tisdag 13 juli 2010

Tuesday the 13th

A day when collected things came together to make me miserable.

1) Little sleep: Last week first D then I got a stomachbug. I was like a weak kitten on Sunday, had to work on Monday (really hot day) and in the evening the tarpit was put on fire here in Jeppo. Had to be there, since I'm going to miss a lot of the activities at the end of the week due to going on qigongcamp. When we got home I was so wound up I couldn't go to sleep, and my stomach was really strange. Around three I finally managed to get some sleep, but kept waking up, until ...

2) Chimneybuilders came at 7.50. They weren't supposed to. Actually they were supposed to come before the snow came, second date was after midsummer. Now they turned up unannounced. They kept coming and going and finally shared the bad news - I had to decide if I was ok with extra costs. They had found old birdnests in the middle of it. the cost for everything was more than double of what I had anticipated.

3) My pay for the guardianship is 1,5 months late. I expected one payment at the end of May - it'll arrive on 15 th of July (but then the next one is also late - I had counted on them in the beginning of the summer). I'm really broke at the moment.

4) I'm a bit shaky about the autumn, have decided to try to manage with the jobs I have, since last winter was too heavy on me. I simply couldn´t care for the household, my mum and son - and myself, with working so much (for so little pay). An extra big bill couldn't come more inconveniently.

5) I've been rather wound up until the end of the past week, when the painting in the entrance hall was finished and I could finally start clearing up. Tomorrow D will go to his dad and I'll take my mother to an old people's home - I had really looked forward to being alone for a little while until I leave on Thursday. Now my house will be a complete mess - and be the same when I get back.

6) it's been + 30 degrees today, and I haven't felt well.

This is a recipe for a near-total collapse. The only way is up now.

9 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Vännen!!!! Det låter otroligt tungt. Allt detta tillsammans är verkligen något som kan göra den mest positiva person nere. jag förstår. Jag tror även att just oron inför den ekonomiska situationen är vad som tynger dig mest? Det är ju sådant som gör att man ligger sömnlös om nätterna.
Jag är ledsen att det ska behöva vara så. Verkligen. Själva har vi itne så mycket och vissa perioder kan även jag kännna oro, men det har hittills gått bra. Min stora oro inför framtiden är att mitt anslag tar slut nästa mars så efter det vet jag inte vad jag ska göra. jag MÅSTE hitta ett jobb innan dess för vi klarar inte att leva här på en lön. Det känns tungt just nu och stressar mig enormt så jag förstår till viss del vad du går igenom.
Nu hoppas jag bara att dina dagar ensam kan få dig att åtminstone återhämta lite kraft. Att ta ansvar för både din so och din mamma är också något som måste ta mycket energi. Så sömn och energi hoppas jag att du kan få under dina ensamma dagar.
Många varma kramar!!!!

Jemayá sa...

Saltis: tack vännen, det skönaste är när någon förstår! Det tyngsta just nu är att jag helt enkelt är för trött (fysiskt och mentalt, redan inställd på vila) för att hantera motgångar. Jag är van med ekonomisk osäkerhet, har lärt mig förlita mig på att det ordnar sig, men alltid emellanåt - under dagar som denna - sviker förtroendet. Hoppas du också kan hitta ett inre lugn - det ordnar sig också för dig, det är ännu tid till mars, vad som helst kan hända före det! Får lyssna på orden själv också :) - fast en tur till bankchefen blir det nog, men det var jag beredd på, bara inte att lånet jag måste söka blir ännu större. Å andra sidan har jag inte haft lån på länge, så det kanske inte är så farligt och måste bara se till att jag har små delbetalningar, så jag klarar av dem. Värst är kanske det att jag redan drog en suck av lättnad på våren - denna sommar kommer jag inte att vara utan pengar som alltid tidigare - och så blev det ändå så!! Lägret kommer verkligen lägligt nu. Kramar!!!

Anonym sa...

hej, styrkekramar från Hyvinge. Jag förstår att det är jättejobbigt att dra allt själv. Hoppas du får lugn och vila på lägret så du orkar sen igen. Kram Kiika

Anonym sa...

