fredag 30 november 2007

Rapphönor
















(sorry , don't know the name in English of these visitors this morning. When I just now checked the temperature, I got a bit of a shock: - 11 degrees C, coldest so far this winter!)

































Då jag skulle ut med D i morse, tvärnitade jag i farstun och rusade upp efter kameran. Åtta stycken rapphönor hade nämligen lunch i trädgården.
Fotona är tagna genom mitt vindsfönster, och dessutom hade jag ställt in kameran fel! Men jag har inte sett dem såhär bra tidigare, så jag tyckte det var jätteskoj (fabian vad det ska vara svårt att få texten dit man vill ha den....).
Annars är detta första dagen på mycket, mycket länge som jag haft möjlighet att göra vad jag vill, istället för vad jag måste, då D sover. Har varit lite orolig i själen (och D snappade förstås upp det i morse, drog ut saker, spillde vatten, föll från stolen....), för på tisdagen är det dags att göra upp nytt kontrakt igen. Skrev mitt förslag i början av veckan, men fick svar av pappan först i går kväll. Det var inget dåligt meddelande, men jag märker att trots att jag vet att vi inte borde ha något att gräla om, är det som om kroppen inte skulle tro det utan förväntar sig det värsta, att det ska bli lika hemskt som i fjol vintras. Direkt D somnade gick jag upp, har spelat min reiki-skiva, tänt ljus, gav mig själv reiki - och har skrivit på bloggen. Nu känns det bättre :). I morgon ska D träffa sin pappa igen och jag tillbringa dagen i Jstad under tiden.

"Flatland"

Once in a while I get a message from friends abroad that they looked at photos in my blog "but couldn't understand what I wrote" - this is for you. With comments in my blog in English, there will be more posts in English - it's as simple as that :)!

Since people seemed to like my previous photos, I got encouraged to take more! The one to the left is from the same day, today it's been very, very dark. But fortunately we've reached the time of the year when iwe're "allowed" to put up Xmas decorations. I'll start when D wakes up! I try to be outside with him in the "morning" (we've become very lazy....aren't ready to go outside until about 11 o'clock! And then it's soon lunchtime!). I'm so glad we have snow, there is more to do outside, and it brightens up the days when there is no sun. But of course I have something to complain about as well...there are no hills! I've been desperately trying to find a small hill for D and his "pulka " (=the small red thing he sits on). Finally I had to try to build one in the yard. I guess it's an ok size for D, but it's not a very practical one, since I have to lift him up to the "top" and he is down in one blink! In the top photo, where the trees are, there is a river. The riverbank is quite steep, but when I was small, we slid down it with plastic sacks filled with straw (those were the best ones!). But that was quite hazardous, and far too steep for D. The river is also quite dangerous. There is quite a strong stream and the ice doesn't get thick enough to walk on until it's been very, very cold for a long time. So I think we'll stay clear of the river for as long as it's possible. Oh well, when there will be more snow I'll try to build a bigger hill in another place in our yard.

Projektmänniska

Jag fick en aha-upplevelse häromdagen då jag läste en artikel om ett (intressant) par som flyttat från Los Angeles till Munsala. Kvinnan beskrev sig själv som en "typisk projektmänniska". Det riktigt sa "klick" i mig. Jag har aldrig tidigare kommit att tänka på det, men det är ju jag också! Jag vet inte om det är läraråren, som gjort det starkare, men jag trivs med saker jag kan se ett slut på och tror jag behöver den rytmen - med jobb behöver jag veta att något tar slut, att jag avslutat t.ex. en kurs, ett projekt. Därför har det känns extra-stressande med högskolestuderandena, som inte tycker en deadline är något att bry sig om. T.ex fick jag en uppsats ännu i juli - kursen tog slut i ...april, vill jag minnas! Sådant stressar mig, att vara tvungen att "riva upp" ett avslutat projekt, gräva fram den kunskap man behövde just då. Denna gång skickade jag helt kallt vidare uppsatsen till den som har kursen nästa år, för jag är ju inte ens anställd där mera, bara under kursens gång.

