"Är Gud osynlig?", frågar sonen plötsligt när vi kör bil. Vad svarar man på det...
*
Den senaste måanden har jag haft både ork, energi och tid att röra mig mycket mera (qigong torsdagar, zumba söndagar, promenader och qigong på egen hand där emellan). Dessutom äter jag mindre och lättare. Känner mig starkare, smidigare och smalare. Tyvärr motsvara min spegelbild vid simhallen alls den bild jag har av hur kroppen ser ut. Men vågen visar också att några kilo försvunnit den senaste månaden, så jag får blunda för speglar och kolla på våren igen. Fortsätter det så här, så kommer nog också det yttre att bättre motsvara den inre bilden - småningom!
*
Har ledigt veckoslut - och kan faktiskt njuta av det. S hade tänkt komma hit, men han blev sjuk. Blev helt gråtfärdig och tyckte det passade som en perfekt avslutning på en skit vecka. På onsdagen blev bouppteckningen klar, förutom ett frågetecken, som jag i princip vet vad jag ska göra åt, bara jag orkar börja ringa runt och gräva i arkiv och så vidare. I varje fall en lättnad att den är klar. Mobilen är på reparation, på onsdagkväll gick det inte att släcka lyktorna i bilen....ny brytare är beställd, men den hann inte hit till helgen. Har fått låna en bil på kvällar, men det är också en orsak till att jag får hållas hem i kväll, vill inte låna en varje dag. Men faktum är att jag också är helt nöjd med att för första gången på länge kunna njuta av ledig tid då jag helt själv får bestämma vad jag gör. Förra veckan sov jag dåligt och funderade mycket på "oss" - missnöjd med hur vårt s.k. förhållande utvecklar sig. Distansen gör förstås sitt till, men det är inte allt. Hade ett långt och bra samtal på måndagmorgon klockan halv sju när han kom från jobbet (:)) , men vi borde ha fått se varandra detta veckoslut, jag är fortfarande orolig och osäker i hjärttrakten. Men jag kommer ju inte mera ihåg - kanske det hör till när man är nykär?! Speciellt om man är nykär och 47 år....Talade med en annan nykär väninna, som har en helt annan livssituation och förstås -historia. Då insåg jag att bara vi får kommunikationen att funka ordentligt, och litar på varandra mera, så skulle detta passa mig perfekt. Jag har ju knappt bott med en man tidigare och vet inte om jag ens skulle vilja det mera. Jag går så upp i ett förhållande, så jag tappar bort mig själv. På detta vis måste/får jag vara den jag är i mitt liv, trots att en man ingår där också. Men vi får se, vi får se, vi är inte där jag vill vara ännu och jag vet inte om det ens lyckas med just denna man.
*
Bestämde mig för att jag och D ska åka på en liten resa på vårt höstlov, det blir något skojigt att se fram emot i höstmörkret. Det är under planering.
*
Fia kom just in jamande - som jag gissade ligger det en död mus på köksgolvet. Nästan varje morgon har jag "frukostmusen" på mattan på toaletten på vinden (kul om man gå på toan på natten och trampar på presenten...). Ändå ska hon ha kattmat också - jag tror hon har mask, men hon är omöjlig att få maskmedel i, så jag vet inte vad jag ska göra. Synd att man inte gillar mus.
*
Solen skiner - härligt! Den har inte synts till så ofta den senaste månaden. Var på en långpromenad i morse. Hittade en ny Paolo Coelho i Prisma i går efter att jag fört sonen till Kby och varit och simmat. Härligt att syssla och pyssla, ta tag i saker och ting som blivit på hälft (fast köksskåpen kanske ännu får vänta, vi får se...). Går nog säkert ut och räfsar lite än i dag. Härligt då man orkar göra saker och ting!
*
Hoppas ni (anyone out there ?) :) ) som läser får ett skönt och avkopplande veckoslut!
*
Den senaste måanden har jag haft både ork, energi och tid att röra mig mycket mera (qigong torsdagar, zumba söndagar, promenader och qigong på egen hand där emellan). Dessutom äter jag mindre och lättare. Känner mig starkare, smidigare och smalare. Tyvärr motsvara min spegelbild vid simhallen alls den bild jag har av hur kroppen ser ut. Men vågen visar också att några kilo försvunnit den senaste månaden, så jag får blunda för speglar och kolla på våren igen. Fortsätter det så här, så kommer nog också det yttre att bättre motsvara den inre bilden - småningom!
