Huhhuh, det har snurrat lite för snabbt på sista tiden. När folk började återvända från sina semestrar, har mitt jobb också blivit mera kaotiskt. Jag har på sommaren fokuserat på att läsa in mig på olika projekt, relaterade till mitt, som utförts i stan och försökt knyta kontakter,eftersom mitt projekt egentligen heter "Samarbete mellan olika aktörer för en snabb integrering i Jakobstadsregionen" (ungf). Men det har nästan blivit för många möten och träffar på sista tiden, har inte fått tid att låta saker och ting sjunka in och fundera på fortsättningen. Men det är ju också en fas att ta sig igenom.
Samtidigt ordnas en massa här i trakten nu då man tänker att folk återvänt från sina sommarstugor....Vi var cyklande med sonen till barnteater i Jeppo centrum på tisdagen. Det var roligt att inte behöva åka längre bort för en gångs skull. På lördagen var jag på Ledin-konsert, det var härligt. Jättelängesen jag varit på sådan konsert. Skulle vilja springa på allt möjligt nu, men jag känner mig upp i varv och samtidigt trött. Ett tecken på det är att jag i natt drömde att jag hållit ett infotillfälle för afghanska flyktingar och hade glömt att jag hållit det. I drömmen funderade jag på när det hände, på räkningar etc. Tydligt tecken på att jag stressat upp mig på jobbet....det har dykt upp lite onödiga stressmoment - som möten man inte vetat om på förhand och så får man pruta på tiden man tänkt använda till planering och reflektion. Förra veckan tänkte jag att smekmånaden på jobbet är över - kände mig splittrad och visste inte riktigt hur jag skulle komma vidare. Lite bättre har det varit denna vecka - och är fortsättningsvis väldigt glad över jobbet. Det är bara det att nu börjar bara de egna kraven på något sorts resultat stiga upp.
Och sonen började i förskolan i tisdags :) (klicka på bilderna så ser du dem i större format!).
Jag hade inte riktigt hunnit tänka på vad det innebär, eller det faktum att jag borde ha reserverat tid för att vara med. Som tur var kunde jag efter ett samtal till jobbet stanna en timme på morgonen, men han har varit tvungen att vara i eftis på eftermiddagarna. Torsdagar blir min "huvudjobb-fria" dag, då jag kan koncentrera mig på hem och och andra jobb. Vi cyklade tillsammans till förskolan i morse och då sa han att han haft lessamt efter mig de första dagarna, då han varit så länge i eftis :(. I dag hämtar jag honom kl 11 och så får han vara med mig resten av dagen. Är tacksam över att jag har ett flexibelt jobb och bara 3,5 dagar jobb i veckan. Behöver denhär dagen för att hinna tänka efter och lite dra andan mitt i veckan.
Jag har stora förhoppningar om att jag ska få vardagen att fungera tämligen bra i höst, så att jag också hinner med själv: från och med måndagen ska jag börja få hem städerska en gång i månaden. Jag hämtar också en gång i veckan mat från en väninna, som jobbar hemma och ändå måste laga mat till sig själv. Men det märker jag ju mellan varven att jag inte får glömma det faktum att jag fortsättningsvis är ensam med ett litet barn - jag kan och orkar inte springa på alla möjliga tillställningar på kvällar och veckoslut, fast jag hur skulle vilja. Även om jag nu börjar ha energin för sociala kontakter och ett nytt uppvaknande hopp att jag kanske just tack vare större mobilitet har en chans att träffa någon partner, måste jag hålla i minnet att jag ändå måste hålla mitt ansvar som mamma först.
Här följer lite bilder från tidigare i sommar:
Som sagt, det har varit en händelserik sommar. Minus är att eftersom jag koncentrerat mig på socialt umgänge och att flänga runt, är mycket här hemma halvfärdigt - speciellt trädgården :(. Trappan och farstun har jag fått målat, så det känns bra, men hade tänkt måla trädgårdsmöbler också, men antingen har det regnat då jag haft tid, eller så har jag inte haft tid eller lust....I planerna finns att gräva bort en massa buskar och blommor, för att få mera luft och utrymme. När jag ska lyckas med det är en annan fråga - började en lördageftermiddag, men hann bara börja, innan det var dags för Ledin och nästa dag hade jag sån huvudvärk så jag tillbringade dagen tills D kom hem på soffan.....Men kanske någon regnfri dag....Senast när det fryser, blir det mera luft och utrymme......