Dethär "projekt-levandet" är ändå något som genomsyrar allt jag gör, har jag märkt. Som nu, det var viktigt för mig att få tänka "detta är den sista artikeln jag skriver i år, nu ska jag koncentrera mig på D, hemmet och mig själv". Det är väl också det att som frilans har man jättesvårt att planera sin tillvara, plötsligt dyker en uppgift upp, eller flera. Före D var det mest spännande och stimulerande när man inte riktigt visste vad som kommer att hända och jag njöt av alla nya och överraskande uppdrag jag fick. Nu märker jag att jag inte riktigt klarar av det mera. Om ett drygt år måste jag på allvar börja söka "ett riktigt" jobb, ett med lite mera säkerhet och fastare tider, helst ett halvdagsjobb till att börja med... Tips mottas med stor tacksamhet :)!

Bloggaction


Orsaken till att jag blev lite nedslagen här sist och tänkte att ingen läser mig mera, var att jag kopplat mig till en s.k. "sitemeter" som ska avslöja hur många som läser min blogg. Nu vet jag att den inte funkar, för den påstår att ingen varit inne på min blogg de senaste tre veckorna, och jag har ju kommentarerna som bevis!
Här till höger sommaren sista rosor, som jag plockade i höst innan frosten (en tid sedan...) - som ett tack till alla er som faktiskt tar er tid att kommentera och därigenom förgyller min vardag lite grann varje gång. TACK!!

tisdag 27 november 2007

Vintervyer etc

Det verkar inte vara så riktigt mycket action här på min blogg, men jag skriver nu ändå :) - I'm talking to myself again....hope they´re not coming to take me away...hahahoho...Nåja, här några bilder från i dag - härligt väder. Blev så inspirerad, så jag tänkte att jag tar sparken till butiken, men svängde om redan efter några hundra meter - det var en isande motvind, som varken D eller jag gillade. I stället sparkade jag iväg åt andra hållet och hälsade på C i stället. Mycket trevligare :).

Den senaste veckan har varit rätt mardrömslik på kvällarna. De fina sovrutinerna har plötsligt varit som bortblåsta. Jag har helt enkelt inte fått D att somna. Några gånger har han varit vaken till elva-halv tolv, eftersom han knallat tillbaka från sovrummet gång på gång och jag inte mera orkat annat än låta honom titta på tv tills jag själv gått och lagt mig. Till saken hör att han numera klarar av att klättra ur sin säng, släpper sig ner i min säng och så hörs de små dunsarna av resoluta steg som styr kosan mot soffan, där jag sitter och ska njuta av min lediga stund. Och det efter cirka en miljon "tomtemor" och blinkande lilla stjärnor, suck. Han är inte nöjd med att sitta på soffan med mig heller, utan sysslar och pysslar med att möblera om i bokhyllan, kanske byta kanaler eller helt släcka tv:n, dra ner lite det ena med det andra. Efter i går då jag verkligen kunde ha hivat ut honom helt och hållet (förstod vad en väninna en gång sa: han var rätt billig just då), fick jag ta mig en funderare. Och det är klart, problemet är jag - och tv. Så i kväll stängde jag hela dosan, läste sagor, sjöng, låg i sängen tills han slutade sprätta omkring och över mig och lyfte honom sedan i sin säng och låg ännu kvar bredvid tills jag försäkrat mig om att han verkligen sov. Det är nog bara så att jag måste komma ihåg prioriteterna, och det är inte jag själv och min tid på kvällen. Eller det kan vara det, men jag måste vara smart och lyssna på D vad han behöver. Nu just är det min odelade uppmärksamhet vid läggdags, och på natten vill han oftast i något skede komma över i min säng. Numera gillar jag faktiskt att ha honom där, eftersom han inte mera sover så oroligt. Men jag hoppas ju nog att det bara är en fas nu just, för så småningom vill jag faktiskt börja ha mitt sovrum för mig själv...fast dit är det nog en bra bit ännu :).

Söndag

...blev mommo 84 år gammal. Dagen till ära hade min amaryllis slagit ut. Det var en fjolårsblomma, som stått ute i sommar och som faktiskt gick med på att börja blomma igen. Timingen blev inte helt perfekt, men nog är det ju skönt med en härlig röd färg såhär i mörkaste november! Födelsedags"barnet" fick ett kort framburet av barnbarnet på morgonen (jag var lite orolig över att D inte skulle släppa taget, men det gick bra :) och jag hade bakat en kaka. Testade ett nytt recept på plommonkaka (tänkte att det säkert passar en gammal mage bra...). Inte så vacker och rätt "stabbig", men helt ok. Roligast på dagen var att min kusin med familj kom på kaffe!

måndag 26 november 2007

Nääää!

