gick jättebra, för första gången accepterade D henne och var inte sur mot henne om jag var hemma. Jag tro det funkade att säga: fammo kanske inte kommer mer om du hela tiden säger "jag tycker inte om fammo". Vi hann besöka mommo både på sjukhuset i Jakobstad och sen på bädden, dit hon flyttades på onsdagen - och fredag fick hon komma hem. Jag hoppas att det ska gå bra nu - medicineringen är tillbaka till det hon hade nästan hela förra året, vilket ju funkade bra. Tycker också hon verkar rätt pigg, men man har ju lärt sig att det snabbt kan vända. I varje fall gläder jag mig över det nu!Fotot med D och snön/isen får illustrera vårt väder. Trots att det har varit kallt har vi haft vissa otroligt vackra dagar med dimma och spetsmönster
i träden. Tyvärr har jag inte haft en chans att fota. Dethär kastade jag iväg helt snabbt. Isen beror mest på att värmen läcker från pannrummet, men solen börjar värma småningom. I tisdags trodde jag att jag startat en timme för sent - det var plötsligt så ljust på morgonen. Dagen före hade jag ju åkt iväg klockan fem, och då var det ännu mörkt. :) Nu igen snöar det, flera dagar har det igen varit under - 20, så på dagis har det varit jobbigt då vi inte kunnat vara ute så ofta. Märker hur kort uthållighet jag har - har trivts så jättebra tills nu, men plötsligt känns det inte alls lika kul och jag funderar om jag ska fortsätta med att vara assistent i höst - vilket jag inte ens vet om jag skulle få. Men jag får tänka att min "honeymoon" är över, nu är det lite svacka och sen kanske det igen flyter helt ok. Förstås har jag varit tröttare på grund av oron för mamma också.Läste någon väderprofet som menade att vi ännu har cirka tre veckor vinter, sen vänder det. Verkligen dags! I helgen har jag lyssnat till Lakha Lama, som var på besök i Jakobstad. Kanske inte riktigt min grej, tyckte det var tungt att sitta och spänna sig för att förstå och höra hans engelska och också vara beredd på att få någon fråga. Han använde dialogmetoden. Visst serverade han många guldkorn, men trots allt var det nog inte värt det det kostade. Har också äntligen haft besök - mina kusiner från finska sidan besökte på lördagmorgonen och en väninna från Helsingfors på besök hos sina föräldrar i Österbotten kom med tåg på lördagen och åkte nyss hem. Typiskt - då någon äntligen kommer, så blir det flera på en gång :) - men hellre så! Snart är sonen igen hemma, en vecka jobb, sen ska han en extra gång till pappa och sen - sportlov :) :).
4 kommentarer:
Äntligen hör man från er via bloggen, väntat så.Du som var så inspirerad av den vidgade barnvärlden genom jobbet, och fick t.o.m tändningen att se pedagogik med nya ögon, jag tror du passar bra till ditt nuvarande jobb.Du är bara lite utmattad just nu pga oro för mamma och för lite sömn. Det finns inte ett jobb i världen som bara är kul.Nu är du på en platå, och snart tar du ett steg framåt igen. Allt har sin mening, det vet du ju.Påminn dej om fördelarna med jobbet.Och snart har ni er resa, det blir underbart och spännande.Thank God för en fammo som så aktivt vill ta del av D:s och era liv. Hon ser ju jätte ung ut.Håller tummarna för din mamma. Kram K.
Vad bra att det går bättre med farmor. Men är det inte ganska vanligt att barn säger att de inte tycker om mormor/farmor/morfar/farfar fast de gör det?
Skönt att din mamma bara mår bättre och bättre också!
Låter bra det där med bara tre veckor vinter till! Kan du lova det?! ;)
Och snart kommer jag hem o får träffa gullgossen! Roligt att din mamma e piggare :) Ha det gott!
K: Jag tror det berodde på att jag kände att jag var den som skulle hålla ordning - och känner det som ett misslyckande att jag exploderade en dag då alla bråkade vilt till höger och vänster. Nu har jag tagit ett steg tillbaka - jag ska hjälpa till, inte vara den som har ansvaret för att det fungerar. Den ansvariga hade varit borta, då blir det lätt sådär, nu har hon också tagit bättre tag i problempunkterna. Men något av min entusiasm dog, det känner jag. Lite deja-vu till Hforstiden, jobbigt hemma, jobbigt på jobbet....Fammo är bara 63, tror jag och är verkligen tacksam för att de hjälpt så mycket. Är också tacksam för att jag äntligen får min break! kramar!!!
Anna: ja, kanske det är det - hoppas det! Nu i varje fall verkar det ha vänt, han påpekar med jämna mellanrum att han tycker om...och så kommer en lång ramsa med de närmaste personerna :). Ja...tror nog nästan jag kan lova det :) :)
Victoria: roligt att "få" dig tillbaka - blir intressant att höra om dina Norgeupplevelser!
Skicka en kommentar