Samtidigt ordnas en massa här i trakten nu då man tänker att folk återvänt från sina sommarstugor....Vi var cyklande med sonen till barnteater i Jeppo centrum på tisdagen. Det var roligt att inte behöva åka längre bort för en gångs skull. På lördagen var jag på Ledin-konsert, det var härligt. Jättelängesen jag varit på sådan konsert. Skulle vilja springa på allt möjligt nu, men jag känner mig upp i varv och samtidigt trött. Ett tecken på det är att jag i natt drömde att jag hållit ett infotillfälle för afghanska flyktingar och hade glömt att jag hållit det. I drömmen funderade jag på när det hände, på räkningar etc. Tydligt tecken på att jag stressat upp mig på jobbet....det har dykt upp lite onödiga stressmoment - som möten man inte vetat om på förhand och så får man pruta på tiden man tänkt använda till planering och reflektion. Förra veckan tänkte jag att smekmånaden på jobbet är över - kände mig splittrad och visste inte riktigt hur jag skulle komma vidare. Lite bättre har det varit denna vecka - och är fortsättningsvis väldigt glad över jobbet. Det är bara det att nu börjar bara de egna kraven på något sorts resultat stiga upp.
Och sonen började i förskolan i tisdags :) (klicka på bilderna så ser du dem i större format!).
Jag hade inte riktigt hunnit tänka på vad det innebär, eller det faktum att jag borde ha reserverat tid för att vara med. Som tur var kunde jag efter ett samtal till jobbet stanna en timme på morgonen, men han har varit tvungen att vara i eftis på eftermiddagarna. Torsdagar blir min "huvudjobb-fria" dag, då jag kan koncentrera mig på hem och och andra jobb. Vi cyklade tillsammans till förskolan i morse och då sa han att han haft lessamt efter mig de första dagarna, då han varit så länge i eftis :(. I dag hämtar jag honom kl 11 och så får han vara med mig resten av dagen. Är tacksam över att jag har ett flexibelt jobb och bara 3,5 dagar jobb i veckan. Behöver denhär dagen för att hinna tänka efter och lite dra andan mitt i veckan.
Tyvärr har vi också fått sätta till listan av allergener (heter det väl, sånt som är allergiframkallande...) råa ärter. Så här såg han ut två kvällar innan skolstarten :(. |
Jag har stora förhoppningar om att jag ska få vardagen att fungera tämligen bra i höst, så att jag också hinner med själv: från och med måndagen ska jag börja få hem städerska en gång i månaden. Jag hämtar också en gång i veckan mat från en väninna, som jobbar hemma och ändå måste laga mat till sig själv. Men det märker jag ju mellan varven att jag inte får glömma det faktum att jag fortsättningsvis är ensam med ett litet barn - jag kan och orkar inte springa på alla möjliga tillställningar på kvällar och veckoslut, fast jag hur skulle vilja. Även om jag nu börjar ha energin för sociala kontakter och ett nytt uppvaknande hopp att jag kanske just tack vare större mobilitet har en chans att träffa någon partner, måste jag hålla i minnet att jag ändå måste hålla mitt ansvar som mamma först.
Här följer lite bilder från tidigare i sommar:
Grannens flicka, som ofta skött D, gifte sig i början av augusti. Härligt med bröllop efter alla begravningar det senaste årtiondet! |
Som sagt, det har varit en händelserik sommar. Minus är att eftersom jag koncentrerat mig på socialt umgänge och att flänga runt, är mycket här hemma halvfärdigt - speciellt trädgården :(. Trappan och farstun har jag fått målat, så det känns bra, men hade tänkt måla trädgårdsmöbler också, men antingen har det regnat då jag haft tid, eller så har jag inte haft tid eller lust....I planerna finns att gräva bort en massa buskar och blommor, för att få mera luft och utrymme. När jag ska lyckas med det är en annan fråga - började en lördageftermiddag, men hann bara börja, innan det var dags för Ledin och nästa dag hade jag sån huvudvärk så jag tillbringade dagen tills D kom hem på soffan.....Men kanske någon regnfri dag....Senast när det fryser, blir det mera luft och utrymme......
2 kommentarer:
Tycker ni verkar haft en riktigt fin sommar Ulla!! Och det låter bra att du nu har tänkt igenom och planerat hösten så att du ska orka mer. Det är tufft att vara ensam förälder. Gissar att det känns lite lättare nu också när D är så stor!! För oj vad stor han bivit!!! Jag tycker själv det är stor skillnad nu när vår E klarar sig lite mer själv och man ibland kan få en del saker gjorda medan hon roar sig själv med lek eller så. Sådant gick ju inte då hon var yngre.
Kram!!
Saltis: jo, jag tycker det börjar lätta på alla håll och kanter, kanske främst med min egen ork. Det är nästan som om jag varit inne i en bubbla som stänger in mig, men nu är den borta och jag kan sträcka på mig...s.a.s :). Jag orkar göra saker och ting på kvällarna och får energi av det istället för att bli helt slut och fast jag blir fysiskt trött, så gör det inte att jag psykiskt inte orkar. Härligt då livet kör igång igen :). Stor kram!!
Skicka en kommentar