Vaknade tämligen pigg i morse, hann förbereda dagens föreläsning innan D vaknade. Sen småningom började jag få ont i halsen.....och på plats i Jstad kom hela en person till min föreläsning. Jag skulle egentligen börja med en minitilläggsföreläsningsserie nästa vecka, men bytte med en annan föreläsare, som hade fått förhinder och han borde ha informerat pensionärerna (det var samma grupp som skulle fortsätta). Jag antar att de i oktober, då jag sist såg dem, tyckte det var bra idé att fortsätta, men i snöyran i slutet av november tog orken slut. Lessamt ändå för mig. Varje föreläsning har jag fått sätta flera timmar av förberedelse på, likadant nu. Och fast jag antar att det inte är huvudorsaken, känns det nog också som om de inte gillat mina föreläsningar tidigare, snyft. Nåja, life goes on. Någon mening var det väl med att jag skulle färska upp minnen från Peru-resan (som jag skulle ha talat om). Fick nu äntligen lite tid att handla, köpte extra hårdskivan, som funnits på inköpslistan i flera månader, men som jag aldrig haft tid att skaffa tidigare, eftersom den legat längst nere. Prövade också lite kläder - har nog lite svårt för dessa tunikemönster - de ser ju nästan ut som min mammas (84 i går!) klänningar. Och kilona suger sig fast i ökande takt, suck.

Sen hann jag också till hälsokostaffären och köpte dunderpreparat. I morgon börjar jag en kur på 3x2 piller per dag och när den kuren är slut har jag super-vitamin/mineral etc piller att fortsätta med. Nu sitter jag här, det susar i huvudet och förkylningen är tillbaka. Men jobben har också mer eller mindre tagit slut, lite lokaltv än och en genomläsning av en artikel som nästan är klar. Så jag tar mer eller mindre jullov!!!

ps. Jag reser troligen söderut i medlet/slutet av januari (inte helt säker på datumen än), tyvärr inte till varmare trakter, men det blir skoj att hälsa på i huvudstadsregionen!! Oj vad det ska bli spännande att åka tåg :)

onsdag 21 november 2007

What a day!

Nästan ett EFIT (=ett foto i timmen) igen...men nu bara plock från dagen. Den började med intervju för lokaltv om julsamling till Hoppets Stjärna,
fortsatte med mamma-barn
(barnen verkar vara rätt materialistiska ännu....leker bara för sig själva, inte med varandra :),
sen lite lugnare eftermiddag

och på kvällen konsert med ett nytt band - New Shoes. Är gudmor till en av sångerskorna, wow, säger jag, det svängde verkligen!! Här kan ni lyssna till sköna rytmer. Sätter bara en dålig bild med, för jag ska använda något av fotona ännu. Nu fortsätter dagen ännu med ett otroligt spännande avsnitt av Heroes! Great day!!

