Inte så illa senhöst

Jag har alltid lidit av vår mörka höst, men hittills har det inte varit så illa. Tack vare potatisupptagningen fick jag njuta länge av frisk luft och den sol som fanns tillgänglig. Sen blev det sämre då seg hosta invaderade sonen (och jag fick en något kortare släng av det) - någon motion har det inte blivit efter det. Men vi har fått tämligen mycket sol ändå, vilket är härligt och eftersom snön också fallit några gånger, har den också piggat upp. Förra veckan när jag körde till Nykarleby var det otroligt vackert på vägen - dimma steg upp och soluppgången färgade himlen och molnen. Jag knäppte några foton genom bilfönstret samtidigt som jag körde, så kvaliteten är ju inte den bästa, men kanske ni får en känsla av hur det var!

Efter detta ska jag packa det sista och om cirka fem timmar åker vi iväg till Vasa (en timme) och sen blir det dags för vår semesterresa till Turkiet!! Mommo fick åka till bädden redan i går, hon har inte mått så bra denna vecka, trots (eller kanske för att) hon haft sin kusin på besök några dagar. Igår hade hon igen väldigt tungt att andas. Jag har bävat för hur det ska gå - varje gång vi varit på väg på någon sorts resa i år, har hon hamnat på sjukhus just före. När jag pratade med bädden och lite förvarnade om att hon kan hamna in tidigare, sa de att det kan bero på otrygghet. Det är lessamt, men om jag inte får åka iväg hemifrån någon gång, blir jag knäpp! Nu får hon i varje fall bra omvårdnad och jag hoppas de lyckas knåpa ihop en bra medicincocktail så hon ska klara vintern. Är lite orolig, våra vintrar är inte till för svaga, hjärtsjuka människor - speciellt inte då det finns två "aktiva" människor (det vill säga, som rör sig bland andra) och drar på och med sig en massa bobbor hem. Voi suck detta land och detta klimat!! Men nu blir det att tanka sol och sen börjar jag plocka fram julsaker :) .

Jag har haft full rulle med jobb i höst, fram tills nu. Jag hoppas och tror det blir lugnare efter semestern, kanske jag äntligen skulle få en chans att pröva på att skriva något annat än artiklar, vi får se. I varje fall tror jag att jag har mera ork och tid för både son och mor resten av året. Skönt!

Till sist ett foto på vår Pekka, som blivit stora pojken! Han kikar genom trappan på bilden. Efter vår resa blir det besök till veterinären för hans del för att få reda på vad han egentligen har för fel - och kastrering blir det också småningom dags för.

Ha det gott där i Novembervardagen!

Ds funderingar

En morgon förra veckan då D nyss stigit upp, hade han med sig papper och en krita när han kom ner från vinden. Han satte direkt igång med att rita och förklara - ett stort hjärta i mitten och sen sig själv på ena sidan och mig på andra :). Jag blev så glad!

****

Vid sagodags häromkvällen, läste vi en bok där man skulle söka efter en grön orm i djungeln. Jag hittade den först, men D ville inte att jag skulle visa honom: "dethär är inte för folk, bara för barn" :)

*****

Efter ett tandskötarbesök med D i torsdags (inga hål :)) stötte vi på en kolumbiansk kvinna som bor i Nykarleby. "Hon heter ängel på spanska", sa jag till D, "tänk så fint namn man kan ha!" Trots att Angela försökte prata med honom, tittade han mest ner. Var lite förundrad, men sen i bilen frågade han: "Kan hon flyga också?" Han hade trott att hon var en riktig ängel! Då tror nog jag att jag själv också hade blivit lite blyg, om jag hade blivit presenterad för en riktig ängel!

Support women!

I should be writing an article at the moment, but I'd like to share with you a few links about a few issues that are close to my heart, and where I plan to get involved: microloans to women.

Until next week you should be able to watch in Swedish a discussion on a Swedish-language morningprogram here in Finland, where they present two possibilities to loan to women (around 56.10 it should begin):

http://arenan.yle.fi/video/1374116

Homepages for kvinnobanken and microloans

(see you later in the weekend, I have a childfree one :)

Lite bättre humör med detta

Få se om det lyckas - såg detta på fb och hittade den på Youtube. Där skrev någon att videon är från Finland, älgkalvens mamma blev skadad i trafiken och jägarna var tvugna att skjuta henne. En av dem to ghem kalven, som sedan blev en familjemedlem :). När den blev stor bodde den i skogen, men kom alltid nu som då ännu på besök.

http://www.youtube.com/watch?v=PFgrPGUY9Hg&p=01EDEA66DED3B02C&playnext=1&index=32

Det kan inte vara sant!

