En morgon förra veckan då D nyss stigit upp, hade han med sig papper och en krita när han kom ner från vinden. Han satte direkt igång med att rita och förklara - ett stort hjärta i mitten och sen sig själv på ena sidan och mig på andra :). Jag blev så glad!****
Vid sagodags häromkvällen, läste vi en bok där man skulle söka efter en grön orm i djungeln. Jag hittade den först, men D ville inte att jag skulle visa honom: "dethär är inte för folk, bara för barn" :)
*****
Efter ett tandskötarbesök med D i torsdags (inga hål :)) stötte vi på en kolumbiansk kvinna som bor i Nykarleby. "Hon heter ängel på spanska", sa jag till D, "tänk så fint namn man kan ha!" Trots att Angela försökte prata med honom, tittade han mest ner. Var lite förundrad, men sen i bilen frågade han: "Kan hon flyga också?" Han hade trott att hon var en riktig ängel! Då tror nog jag att jag själv också hade blivit lite blyg, om jag hade blivit presenterad för en riktig ängel!
6 kommentarer:
Men å vad fint!!
Visst är det helt underbart när de börjar kommunicera mer. Teckningen var ju bara helt underbar!
Kram!!
Guu va rörande. Han är så fin, din lilla prins.Nu är det inte så många nätter kvar så far ni ut till stora världen!Kram Katri
Oj, vilka söta funderingar. Speciellt den med ängeln!!
Vad gulligt :)
Vilka härliga kommentarer - tack för dem! Barns uttryck är underbara - och att få ta del av deras tankevärld är något av det mest fantastiska i livet! Det ser allt så öppet, så nyfiket - tänk att kunna bevara det perspektivet, då vore man vis :) Kram
kram till er alla :)
Skicka en kommentar