tisdag 20 november 2007

Konstigt-bra veckoslut

Fredag: började jättebra - D vaknade först närmare 9, och vi tog det lugnt på förmiddagen, men sen började tillvaron hosta till. Sotaren, som jag hade poängterat borde komma 12-tiden, dök upp halv 2 (de hade ringt att han är försenad, men sagt att han kommer 1-tiden). D skulle ju börja sova 1...nå, jag tänkte att han säkert inte är så länge. Det visade sig vara en pratsam sotare. Riktigt trevlig, men helt okänslig för det faktum att vi inte var upplagda för smalltalk. Till sist var D så trött så han somnade även om sotaren fanns kvar och jag var tvungen att rusa iväg för att hinna till posten efter ett paket och handla mat för kvällen. Sen skulle det städas, för jag skulle ju ha gäster, men innan det, skulle jag få två intervju"offer" hem till mig. Jag hade lovat hämta pizza, men sen blev planerna omkullkastade när telefonen började ringa. Det längsta samtalet var från en person, som jag inte talat med på flera månader och som hade nyheter som gjorde mig jätteupprörd. De som skulle intervjuas dök upp och jag hade inte hunnit hämta pizzan som jag hade tänkt...och D skulle ha sin mat, det hade jag inte heller hunnit med. Så det blev lite nedkrafsade uppgifter mellan tuggor, pizzaavhämtning och sen grötkokning - fast egentligen hade vi det riktigt trevligt, men intervjun blev det lite si och så med. Sen dök kvällens barnvakt upp och plötsligt var det dags att åka till Bennäs för att hämta gästerna. När vi kommer tillbaka ser jag redan på trappan genom fönstret hur mommo kommer ut från pannrummet och jag gissar vad som hänt: pannan har stannat. Perfekt. Vår oljepanna är förhäxad, den stannar bara till veckoslut och speciella helger. Om jag kommer ihåg rätt har den stannat de två senaste åren på julafton. Suck. Så vi hade en rätt kylig helg, tack och lov att vi har vedspis och två kakelugnar, annars skulle det ha varit katastrofalt, för rörmokaren dök inte upp förrän på söndagen, precis då gästerna redan åkt iväg. Han hade glömt sin telefon på en arbetsplats på fredagen och hörde inte mitt meddelande förrän på söndagen.

Lördagen gick i ett huj - som vanligt sov jag dåligt inför Ds "pappadag". Vaknade halv sex och kunde inte sova längre. Men det var jätteskoj att ha sällskap i Jstad - vi var och simmade, åt på indisk restaurang och eftersom de dessutom hade någon sorts julöppning, var det rätt mycket folk i stan, försäljningsstånd på gågatan....och Benny Törnros och mumin!! Jag fick D tillbaka halv tre och vi stannade en stund i staden för att se hans favoriter. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig - vi hade också kunnat föreviga Ds "handshake" med jultomten!! Hoppas nästan min mobil skulle ge upp, då skulle jag köpa en med kamera.

På kvällen var både jag och D trötta - han hade bara sovit i bilen från K-by och det var alldeles för lite. Vi var båda helt slut redan vid 9, jag orkade inte alls med hans trötthetssymptom, så trots att jag hade gäster, var jag tvungen att gå och lägga mig på samma gång som han - vid 21!!

Jaa, det var ett konstigt veckoslut - stressigt på ett sätt, men å andra sidan var det skönt att ha P och hans dotter här. Utan dem skulle det säkert ha varit mardrömslikt, men nu var det egentligen bra, jag önskar bara jag hade haft lite mera tid att tillbringa tillsammans med dem (och inte sovit största delen av tiden....)

EFIT/OPAH!

9 - the prince is awake...for the second time. The first time he thought 5.30 would be a great time to get up. I tried croaking his favorites "när trollmor..." "twinkle, twinkle"...and finally, after almost an hour, we both fell asleep again.
This is just to show you I've redecorated the bedroom (well...turned the bed...). It feels so good now, I even made the bed!
D watches Moomin after his porridge, while mummy reads the paper.


Then it was time for fresh air and modeling. Christmas is coming, and card-time is here....the road was also nice and icy, we took a small tour with the "kick-sledge" in the background.


D is getting ready for his afternoon-nap after lunch ...


...and mummy immediately rushes to the computer. Email-time, phone-time (booking interviews etc), unfortunately no time for blogging in the daytime today...

This is for those of you who get sentimental about Scandinavia...remember the winters and the icy windows - scratch, scratch!!!

Bank, agrishop, grocerystore...thought I'd show you what the center of Jeppo looks like! The grocerystore has moved to the main street, but we still have a few buildings left with service...


I also had time to clean the laundryroom until little mr woke up. Typically, my battery run out when I was going to capture how he usually climbs out of the pram.


Again I use the tv as babysitter, to paint the four windows needed tomorrow when my cousin will come to fix a wall of windows to protect our front door from the icy northern wind.
And then it's cooking again...

While D watches a bit of children's programs from Sweden, I sneek up to see if I managed to snap a Christmas photo.

When I get down, D decides it's time for him to help out in the kitchen...very wet floor :(






After food, drink, colorful pictures in books and singing (same ones over and over again) it's time for the little prince to go to sleep...and mummy to finally get to blog a bit :)







måndag 19 november 2007

Trip to the woods

D and I took at trip to a field tucked into the woods quite far from "civilization" (maybe five kms...?) today. I wanted to take pictures of some rare birds I had been told had been sighted there (some people had hung up a feeding"device" for birds there). I probably got there too late - not a single bird in sight.