Det är tydligen inte meningen att jag ska vara nöjd och belåten någon längre tid. I morse då jag skulle kolla att Maya hade det bra, upptäckte jag att ett av bur"elementen" hade lyfts ut ca tio cm. Jag kan inte tro att en liten kanin skulle ha klarat av det och dessutom lossat på nätet upptill. Det är inte riktigt lika på bilden, testade själv med att lyfta in det tillbaka och skjuta på det inifrån - då lossade bara ena sidan. Kan inte annat än tro att det varit någon som vill jävlas med mig - kanske någon lördagsnattvandrare, som tyckte det var vitsigt. Maya syns det inget spår av. Ser någon en svart, liten lurvig kanin - var snäll och tipsa, eller om ni vet vad som hänt henne. Hälsar en nedslagen U.

På eftermiddagen: HURRAA! När jag för en stund sedan kikade ut genom fönstret såg jag något svart bredvid Ellens och Doris hage - MAYA! Fick lätt fast henne och nu är hon i tryggt förvar i sin bur igen - med extratyngd på "elementet". Kan ännu inte förstå hur hon själv skulle ha fått upp det, kom på att det ju var "i-krokat" (syns lite av krokarna på det lösa elementet), så antingen har hon haft otrolig tur (skicklighet) att haka loss och flytta fram allt, eller så hade hon "utomstående hjälp"...Anyway, viktigaste att hon är tillbaka. Men nu tycker jag det får räcka med kaninbekymmer för i år!!!!

Det börjar sakta in

Puh, det känns som om jag skulle ha haft i högsta växeln sedan mitten av augusti. Det har varit dagar fyllda med jobb - både avlönat och hemma, fysiskt påfrestande jobb på potatiströskan och sen var jag tvungen att försöka sköta saker och ting med mina flyktingbarn, vilket betydde att jag blev tvungen att ta till veckosluten också. Och det har jag redan lärt mig - jag måste få någon lugn dag i veckan för att koppla av och är till exempel det mesta här hemma upp och ner en längre tid, börjar jag stressa upp mig för det också. De sista potatisarna kom upp före n dryg vecka sedan - känns som om det var mycket längre sen, för jag fortsatte direkt med akuta flyktingjobb.

***

På fotot ser ni vår katt "unge" som inte är så liten mera. Tyvärr verkar det vara något fel på honom - jag har i varje fall lärt mig att om de inre ögonlocken syns (som på bilden), då är något fel. Jag har givit flera maskkurer och försökt åtgärda "skräpet" han hade i öronen då jag fick honom, men fortsättningsvis syns locken, då han är trött eller "tillgiven". Vet någon, kan det vara något sorts "naturligt" fel...? Han verkar annars må hur bra som helst, med jämna mellanrum trillar något i golvet och han hittar på bus. Annars är han nog härlig och jag är glad att han också förärar mormor med sin vänskaplighet :) (våra andra katter de senaste åren har inte varit speciellt vänliga med henne).

***

Sonen fick också sin första flunsa i höst, samtidigt med att potatisupptagningen tog slut. Det har varit mycket host, host på nätterna och han har varit hemma hela veckan, förutom fredagen. Jag har haft jobb framför datorn och på onsdagen, då jag hade några timmar vikariat på lågstadiet och senare en lokal-tv intervju att göra, var han hemma med mormor. Det är en stor lättnad att jag kan lämna hem honom, om jag inte är borta så länge. Bolibompa är bra sällskap och han och mormor kan hjälpa varandra - hon kan säga vad han ska hämta, till exempel. Skrev jag det förresten, att hon numera har en seniormobil , där det också finns en nödalarmknapp på baksidan. När hon trycker på den, har jag programerat in nödnumret. Nu behöver hon förstås lära sig att alltid ha med sig telefonen (har fäst en låda för den på rullstolen), men detdär med att lära en gammal hund sitta.....

Jag har haft två smått hysteriska morgnar denna vecka - först onsdagen, då jag trodde D var redo för dagis. Istället hade hans fina blå ögon förvandlats till svullna rödflammiga inflammationshärdar. Det blev att ringa hit och dit och till sist bestämde jag mig för att beställa läkartid. Då var mormor också bra att ha - hon fick sitta och lyssna på ringsignalerna till tidsbestämningen, för annars skulle jag inte ens ha hunnit äta något alls.

