket gemensamt, men ändå tyckte jag det var underbart tidvis när vi var tillsammans. Och det fanns så mycket potential - men avståndet och hans fullspäckade liv tog livet av det hela innan det ens ordentligt satt igång. Jag får vara tacksam att han väckte liv i känslor hos mig som jag trodde jag inte mera kunde känna. Jag har haft någon att tala med i höst (om inte annat så har jag "pratat" med honom i huvudet mellan samtalen och träffarna) och någon att tillbringa rätt många veckoslut tillsammans med.
Jag har redan frågat två personer om de kunde tänka sig att göra något på lördagen då D är hos sin pappa, men de var upptagna, en tredje har inte svarat. Så det är tillbaka till en mycket ensam tillvaro. Jag hoppas jag hittar tillbaka till förmågan att kunna njuta av det, just nu känns det bara hemskt.
4 kommentarer:
Å Vännen!!!!!!
Jag skickar de varmaste kramarna! Synd att avståndet är så långt mellan oss annars hade du mer än gärna fått komma över hit om du känt dig ensam.
Det ÄR oerhört jobbigt att känna sig ratad. Dumpad. Att man inte var tillräckligt bra. MEN kom ihåg att det inte handlar om det utan om att det hela helt enkelt inte fungerade mellan er. Vilket är smärtsamt nog såklart. Jag är ändå glad över att du som du skriver, kan känna det positivt att du faktiskt inser att du kan känna de känslor du gör. Man blir aldrig för gammal för kärlek. Nu hoppas jag bara att du inte blivit rädd för att försöka igen. För jag är säker på att du inte kommer att vara ensam för resten av ditt liv! Det finns någon där ute även för dig! :-)
Du får ta tid på dig nu att hitta dig själv igen efter detta. Försöka ta fram det positiva i detta även om det kan kännas svårt nu. Men du är stark så jag är hel säker på att det kommer att kännas bättre så småningom. Jag hoppas du har vänner omkring di som kan stötta även om det är på "avstånd".
Tusen Kramar!!!!!!!!
En fin symbolisk bild, det är något väldigt ljus- och energifullt och färgstarkt som är på väg att gå ner - och vem vet ifall det stiger upp igen... Han drar sig undan nu, men du kan inte vara säker på att det är för alltid.
Finner det fint att du lyckas glädjas åt det ni hittills haft och det han väckte hos dig. Det är värdefulla och fina erfarenheter.
Solen kommer att gå upp igen, men när och hur vet vi inte nu.
Kram ulrika v
Isn't your birthday coming up?
jj
Saltis: tack, jag har tack o lov speciellt en vän som alltid orkar stötta och intressera sig för hur jag har det. HOn har verkligen hjälpt. Och nu har jag faktiskt min kontaktannons på två (!) ställen :D. Jag vet att det är för snabbt, men vill ha något annat att tänka på i stället. Vad bättre än att få meddelanden av främmande karlar :). kramar!!
Ulrika: ja, jag hade verkligen starka känslor för honom, men jag tror inte han var loss ur sitt tidigare förhållande, mycket tyder på det och att han kanske var "otrogen" på två håll, men det vet jag inte säkert. I varje fall betedde han sig inte respektfullt mot mig och med min tidigare historia, har jag varit förkrossad över att se mönster upprepa sig. Har studerat Eva Rusz böcker och t.ex. "mars och Venus - ny kärlek" för att lära mig av mina misstag :). Nu känns det som om livet ändå går vidare, lite mindre färggrannt än i höst då det var ljusröda hjärtan här och var, men kanske de dyker upp någon gång igen, får vi hoppas! kramar!
Julie: yep, last day of the year!
Skicka en kommentar