I snapped some shots of the surroundings instead - not too easy to pay attention to the photography with 12 kilos of kicking legs and arms on the back, if I stood still for more than a minute!

ps. I noticed you think I was very sporty...I took the car most of the way :), only walked for about a kilometer!




fredag 16 november 2007

16.11.1910

Today my dad would've been 97 years old. It would have been so nice to see him with his grandson, who looks so much like him. I think he would've been a fun granddad. (photo from last year, not quite as much snow now, but almost)

torsdag 15 november 2007

Winter is here!


This is the view from my bedroom window - this morning there was a bit of dry snow on the roof of the barn. Right now it's snowing
"properly". This is good, we need the light from the snow in the most depressing month of the year! But I'm finally catching up a bit - it's amazing how much better I feel after having had the energy to
do a proper clean up upstairs - tomorrow I'll do downstairs and then I'm set for the weekend, when my good friend P and his daughter are
coming to visit.

söndag 11 november 2007

R

Om man kunde klistra in hjärtan här, skulle det var en massa runt R-et i rubriken. Skyll på Annika (se i listan på bloggar) - hon hade en video med Billy Joels "just the way you are" på sin blogg. Arrrgh....plötsligt hamnade jag nästan 25 år tillbaka i tiden (neeej, är det verkligen så länge sen), till sommaren när jag för första gången reste till USA och blev STÖRTKÄR. I R. Som tyckte om Billy Joel...ni förstår varför Billy är "special". Har nästan alla hans LP:s - ni kommer ihåg de där svarta skivorna, som gick runt, runt på en apparat som kallas skivspelare? Jag har inte tänkt på Billy på jättelänge - men R sökte jag faktiskt efter på nätet för inte så jättelänge sen. Måste ju kolla om han skulle råka skilja sig - då...tja, kanske jag åker och ta mig en titt på honom :). Han är en advokat och sist vi hade emailkontakt, för cirka, ja vad blir det... det var just före jag åkte till Kuba, alltså i slutet av 1900-talet :), snart tio år sedan det också - då blev jag överraskad över hur konservativ han var. Men då jag var 19 var han den förste som faktiskt lyckades med konststycket att helt få mig att tappa fotfästet! Jag hade varit "störtkär" i Leslie i Bay City Rollers och P, som gick två klasser över mig - men det hade ju varit platonisk kärlek :). Två pojkvänner hade jag också haft, men då jag träffade R förstod jag att jag bara varit smått förtjust i dem!

Ah R, och Iron River, Wisconsin :). Vädret matchade mina svallande känslor den sommaren, det åskade och blixtrade, det fanns fire flies och dessutom drog en tornado (hette det väl) fram i närheten just då. Rs pappa som ägde en restaurang vid en sjö, fick stänga, eftersom electriciteten försvann. Där satt jag med R och hans släkte och var såååå lycklig. (Jag var en månad i USA och träffade väl inte R helt i början ens :). Såg en massa "omen" överallt - som i det faktum att jag blev så förtjust i en av låtarna jag hörde i flygplanslurarna på vägen dit "On the wings of LOVE", att min namnsdag är samma dag som USAs nationaldag (var där just då - fireworks!) och min faster fyller samma dag som R... kan inte annat än skratta nu, men då var det blodigt allvar för mig. Ingen hade någonsin lyckats beröra mitt inre som han. Och faktum är, att ingen har lyckats lika nu efteråt heller. Varje person (man) är olika, och får en att känna olika, men så "övernaturligt" starka känslor som jag då hade för R, det har jag inte upplevt med någon annan. Och jag talar inte om sänghalm nu - då var jag alldeles för oerfaren. Det räckte med att kyssas och jag höll på att svimma! Sen blev det ju andra som blandade sig i - min "välmenande" släkting, som ansvarade för mig när jag var där. Och R satsade på karriären (han var cirka fyra år äldre än mig). Fast jag tror faktiskt att han hade rätt starka känslor för mig, allt han kom ihåg från den korta tid vi var tillsammans ännu då sist vi var i kontakt, det var ganska otroligt.