I går, fredag var vägen isbelagd - och jag hade ännu sommardäck. Jo, jag hade hört att det skulle snöa på torsdagen, men eftersom jag själv fick en släng av förkylningen och var trött och hängig, höll jag mig inomhus då och tog det lugnt, eftersom jag visste att jag hade full dag på fredan. Jag noterade att det snöade en aning, men tänkte inte desto mer på det. På natten drömde jag att min bil försvann med D i, medan jag höll på att lasta saker i den. Jag skulle flytta bort från en lägenhet vid Malmska sjukhuset (!). Jag kom just ut med det sista - två katter - och blev stående helt förbryllad över att bilen inte var kvar. Jag tog det som ett tecken på att det nog är bäst att byta däcken genast. Men för något sånt hade jag ju inte reserverat tid, så jag hann bara med framdäcken (och senare visade det sig att de for i fel körriktning och dessutom flög ena navkapseln av i något skede på dagen :(. (förra natten drömde jag förresten att jag somnade vid ratten och höll på att köra ner i vår å....så jag tror att jag verkligen var i behov av ett lugnt veckoslut hemma!)

Fredagen gick annars egentligen riktigt bra - hade fem timmar vikariat i lågstadiet igen. Gruppen är trevlig och jag fick ha ämnen jag gillar. Så det gick bra fastän förberedelsen inte blev den bästa, men jag kan faktiskt ta rätt mycket "på talang" numera! Sen skulle jag ännu på ett möte till Jakobstad - nu börjar skrivandet för personaltidningen.

I natt hostade D mycket igen, fick ge honom hostmedicin och så var vi båda tvugna att gå på toa. Sen somnade han, medan jag låg och vakade i över en timme till....Ändå har jag varit jätteenergisk i dag. Det har varit jätteskönt! Har röjt upp skrivbordet, städat hela sovrummet, dammsugit bort all "potatisupptagningsmull" från bilen och tvättat den. Bytte till vinterdäck på alla fyra hjul, möblerade alltså också lite om med dem jag redan hade satt dit....

Sen har kaninerna också fått omvårdnad - fast jag tänkte få hjärtesnörp då jag märkte att Maya inte fanns i sin bur. I går kväll, just innan läggdags, kom jag på att föra mera halm i kaninernas lådor, för att de förhoppningsfullt skulle få det varmare (men jag har faktiskt inte sett att de ens skulle använda dem :( ). Det var mörkt och kallt....och Mayas takplåt kom inte riktigt på rätt plats - och det behövs inte mycket till utrymme för att kaniner ska rymma, har jag märkt. Tänkte redan att det kanske är lika bra - även om synd, för Maya är den snällaste av dem alla - för det har blivit lite besvärligt. Stackars Maya blev mobbad av Doris så till den mildra grad att jag var tvungen att plocka ut Maya ur buren. Doris jagade henne hela tiden, hon var helt skygg och fick knappt äta.

Några dygn tillbringade hon i kätten i fähuset, som jag byggt till dem, men då tyckte jag så synd om henne, som måste sitta där ensam, så jag kom på att fixa en hage till, till henne. Den är bredvid syster Ellens och mobbar-Doris hage, så hon kan snusa och sällskapa med dem i lugn och ro (som på bilden med syster Ellen), utan att behöva fly för livet. Ellen var helt ok med henne, men hon och Doris hade blivit bästisar och Maya fick ingen närhet. Jag är riktigt nöjd med arrangemangen tillsvidare.

Ja, men tillbaka till rymningen. Gick lite omkring och kikade in i fähuset också - och där satt hon! Tyvärr var Fia-katten också med, så det blev lite dramatiskt en stund, innan jag fick fast Maya. Kom på att eftersom hon är vänligare lagd än de andra kaninerna, så kanske jag ska försöka börja gå med henne i sele. Jag tror hon har förutsättningar för att bli en tam kanin, som gärna vill sällskapa (fast vi får ju se, har inte prövat med selen än....). Doris och Ellen har varandra och stor bur och hage, de är nöjda bara de får mat.

Här nere ser ni "kaninernas rike" och "skogen" i mitten - sonen kallar buskaget så. Han säger att han ska bygga en koja i trädet....Längst till vänster skymtar Mobbar-Doris en aning och längst till höger syns svarta Maya, om man tittar noga (förstår inte vad som har hänt, varför det inte mera går att klicka på fotona och få dem förstorade :(. Det gröna är botten på en bur, som jag använt som vägg till den större hagen, som finns bakom buskaget ( dit Doris och Ellen slipper via en tunnel från buren). Nu är bara frågan om de ska gå ute hela vintern, eller om jag måste balka av kätten och ta in dem alla tre....Det är mycket med de små liven, man jag tycker faktiskt det är avkopplande att syssla och pyssla med dem. Och de är ju så söta :)

Och sist, men inte minst - jag har bokat en semesterresa åt oss!! Den 30.10, om allt går väl, åker vi till Turkiet, Alanya, på "solsemester". Jag är inställd på att det kanske inte är så fantastiskt väder, men jag litar på att där inte är mörkt och kallt och eftersom vi ska bo på ett hotell inne i stan (inte långt till stranden), tror jag att vi ändå kommer att få tiden att gå, även om inte solen visar sig varje dag. Can't wait....men före det ska här skrivas. Jag tror och hoppas det blir lite mera luft i dagarna nu, så jag känner att jag bättre hänger med. Kanske jag efter semestern kan börja blogga mera regelbundet igen - om det känns så. Vi får se! Ha det gott i varje fall, ni som ännu läser min blogg. Glad skulle jag förstås bli om ni gav er till känna - skulle kännas mera meningsfullt att skriva om det faktiskt finns någon som läser :).