Nej huh va hemskt! Bara du nu fysiskt återhämtar dej från magsjukan så orkar du hantera allt annat bättre. Hettan varit jobbig även för helt friska med inga andra världsproblem, så inte undra på att den belastat dej.
Orättvist att alltid ska allt samla sej till en hög. När det är bra så är allt bra o när det är skit, så är allt skit.The only way is up!!!!! Mer orkar du med qigongen nu? eller tänk om du blir hemma ensam och bara vilar upp dej o gör sånt som du känner att du orkar med, utan krav, utan prestation, utan måsten. Kram Katri

Jemayá sa...

Kiika: tack, snälla! Hur blir det - kommer ni upp i sommar, eller har ni kanske varit redan? Från nästa vecka hålls jag hemma - skulle vara kul att ses!!! kram

Katri: det är nog bra att få fara helt bort - här hemma skulle jag bara gå och titta på allt som måste göras och sätta igång,dvs ingen vila. Ska tälta på lägret, så jag kan i lugn och ro dra mig undan om det känns så. Ser fram emot att äntligen få rå om kroppen också!! kramar!

Anna, Fair and True sa...

Bra att du avslutar optimistiskt i alla fall; det kan bara gå uppåt nu! Förhoppningsvis gör en helg för dig själv att allt känns bättre. Och det var ju bra nyheter vad gäller kajbona och kostnaden i alla fall!

Styrkekram!

Saltistjejen sa...

Jag förstår att det är en besvikelse att det inte blev som du tänkt dig. Tyvärr är det ofta så i livet. På gott och ont. Ibalnd är det jobbiga överraskningar och ibland positiva sådana.
Jag tror som du att grunden för att du ska må bra nu handlar om vila och sömn. Sömnbrist kan göra den lyckligaste person riktigt deprimerad. Ett sjukdomstillstånd faktiskt. Glöm inte att just brist på sömn faktiskt ÄR ett tortyrredskap i vissa länder. Så hoppas d får vila så du kan återfå din energi. Då står man emot motgångar bättre.
Och TACK för dina fina värmande ord till mig också! Jag pendlar själv mellan att tänka att det ordnar sig samt det mer pessimistiska oroandet....
Stor kram!!

ulrika v sa...

Voj vilken otur du har... bara du nu orkar dig igenom till hösten så kanske ekonomin ordnar sig och de pengarna du nu har väntat på kommer väl till pass. Och vilken tur att qigongen kommer nu, så att du kan rå om dig själv och samla kraft. Styrkekram från skären - ulrika

Jemayá sa...

Anna: det hjälper faktiskt ibland att göra en riktigt störtdykning i "tycker synd om mig själv" -snyft, snyft!! Jag i varje fall, känner att jag liksom får en massa spänningar ur mig då jag riktigt går in i dem och sen blir det mycket bättre efter! I dag har det ena med det andra löst sig, dvs det blir inte så stor räkning, jag fick sova gott och är inte så trött och magen verkar ha kommit över bobban nu. Så nu ser jag enbart fram emot att få fara till lägret, fokusera på mig själv, träffa qigongvänner, äta gott och njuta av havet och solen :). kram!

Saltis: jaa, detta med pengar...men på något sätt verkar det ju ändå alltid fixa sig! Vi får försöka "hold that thought" båda! Fick en lång natt (trots att jag väcktes många gånger, t.ex. av åska och regn, men som sagt, blev ändå bra med sömn) och känner mig helt annorlunda i dag! I natt är jag ensam i huset förutom Fia, jag hoppas hon inte väcker mig, så är jag verkligen "fit" för lägret sen!! kramar!

UlriKa: det ordnade sig tillsvidare med pengar också - bad om att få arrendepengarna som kommer i slutet av året, nu redan - så plötsligt är det ingen panik :). Får ännu skjuta upp bankbesöket. Åh, det skulle vara underbart att en gång få komma ut på havet i sommar!!! Hur länge har du semester? Hoppas vi ses!! kram