När jag jobbade som guide, fick jag semester på hösten. Jag kunde ju inte tänka mig att sitta i Jeppo i oktober i tre veckor, så jag åkte till USA, och hälsade också på R. Då var det fyra år sedan vi hade setts. Kommer än ihåg så bra hur jag kände mig då jag såg honom på flygfältet. Kom från Kanada, där jag hade hälsat på min f.d. rumskompis i München och just den morgonen hade de plötsligt inget vatten. Kunde alltså inte tvätta håret då jag skulle träffa min stora kärlek!!! Jag bytte plan, någonstans, Detroit?, i allafall inom USA, men hade glömt att det betydde att R kommer att stå direkt vid gaten. Planerade att gå på toaletten och fixa till mig innan jag ser honom, men så står han ju där direkt jag kommer ur flygplanet. Jag måste ha sett ut som om jag sett ett spöke. Var inte alls beredd. När han kom och kramade om mig var det närmast trädkramande han fick syssla med, så stel var jag!

Sen kommer jag ihåg att vi skulle via butiken innan vi åkte till huset han delade med två andra studerande. Jag gick in i hyllor och slog mig på kanter här och var - tonårsfasoner, och jag var ju trots allt redan 23! Men jag kunde inte fatta att den underbara varelse som var med mig, faktiskt var med MIG. Vi hade ett fint dygn, ungefär, tillsammans, innan jag flög vidare till Los Angeles och nya äventyr. Visste att jag fortfarande hade otroligt starka känslor för R, men insåg också att det inte skulle bli vi.

Vi höll ändå allt som allt kontakt ännu nästan tio år efter den första gången (hade nog kortvariga pojkvänner under tiden), tills jag insåg att jag aldrig kommer att ge någon annan en chans om jag när bara ett litet hopp om att R och jag ändå någon gång skulle kunna bli ett par. Jag har aldrig velat sätta energi på att ångra val jag gjort i det förflutna - man har gjort besluten enligt det liv och de erfarenheter man då hade, men ändå har jag ibland undrat hur det skulle ha gått om jag ändå hade åkt tillbaka sommaren efter, som vi hade planerat, och jobbat i hans pappas restaurang. Skulle jag vara Mrs R P nu, eller skulle känslorna hastigt svalnat då vi lärt känna varandra bättre och levt lite mera vardag tillsammans? Det får jag aldrig veta. Kanske jag trots allt besparades en massa "heartache" av min släkting som informerade mig då på våren att R alltid har någon brutta som sitter och väntar på honom vid disken då han jobbar i restaurangen...jag var förkrossad och skrev direkt "det är slut nu" till R. Fast sen återupptog vi ju ändå kontakten "som friends" - men så tänkte jag aldrig på honom.

Tänk vad en sång kan väcka till liv! Eller i detta fall, en artist, för det var många låtar av Billy Joel jag tyckte om. Borde försöka få skivspelaren reparerad om det går - skulle vara härligt att lyssna på några av skivorna igen och känna sig 19-20 år gammal :). Nä nu, gissade att jag skulle vara pigg i kväll, sov igen i dag flera timmar på dagen. Kanske jag kunde hoppas på att träffa R i drömmen - det var någon vi pratade om. Han hade läst en bok där något sådant hade hänt, tyvärr lyckades det aldrig för oss...Ah R, han hade så vackra tänder! Och bruna ögon, och hår på bröstet (det ska en karl helst ha :). Och, och....nati, nati!

Var e nappen?!


D har rätt många nappar, det behövs några både uppe på vinden och nere, för plötsligt är alla borta. Sen dyker de upp vartefter, under stolar, soffan, bakom batterier, i skor, under trappor, i mammas fickor etc. I morse hittade jag en på en lindrigt sagt överraskande plats och jag undrar om någon annan lyckats med att hitta en napp just där, dvs i blöjan! Dessutom hade D kackat, så nappen såg ytterst oaptitlig ut...
Ni kanske undrar hur den hamnade där. Det gjorde jag själv också, men kom sen fram till händelseförloppet. Brukar byta nattblöjan först när D ligger i sängen, men då har det förstås hänt att jag t.ex. varit tvungen att hämta något, med följden att D passat på att väta ner hela rubbet. Skojigt då man annars också är som tröttast just då! I går kväll fick han "vädra", dvs satt utan blöja (med många lager trasor under....) medan vi läste böcker. Han måste ha spottat ut nappen, t.ex. då han "kommenterade", utan att jag märkt det. Den hade hamnat under honom och då jag lyfte upp honom i famnen på nya blöjan, hade nappen tydligen följt med. Den satt på framsidan, så tydligen hade den inte stört honom själv. Gissa vem som kokade napp i dag :)?

fredag 9 november 2007

38,5!

