...och så var de bara fem

 Hoppsan, så har tiden gått igen. Här emellan har jag hunnit med en snabbvisit till huvudstaden - trevlig men lite väl kort - och jobba rätt intensivt, vilket också inkluderade en dag i Uleåborg förra veckan. Kom på att jag inte haft en programlös dag på över en månad och det börjar kännas. Senast i dag hade jag glömt hem plånboken då jag skulle ta en kaffe på café efter att jag hade fört mormor till bädden - jag ska nämligen ha intervallvårdsledigt detta veckoslut. Som tur är cirklarna små och jag fick skriva upp kaffet och komma och betala nästa vecka - månne det hade lyckats i huvudstaden...?

Det har varit kallt - t.o.m. -18 och -17 på morgnarna, men i dag var det i allafall på plus på dagen (fotot från nästan centrum av Jeppo, Kiitolaforsen).

R.I.P Doris

 Dramatik har vi också haft - i går då jag skulle låsa ytterdörren såg jag till min stora skräck en kanin springa - utanför buren. Elmer var på utsidan. Det gick inte bra att fånga honom med en Pekka som ville jaga honom och en Daniel som skulle hålla i mig...till sist öppnade jag hålet som Elmer hade gjort i taket av hagen (det är ju så mycket snö, så det var bara att lite sträcka på sig...) och som jag redan hade hunnit stänga (gissa om jag bannade mig själv då han sprungit några varv undan oss och sen tänkte att det är tryggare i hagen och försökte ta sig in och inte hittade hålet :( , så han skulle slippa in på natten om han ville. Jag visste det fanns en risk att Doris skulle komma ut i stället, men jag orkade inte mera bry mig. I morse såg jag bara till Elmer - på utsidan av buren igen. Ikväll då vi var där ute, hittade jag Doris kropp. Det var som jag gissade - såg den svarta frassen (=hankatt) i ladan igen - den tycks känna på sig när det börjar vankas kaninstek, jag är nu helt säker på att det var den som käkade upp Doris syster Lilla My i somras och nu fick Doris också.

För att vara ärlig måste jag säga att jag inte är lessen alls. Jag har redan funderat på att sälja henne, då kanske jag kan sätta Elmer ihop med de andra - de är ju trots allt hans syster och ungar....Doris går ju inte ihop med Maya. Men då Doris och Elmer var så gulliga tillsammans... jag hade inte hjärta att sära på dem. Nu gick det såhär i stället. Fick fatt på Elmer med grannens håv och nu är han i en pytteliten bur i fähuset bredvid Mayas och hennes dotters Elsas kätte, så de ska bli mera bekanta med varandra. Försökte sätta in honom dit, men Maya bara jagade honom, trodde inte hon kunde vara så aggressiv. Jag hoppas hon lugnar ner sig då hon har honom bredvid sig en längre tid. I maj ska pojkarna Oskar och Leo till veterinären, efter det hoppas jag att de alla kan vara tillsammans ute i Elmers och Doris bur och hage. Håll tummarna att de alla kommer överens då!!!

Sonen ville rita Doris som nu åkt upp till himlen och äter gräs och skuttar lycklig omkring :). 

Elmer i dag (innan jag fick fast honom)

Pekka tyckte det var jätteskoj att jaga kanin, men jag låste in katterna i natt och Doris var borta redan i morse, så jag är säker på att det var den främmande katten som var boven. Jag bara önskar att alla kattägare skulle kastrera sina hankatter, så de inte kommer och ofredar eller äter upp andras djur.

Jag vill till skogen!!!!

Hinner inte ljusa upp bilderna nu, men vill få in dem. Bestämde mig för att jag måste få frisk luft i går kväll efter att ha suttit instängd i inspelningsstudio hela dagen. Var helt slut då jag kom hem och ville desperat få "skogsenergi" - men tji fick jag, det gick inte att komma ut till skogsdungen som finns närmast vårt hus - jag borde ha snöskor. Gjorde en länk längsmed järnvägsspåret istället, rätt deprimerande. Så här ser det ut här där jag bor just nu:

Vårt hus syns inte på bilden, men ligger just utanför uppe till vänster.

Här har jag släpat sparken över järnvägen, där det ännu i höst fanns en övergång :(

Den nya åkervägen bakom järnvägen, tur åtminstone snöskotrarna använt den, men det gick förstås inte att sparka. 

En av de fina ladorna som mer och mer försvinner

Dit ville jag, men dit slapp jag inte. 

Snyft. 

