I'm so proud of my son - he definitely has the eye for photography, don't you think ;)? No seriously, I don't know if it's just me being his mum, but I actually like the photos he quickly took around the house one evening when I was busy gluing around 300 photos into albums...Even the ones that are too close are funny (to a mother :).
Here you can also see our new furniture - the bigger livingroom table + chairs and the tv...whatshouldIcallit..."table". Took some time to get it all in place (D is still too small to help with lifting and holding :( and then he fell in love with the big boxes ("boats"), so we had one of them stationed in the living room for nearly a week - until it was my mother's birthday (she turned 87 the day after she got back from another hospital round) and I convinced him we had to get rid of it. (I don't know why it's not possible anymore to click on the photos and get them enlarged - can anyone help? Aha...managed to at least enlarge it myself)
2 kommentarer:
Å jag gillar dem också! Roligt att han gillar att fota. och det där med stora kartonger det har vi ofta här eftersom vi får mycket levererat till oss. och E ska nästan alltid leka att de är just båtar! :-) Ibland är de dock tåg också. Det verkar vara ngt universalt över det.
:-)
Läste också ditt tidigare inlägg och måste säga till dig att jag tror du ska försöka ta det lite lugnt. Nu ve jag inte om det går, men att avsäga sig en del av de uppdrag du har som flyktingbarnen, även om detta är ngt du vill göra?? Men du får tänka att det handlar om en tid bara. En period i livet. Att D är liten nu och just småbarnsåren är ju ofta mer tidskrävande på ett annat vis än när de blir lite mer självgående. Det är inte bra att du känner dig så utmattad. Du har dessutom din fina mamma att ta hand om vilket ytterligare tar tid och energi från dig. Så kanske kunde en del av dina andra uppdrag vänta ett par år?? Ibland är man tvungen att bortprioritera vissa saker även om man inte vill. Sist vill jag säga att jag tycker du verkar vara otroligt stark! :-)
Ensamstående förälder är hur tungt som helst. Att du dessutom har en gård samt din mamma att sköta gör ju inte det hela lättare. Hoppas nu att din mamma får vara frisk!
Många många kramar!!!!!!
Saltis: det som är det roliga är att D började fota först i Turkiet - då lät jag honom för första gången ta min lilla kamera och märkte att det blir riktigt kul foton (oj, har inte fått fotona från resan hit ens...)! Jag lär mig själv av honom - mera spontanitet skadar aldrig!
Och det blir faktiskt lättare med flyktingbarnen också - ett fyller 18 denna vecka, två till inom två månader, sen har jag bara tre och det borde inte vara jobbigt. Det blev lite mycket med ett av de nya barnen i höst (mer än jag hade tänkt mig) och det går inte att hoppa av sådär bara. Jag har också börjat tänka att om min mamma inte blir bättre (nu har hon haft diarré i flera dagar igen) så orkar jag inte ha henne hemma. Det är hemskt, men det går ut över Daniel också. Jag blir helt slut av att hon varje dag har något "fel" - hon var pigg då hon kom hem förra veckan, men nu har hon konstant problem med magen, jag måste säkert igen ringa läkaren för att höra vad man kan göra. Jag vill så gärna att hon ska få vara hemma, för henne och Daniel är det det bästa, men tyvärr klara jag själv snart inte av det. Vi får hoppas att detta är en vanlig magsjuka som snart går om (eller om det är en ny medicin, att den kan bytas) och att vi skulle få en lugnare period. Men i dag har jag redan känt mig bättre, den lugna söndagen gjorde verkligen gott! TAck Salits, härligt att du orkar hänga med och engagerar dig! Kramar!!
Skicka en kommentar