...hade jag i feber i gårkväll denna tid. Hurra? Frös som en hund, gick och la mig med två tröjor, två täcken, byxor och sockor och senare på natten fick jag ju börja plocka bort vartefter febern gick ner och svetten slog ut....Men jag tror det behövdes - hellre en gång ordentligt, än utdragen "headcold" (bra ord, så känns det ju) då man bara trycker undan flunsan med medicin. Fotot till vänster ska symbolisera flunsan - tänkte att det är många gånger charmigare att se på Ds smått snoriga näsa än min egen :). D har tack och lov inte verkat ha något annat. Nu då jag blev sjuk "på riktigt" kunde jag skuffa undan allt jag borde göra och sov så länge som D sov på dagen. I kväll tycker jag mig redan vara på bättringsvägen - pigg är jag i varje fall då jag sov på dagen!

Jag antar att dessa förkylningar påminner mig om att jag måste våga släppa saker då jag börjar känna mig överväldigad. Några gånger har jag känt hur energierna helt och hållet kollapsat, för att det känts så svårt (t.ex. förstår jag mig inte på detta med jordägande och min pappa har tydligen inte heller riktigt skött allt papperskrig på bästa möjliga sätt. Det är mycket att reda ut då jag vill sälja - i feberyran var det registernumror och åkerplättar här och där som snurrade i huvudet....). Jag får helt enkelt inse att det faktiskt är rätt tungt att ha det praktiska ansvaret för allt. Jag har några gånger hört mammor klaga att "det är som om jag skulle vara ensam med barnen" då de varit besvikna på sina män/sambor att de inte ställt upp tillräckligt. Det känns inte roligt att höra. De tänker inte på vem de säger det till. De behöver inte ensamma ta hand om allt - bil, pengar, skatter, barnskötsel, hushåll, uthus...fast mannen kanske inte hjälper till så mycket som de skulle vilja med barnskötseln, så sköter han troligen någon annan del som hör till det gemensamma livet. Och det är trots allt någon att dela barnet, vänner, ledig tid och både goda och dåliga saker med. Men det är ju så, var och en har sina "jobbigheter" att leva med, det som en tycker är svårt är hur lätt som helst för en annan och tvärtom. Detdär med indianer och mockasiner är bra att komma ihåg allt emellanåt...ni vet, ungf "man ska inte döma förrän man vandrat x km i någon annans mockasiner"...(mycket fritt tolkat misstänker jag det blev :).

Ja, jag är ju inte heller ensam, jag har ju min egen mamma. Tack och lov. Utan hennes barnvaktande när D sover och kortare perioder allt emellanåt, skulle det vara jättesvårt. Jag skulle troligen inte heller kunna bo här, eftersom vi ändå är två personer som betalar olja, vatten, el, avlopp, sotning, mat.....och inte minst är hon ju någon för mig också att prata med. Men det är ändå svårt att hinna sköta allt det praktiska när jag också försöker jobba, det märker jag. D kräver ju mycket mera tid och energi numera då han är vaken. Försöker involvera honom så gott det går i de dagliga göromålen (han är finfin på att tömma diskmaskinen - jag behöver inte böja mig ner så många gånger när han räcker tallrikar upp till mig :) - på fotona "hjälpte" han mig byta lakan i dag. Till vänster har han fått lite modernt "spärr" på håret i nacken - han lyckades få tag på min vicks-burk, stoppade fingret i det och smetade ner håret med det. Får hoppas det har samma verkan i håret som ingnidet på bröstet...Sen fick vi förstås läsa lite böcker på samma gång också.

