Holiday trip

 English: those of you who are my friends on fb - I have more photos there and have texts in English. I find it easier and quicker to upload photos there....

 På sportlovet reste sonen och jag till Hurghada på semester. Jag hade tänkt att det skulle bli avslutningen på alla svåra år, en ordentlig vila som man sedan kunde använda som språngbräda till att komma ordentligt i gång igen. Jag använde arvet efter mamma till att betala resan. vi bodde på ett fint hotell med all inclusive - och glädjande nog gav de 30 procent rabatt om man reste ensam med barn. Dessutom hade de rutschbanor och Bamseklubb (som man betalade extra för, klubben alltså). Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt och önskat sig....

Gullet första morgonen med nya kramdjuret "Leo" - var tvungen att köpa redan i Helsingfors, då vi glömt att packa ner ett. 

Utsikten från vår balkong (havet till vänster mellan husen :) - sol på morgonen, vilket var jätteskönt. 

Jag visste att jag på denna resa inte skulle få just några "äkta" intryck av Egyptenalls. Ville inte bege mig in till staden Hurghada på egen hand (pga arabkulturen), så valde en utflykt med researrangören. Under en liten promenad i basarområdet hann jag fotografera en aning. 

På hotellet fanns en massa aktiviteter man kunde delta i - tyvärr tog det tid att lära sig och efter att först jag, sen D fick magsjuka, kändes det som om vi gick miste om en hel del :(. Men några förmiddagar fick jag ligga i solen och läsa då D var i Bamseklubben (2 timmar, fem dagar). En dag gick jag på massage, en annan dag gick åt att ordna med en utflykt - som vi sen inte kunde fara på eftersom D hade feber efter att ha spytt i 10 timmar :(. 

Det fanns 1300 rum (mer än människor i Jeppo!) och 17 poler på området. Vårt rum var rätt långt från restaurangerna, dethär var vyn från trapphuset på kvällen på väg till buffetrestaurangen. 

En dag blev vi bekanta med en finsk familj på en lekplats i hotellkomplexet. De hade en pojke i Ds ålder , det sa klick med detsamma mellan dem :). Tyvärr hade också den familjen magsjuka och kom inte till en träff vi kommit överens om. D var jätteledsen. I detta skede bestämde jag mig för att inte mera åka ensam med honom på en solsememster, det skär för mycket i hjärtat att se honom lessen och jag skulle ju själv också vilja koppla av då. Så om vi inte hittar någon som vill resa med oss någon annan vinter, får jag så lov att vänta att D är tillräckligt stor så vi kan åka till min väninna i Sri Lanka i stället. 

Lyckan var stor då D fann sin vän J. Tyvärr hade de för det mesta en annan tidtabell än vi, men  ibland stötte vi på dem. Här tror jag också boven till Ds magsjuka finns - han kunde inte hålla sig, utan skulle spruta vatten med munnen på sin kompis. Säkert slank ett och annat ner i magen också :(. 

Vy från polen där vi mest tillbringade tid. Buffetrestaurangen och receptionen i bakgrunden. Vårt rum var också rätt nära denna pool 

Efter sista hela dagen före hemresan (dagen efter Ds 1,5 dygn av sjukdom). 

Och så var det dags att åka hem på torsdagen. På tisdagen hade jag tänkt att vi ska vara ute på havet hela dagen, snorkla och lapa sol - i stället var det den dagen vi tillbringade till största delen på hotellrummet. Det var över 20 grader varje dag, men lite dis och/eller sval vind nästan varje dag - förutom tisdagen :(. Jag märkte att dagen skulle ha varit perfekt för havet, varmt och ingen vind,  efter att vi varit till läkaren och jag gick till apoteket efter mediciner. Som tur är, hade vi tecknade filmer på tv (på arabiska) hela dagen, så jag kunde lämna D ensam en stund. Men jag undrar hur många som går hungriga på all inclusive....kvällen när han var som sjukast, smugglade jag ut en tallrik mat från buffen, så jag skulle få någon mat i mig, men jag ville ju inte lämna honom ensam länge. Dagen efter var jag dessutom själv trött, så  det blev att ta till choklad i minibaren....

Det blev alltså inte en sådan semester som jag hade tänkt mig. Väl hemma (efter natt hos väninna i Hofrs, på vägen på semester övernattade vi hos en annan kompis) kändes det ändå som om jag varit borta länge och fått den välbehövliga brytningen från alla vardagsbekymmer. Tyvärr fick jag inte helt glömma allt ansvar hemma - fick meddelanden hemifrån om saker som måste åtgärdas bl.a på grund av snöfall och det kändes väldigt lessamt och ensamt. Det var välmenat, men just då kändes det som om jag inte mäktar med att sköta sjukt barn utomlands och försöka få snöskottningshjälp hemma. Nästa gång vi reser bort tänker jag försöka anlita någon som själv kan fixa allt överraskande som händer, utan att jag måste försöka börja ordna något från annat land. Tack och lov hade mina snälla grannar sen självmant ändå skottat bort snön som kommit, så egentligen hade jag inte behövt oroa mig.

Jag hade glatt mig åt att jobba på dagis två veckor efter semestern - att inte behöva tampas med dåligt samvete om inte kreativiteten flödar eller jag annars inte får något gjort. Tyvärr blev D sjuk på nytt. Jag skjutsade honom direkt till hans pappa på fredagen då vi kom hem med tåg. Jag ville inte börja ändra på träffarna, fast jag visste att det nog skulle ha varit skönare för honom att få vara hemma direkt efter, men jag var självisk och ville vila upp före jobbet på måndagen. Sov tio timmar mellan fredag och lördag och var nog närmast en zombie på veckoslutet, men fick vilat. Då D kom hem på söndagen hade han fått ordentlig hosta och på tisdagen vaknade han med rätt hög feber. Så det nya livet med energi och bra flyt får jag vänta på ännu. Tack och lov fick jag erbjudande om en språkgranskning igår, då jag var jätteledsen över att inte kunna fara till jobbet. D brukar inte sova fast han har feber, men på eftermiddagen igår ville han själv gå och sova - och sov 14 timmar. I morse var han feberfri, men har ännu knip i magen. Jag hoppas verkligen att han inte fått något värre med sig från resan. Men han har hosta, och det har härjat en massa sjukdomar på dagis också, så jag håller tummarna att det bara är de. Själv borde jag sätta igång med texten, men har sovit dåligt de senaste två nätterna, så är inte precist skärpt i huvudet. Men det är bara att försöka, hjälps inte annat.