blä

När D kom hem i söndags hade han blivit ordentligt förkyld. Ingen feber dock - men i går kände jag att jag lyckats suga i mig hans bobbor. Ont i halsen, stegring. Ville gå och lägga mig åtta i går - tror ni sonen var trött?! Kvart över nio förstod han till sist att jag menade allvar - skrek hans namn med ett helt desperat tonfall. Var lite bättre i morse, så for till jobbet, men det var trögt och på eftermiddagen började febern stiga. Bittert. Än en gång blir saker och ting på hälft - har haft så bra fart på med skrubbtömning, trädgårdsjobb etc, nu hopar allt sig igen.

Blä-humör, också besviken.