Jag måste helt enkelt våga börja ta mig tid, kanske t.o.m. gå miste om något jobb, om jag känner att nu börjar jag blir för trött igen. För orkar inte jag, ja, då rasar tillvaron ihop för oss alla tre, och det kan jag inte tillåta.

torsdag 8 november 2007

Snörvel igen

D var snuvig här några dagar, nu har jag igen ont i halsen och är snuvig. Som vanligt, ingen feber. Men känner mig inte lika bottenlöst trött som för några veckor sedan, och jag har ju lite mindre på gång nu också. En lång artikel borde jag jobba på, precis nu just, istället för att skriva på bloggen. Men sådär är det, det är inte bara att trycka på knappen och börja skriva....dessutom har jag just chattat med en familjeterapeut om Ds fortsatta träffar, så det är svårt att ställa om sig. Kan rekommendera Väestöliittos hemsidor, där kan man boka anonymt tid för 45 minuter diskussion på nätet (fick inte tid förrän om flera veckor då jag bokade). Det kändes skönt att få den hjälpen, gratis dessutom. Nu vet jag att om något händer, har jag någon jag kan fråga om råd. Nä, nu måste jag ta mig i kragen. Koka kaffe åt min finska kusin, som plötsligt dök upp för att reparera fähustaket och så får jag hoppas att D ännu sover, så jag skulle hinna skriva lite på artikeln. Det är svårt att hinna med allt de få timmar D sover....

tisdag 6 november 2007

I galopp...

...känns det som om dagarna går. Det är så mycket på gång igen, jobb, byaråd, bilen etc etc. Och eftersom veckoslutet gick åt i aktiviteters tecken, bildäcksbyte och söndagen i Jstad (D-"byte" sker numera där, när han ska till sin pappa), känns det som om jag inte haft någon vilodag. Ds nätter har varit lite oroliga igen en tid, vilket förstås gör att jag är tröttare igen. Men i princip är jag på rätt bra humör, det är ändå helt ok saker på gång. D har äntligen börjat säga lite mera ord, bara svenska ännu, vad jag har hört.

Något som varit rätt förbryllande är att stå bredvid och s.a.s kika in när någon har problem - utan att egentligen kunna hjälpa till. En person som hade planer på att börja med lantbruksturism här nära...(eller vad heter det, när man har en massa djur som folk får komma och titta på)..., plötsligt måste flytta bort. Jag är lessen både för hennes och vår skull, det hade varit så roligt med hästar, getter, hönor, kaniner (och ännu mera djur) på stenkast avstånd. Rykten går till höger och vänster och jag vet inte riktigt vem jag ska tro på. Men faktum är att idén var jättegod, synd att byn som kollektiv inte gjorde något alls för att hjälpa och uppmuntra.

Fågelbord

Jag hade redan köpt solrosfrön åt fåglarna och satt påsen i uthuset i väntan på kallt väder - gissa vad jag hittade inne i påsen då jag var och kollade den...jo, flera möss på festmiddag inne i säcken. Fick bära bort den så något skulle finnas kvar åt fåglarna. Bar den till trappan i brist på annan plats - och nu har fåglarna själv hittat maten. Antar att säcken får vara där den är, den är ju på sätt och vis en automat - fåglarna pickar i sig genom hålen och kackar på plasten. Inte så trevligt, men jag får väl så lov att putsa upp mellan varven. Har nog frön i "behållare" också, men det har blivit så massor med fåglar så jag skulle få springa och fylla på varje dag - så här tror jag att vi alla är nöjda. D utstöter förtjusta skrik då han får titta på "tipuna" genom fönstret, så det är ju också ett programnummer.

fredag 2 november 2007

Fredag igen!

Veckorna bara susar förbi numera! Plötsligt är det fredag igen....Denna vecka har jag bland annat lyckats med konststycket att ha tre personer att vänta 45 minuter på mig - hade missat att tiden för ett möte hade ändrats (likadana missar är tyvärr inte ovanliga mera :( ). På grund av det blev en intervju gjord med andan i halsen. Den skräckinjagande artikeln blev äntligen klar. Aktuellt (för lokal-tv) bandades in på rekordtid - jag var laddad till tusen. Min faster fyllde 99 år - aktningsvärd ålder, skulle jag säga! Men höjdpunkten kom på onsdagen - min goda, goda vän kom på tvådagars besök. Härligt, härligt med "närvarande" vänner, alltså på plats här hos mig ! Tusen tack Katri för sällskapet, kockandet (disktrasan ;) - och fotona :)!