The past weeks in pictures...

Don't know if this will continue also after I've finished picking the potatoes sometime next week, but so far there is no time for blogging. I've been working on the potatoeharvester nearly every day and in between tried to take care of matters at the refugeecenter. It's been rather hard on the body, but I also feel stronger now and I've actually also managed to attend a few zumba- and qigonglessons. I'm confident I can continue when life hopefully calms down a bit.

I've had a parent- and childfree weekend again, which is really, really nice. I worked most of Friday and didn't have very much energy for housework yet on Saturday (when I go to zumba and also had

to visit a two-week old baby at the refugeecenter), so unfortunately Sundays are usually my "clear-up" days at home.

In a few hours my mother gets back home and in the afternoon I'll drive one hour to fetch my son in Seinäjoki. Another good thing about being apart once in a while is that I start appreciating having them. I can't say I miss them, but I love having the opportunity to do things at my own pace for a few days and be able to concentrate on one thing at a time. Since the house is less chaotic when they get back, I'm also happier and things run more smoothly until I lose control again....hopefully that won't happen for some time, since I hope to have more time to spend taking care of the house after next week. The photo of D is on a rainyday when I picked him up from daycare earlier and thought I could do work on the computer even if he is home (no potatoepicking that

day, not when it's pouring down). Well, I could, but he also found "nice" things to spend his time with - like drawing, his face. "I'm a cat" he happily came to tell me :).

Our cat Pekka is at an annoying age, so far he has broken three flowerpots, one lamp and bitten off a chord (thought it was only rabbits who do that). Now I'm almost hysterical when he goes close to the chords by the computer!

I'm hoping to save at least 50 euros per month by doing changes with phones and computers. Now my mother hasa mobile (found a really good seniormobile on the internet) and our "normal" phone works via the computer. I've also changed internetoperator, which sh

ould make my bill lower and increase the speed of my connection! This weekend I'm in between, my new email address doesn't work yet, but I can still for the time being receive mail to my old address.

One problem with photos is that I c

annot show you the best ones, at least not certain days when it's my day (two times per month) to take pictures for the photoclub-project. Even if it's a bit stressful to have that pressure whe

n it's my day, it really forces me to become a better photographer and helps me remember what I've learnt. These cow-photos are photos that

weren't chosen, so now I can show them to you instead :). Since I grew up with cows...I mean, my parents were dairyfarmers :), I really enjoy seeing them in the fields. Unfortunately they aren't that common anymore. The calf that can be seen here had been born during the night before I turned up!

Anyway, here are photos from when a lot of

digging was done around the hou

se. There is a law in Finland that households for instance in the countryside have to take better care of their sewage, so now we a

re connected to a mini-sewage treatments works with two neighbours

. Had to get a loan to pay for it (er...and used a bit of it to change into a newer car as well :), but will get a

bit back from the state. D was really happy when the excavator-driver let him "drive" the machine for a bit. In the backgro

und you can see the "bedrooms" of the rabbits - at the back of that cage is the tube where they can run through the bushes to the exercise-pen on the otherside. In the photo with D he is sitting in it and you can just about see all the three rabbits together (hard to get them all three together since they're hoppin garound all the time :).

Three weeks ago when I also was "free" I was much more socialab

le, but noticed I should've left one evening for myself,

so this weekend I only spent the evenings by myself, enjoying the fact that I can actually watch tv! The first sunset-picture is from the sea where there was a "light-party", in other words, like "Tupperware" but with candles and candleholders. It was worth it to see the sea this calm at this time of the year.

(phew, it takes such a long time to upload these photos, one at a time and then to try to get it in it's right place is a drag. On facebook it's much faster......I'm sorry this is so jumpy, I tried to do something about it and then photos disappeared, don't have time to start loading them up again!! What a bad system they have!!!! Anyone know of another blog where the photos can be uploaded faster and easier?)

Last photo is from Thursday night when I was driving home from Seinäjoki, after his father had picked D up. The sunset was fabulous and with the fog rising in the fields it was so beautiful. I only had my small camera and the best colours had already disappeared (turquois and pink) and it was too dark to see the barns and the fog - but I'll publish it anyway. Soon there will not be much colors when we get to the end of October and November....