lördag 16 juli 2011

16.7

One of the last time my mother looked at her dearly beloved grandson.

Today she passed away. I was holding her hands when her breathing started to  become more and more shallow and slow until it finally stopped altogether. Without much drama, the way she had lived most of her life. It was a relief, since she had been very uncomfortable and in pain for weeks. Now the pains are gone, she is at peace. She will be missed.

17 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Får tårar när jag läser ditt ledsamma men fina inlägg. Så tråkigt att din mor gått bort men samtidigt skönt att hon fick somna in. Inget mer ont och jobbigt. Stor kram till dig!

Saltistjejen sa...

Å Jemayá!!!!! Även jag får tårar i ögonen av ditt fina, vackra och kärkleksfulla inlägg om din mamma. Varmaste Kramarna till dig!!! Jag hoppas att din sorg kan lindras lite av vetskapen att hon nu inte längre har ont.
KRAAAAAM!

Anonym sa...

Så ledsamt för dig att din mamma gått bort, men vad fint ändå att du fick sitta där med henne på slutet.
Stor kram,
Fd Matildas fik

Linda sa...

Beklagar sorgen!
Styrkekramar till er!

Ann-Marie sa...

Fint att du fick vara hos henne till slutet.
Mina tankar är hos dig. Kram

ingeborg sa...

Deltar i sorgen och saknaden, styrkekramar!

Pia - My Green Blog sa...

Skickar en varm hjärtekram. Mina tankar är hos dig och er nu. Underbart sätt att få bege sig iväg till Andra sidan. Vilken gåva!

Kommer hem den 26:e på kvällen. Hjälper gärna till om det är något jag kan göra för att underlätta din situation.

Fifi sa...

Det är väldigt sällan som jag tittar in hos dig nuföritden, men något fick mig att göra det idag och jag berördes djupt av detta inlägg. För oss som följt med dig via din blogg har din mor ju funnits jämt, och nu finns hon inte längre...
De varmaste kramar härifrån.

Jemayá sa...

Tack snälla ni! Jag har ju varit förberedd länge, men saknaden kan man inte förbereda sig på - ett stort hål finns nu inombords, där hon tidigare funnits. Å andra sidan har jag gjort vad jag kunnat för henne och kan kanske småningom börja glädja mig åt de vi fick tillsammans speciellt dessa sista år.

Malin sa...

Mitt största deltagande i sorgen! Tänk ändå vad underbart för er alla att ni har fått tillbringa de senaste åren tillsammans. Kram!

B-M sa...

Varmt deltagande!
Du kan glädja dig åt de sista åren ni tre fick tillsammans, få har möjlighet att leva så nära i tre generationer nuförtiden. Kram!

B-M

Petchie75 sa...

Fina ord och fina foton på D och din mor. Hoppas att ni kan gå vidare och minnas de fina minnena av henne.
Stor kram och tänker på er.

Taina sa...

Fint skrivet om ett liv som slocknat fridfullt. Skickar mina varmaste kramar till dig.

Berit Lönnvik sa...

Varmt deltagande i din stora sorg. Känslosamma och fina bilder. Önskar dig all kraft och styrka att orka vidare. Kram

Anonym sa...

It's just me again. I still don't have any words. I just remember when my Mom died I felt so alone and like an orphan. I was always surprised to see people look at me like I was the same old Julie and not the gapping wound that was so obvious to me. I love you! I hope you find comfort in your memories and in Daniel.
Your cousin, Julie

Jemayá sa...

Thank you Julie - we had the funeral yesterday (the 22nd of July). All the arrangements took away the acutness of the pain, now I'm already more at peace with the whole thing. I had so much time to prepare, have grieved many times already (since she's been in and out of hospital so many times during the past years), and since her last month was so hard and she herself wished to be able to pass away, it was a relief when her body finally let her have peace. There was no other way, so it's easier to accept it then. love you too!!

Anna, Fair and True sa...

Sa inte det förut men bilden på D som tittar på sin mormor är så fin. Det är som om de verkligen kollar in i varandras själ.