*
Har ledigt veckoslut - och kan faktiskt njuta av det. S hade tänkt komma hit, men han blev sjuk. Blev helt gråtfärdig och tyckte det passade som en perfekt avslutning på en skit vecka. På onsdagen blev bouppteckningen klar, förutom ett frågetecken, som jag i princip vet vad jag ska göra åt, bara jag orkar börja ringa runt och gräva i arkiv och så vidare. I varje fall en lättnad att den är klar. Mobilen är på reparation, på onsdagkväll gick det inte att släcka lyktorna i bilen....ny brytare är beställd, men den hann inte hit till helgen. Har fått låna en bil på kvällar, men det är också en orsak till att jag får hållas hem i kväll, vill inte låna en varje dag. Men faktum är att jag också är helt nöjd med att för första gången på länge kunna njuta av ledig tid då jag helt själv får bestämma vad jag gör. Förra veckan sov jag dåligt och funderade mycket på "oss" - missnöjd med hur vårt s.k. förhållande utvecklar sig. Distansen gör förstås sitt till, men det är inte allt. Hade ett långt och bra samtal på måndagmorgon klockan halv sju när han kom från jobbet (:)) , men vi borde ha fått se varandra detta veckoslut, jag är fortfarande orolig och osäker i hjärttrakten. Men jag kommer ju inte mera ihåg - kanske det hör till när man är nykär?! Speciellt om man är nykär och 47 år....Talade med en annan nykär väninna, som har en helt annan livssituation och förstås -historia. Då insåg jag att bara vi får kommunikationen att funka ordentligt, och litar på varandra mera, så skulle detta passa mig perfekt. Jag har ju knappt bott med en man tidigare och vet inte om jag ens skulle vilja det mera. Jag går så upp i ett förhållande, så jag tappar bort mig själv. På detta vis måste/får jag vara den jag är i mitt liv, trots att en man ingår där också. Men vi får se, vi får se, vi är inte där jag vill vara ännu och jag vet inte om det ens lyckas med just denna man.
*
Bestämde mig för att jag och D ska åka på en liten resa på vårt höstlov, det blir något skojigt att se fram emot i höstmörkret. Det är under planering.
*
Fia kom just in jamande - som jag gissade ligger det en död mus på köksgolvet. Nästan varje morgon har jag "frukostmusen" på mattan på toaletten på vinden (kul om man gå på toan på natten och trampar på presenten...). Ändå ska hon ha kattmat också - jag tror hon har mask, men hon är omöjlig att få maskmedel i, så jag vet inte vad jag ska göra. Synd att man inte gillar mus.
*
Solen skiner - härligt! Den har inte synts till så ofta den senaste månaden. Var på en långpromenad i morse. Hittade en ny Paolo Coelho i Prisma i går efter att jag fört sonen till Kby och varit och simmat. Härligt att syssla och pyssla, ta tag i saker och ting som blivit på hälft (fast köksskåpen kanske ännu får vänta, vi får se...). Går nog säkert ut och räfsar lite än i dag. Härligt då man orkar göra saker och ting!
*
Hoppas ni (anyone out there ?) :) ) som läser får ett skönt och avkopplande veckoslut!
4 kommentarer:
Roligt att läsa att du mår bättre! Jag har njutit av en stavpromenad i det vackra vädret, tar tag i "måstena" först när jag känner föe det. :)
hej! Då vår katt hade parasiter köpte vi ett medel som skulle droppas i nacken på henne. Mycket smidigt. Har för mig att det hjälpte mot mask också. Fråga på apoteket eller hos en veterinär.
Hoppas du får en skön helg!
Jag tycker det låter härligt trots att du haft en motig vecka. men det känns som om du har mer kraft och energi ändå. Och du detta med kärlek och relationer är nog alltid lika svårt oavsett ålder. Det handlar ju alltid om det där att våga. Modet. Att inte vara rädd för att blotta sig och att inte ha alltför mycket stolthet som gör att man kan känna sig "dum" trots att det inte handlar om något sådant alls. jag menar alltså inte att man ska göra saker man inte ville eller fortsätta ett förhållande fast man känner att det inte är bra, utan bara det att man ibland måste våga låta saker och ting ta tid och att man måste ha modet att våga "falla fritt" ett tag. men det är fasiken inte lätt. Det enda jag verkligen känner att jag "lärt" mig om mig själv och relationer är att kommunikation är A och O. utan fungerande kommunikation är det svårt att känna tillit och utan tillit fungerar inget förhållande. Iallafall inte för min del. Så jag hoppas att kommunikationen ska fungera även för er!!!! men sådant kan man få jobba på. Har du läst "Grabben i graven bredvid" av Mazetti. Om inte så GÖR DET!!!! :-) Där snackar vi kommunikation....
Stor kram och fortsatt lycka till nu!'Ps glöm inte att det inte är spegeln som betyder något utan den känsla du bär med dig!!!!! Det är DEN som får dig att lysa, inte spegelbilden. :-)
Ingeborg: det blir bäst, då har man "flow" om det kommer inifrån :)
Linda: tack för tipset - när andra katten hade kvalster i öronen gjorde veterinären så. Hoppas det skulle funka mot mask också, skulle inte vilja börja bända upp munnen och trycka ner något i halsen på stackars Fia!
Saltis: TAck, behöver höra hur det egentligen är - det är ju så länge sen jag behövt ha att göra med sådana här känslor! Och jag är nog livrädd och mycket misstänksam - vet itne om det enbart har att göra med mina gamla rädslor, eller om det är känselspröna som säger något är fel med denna typ. Men jag har så svårt att låta något bara vara, jag är så van att fixa och ordna, ta reda på - och det ska hända GENAST :). Men i varje fall känner jag att jag verkligen LEVER nu, rör mig inte bara i ett trött töcken och överlever dag för dag! Boken låter intressant, skrev upp namnet, ska försöka hitta! Stor kram!!
Skicka en kommentar