Perspektiv

Glömde tillägga att pannan förstås stannat igen. När rörmokaren grävde på ett annat ställe där de fått vattenläckor, upptäckte han att tjälen går 1,5 meter ner, så det är ingen vits att börja gräva på vår gård förrän i sltuet av april/maj. Alltså tar oljan slut med jämna mellanrum, eftersom det bara blir påfyllt med dunkar som första hjälp. Men dagar som igår då jag var helt slut av natten före då D vaknade många gånger och grät över sjuka koppor, då blir man inte glad över att igen en gång vara tvungen att fundera på sådana saker. Tittade igår på en video från Japan, så det blir smått med ett lite svalt hus när man ser hur hela hus flyter förbi på en översvämmad gata i en stad. Först nu börjar jag fatta omfattningen av det som hänt i Japan. Mycket annat än tända ett ljus för dem kan man inte göra.

Vår i luften

Så blev det en period av icke-flow. Det började i början av förra veckan med att min mamma igen kände sig sämre och blev intagen på sjukhus. Jag märker skillnaden till i fjol - då gick det alltid för långt och jag måste kalla på ambulans. Jag tror hon försökte klara sig in i det sista, eftersom hon såg hur mycket jag hade och var trött mest hela tiden, nu märker jag själv att hon kanske inte mår så bra och frågar upp. Det blir mindre dramatiskt att i lugn och ro gå till läkaren. I fredags flyttade hon till bädden efter att vätska som igen samlats i lungorna, hade fåtts bort. Hon skulle egentligen ha fått komma hem i dag, men eftersom D fick vattkopporna och förra natten var svår, tyckte jag och sköterskan jag pratade med att det är bäst att hon ännu stannar på bädden. Halva dagen gick som i dvala, men kunde vila mitt på dagen, så har varit piggare andra halvan. 

utsikt från min balkong..

Snön har börjat smälta vilket verkligen är glädjande, men min diet har gått åt pipan - trots att jag hann glädja mig över att jag gått ner ett kilo :). Men eftersom D sov väldigt oroligt förra veckan - och jag själv också, det var ett enda vaknande, så var jag mycket tröttare dagstid, vilket igen ledde till att sött sökte sig i munnen och jag inte orkade hålla koll. Dessutom blev det mera kaffe igen. Hann glädja mig över ett vikariat, men var skolgångsbiträde en dag, så dök  vattkopporna upp. Jag hade glatt mig åt en mera sturkturerad tillvaro i en och en halv vecka, men dit for det igen. Å andra sidan (försöker jag trösta mig själv) lönen är usel och det händer så mycket på kvällar och veckoslut nu, så jag hann redan vara lite orolig över orken. Till exempel nästa veckoslut blir det lokaltv-bandningar både lördag och söndag - detta veckoslut gick till god mat och social samvaro. 

På fredagen var jag med "Jeposmettona" (förening för kvinnor runt 45) på utflykt till Larsmo. En engelsk kvinna har bosatt sig där och erbjuder mat till grupper på beställning. Där sitter man i hennes vardagsrum och äter! Halva nöjet var den vackra dukningen, resten det trevliga sällskapet och goda maten (öh, och vinet :). Fick tyvärr jättedåliga foton, eftersom jag bara hade min lilla kamera med och den håller på att helt ge upp. 

. Eftersom jag redan fixat barnvakter (afghanpojkarna ställde upp igen), åkte jag iväg trots att D var sjuk.  Tyvärr bestämde sig D att halv sju var en bra tid att vakna lördagmorgon, för han hade gått snällt i tid i säng på kvällen. Men jag måste ju ta ut allt jag kunde så det blev zumba, hälsade på mamma, fotade för min dag i fotoklubben, fixade hastigt till mig och åkte iväg en timme för en date med en jag fått kontakt med via nätet. Det var spännande :). Vi åt på en jättebra restaurang i Seinäjoki - blev kanske inte störtkär, men det var en mycket trevlig kväll. Tyvärr verkade han inte tycka samma, för jag har inte hört från honom sen dess :(. Jag hade gärna träffat honom igen, men får söka vidare på nätet istället.....Om jag orkar, det tar energi att lära känna folk på detta vis, fyllas av hopp och sen ändå vara tvungen att ge upp det. 

Pojkarna var ute på lördagen en stund då vädret var så jättevackert (också Fia). 

Vattkoppor

Nästa vecka tror jag att jag kommer att ha rätt bra med tid för bloggen - i fredags hittade jag första vattenfyllda koppan, nu är de överallt. Ingen tvekan om saken denna gång. Jag undrar bara vad det var då på jullovet....nåh, kanske D har motståndskraft mot de flesta koppor efter i år! Jag skulle ha haft jobb som skolgångsbiträde i åtta dar - hann vara en dag :(. Men kanske helt ok ändå, det är intensivt nu just och var lite orolig över att det blir för mycket - det blir det inte nu, men förstås mycket mindre inkomster :(. 

Fresh air and medal

D hugging the seal we made yesterday. It was supposted to be the Grouch from Moomin, but I'm glad it looks more like a seal :) (wanted this photo last, but couldn't move it anymore...)

Since it was + 3 degrees this morning, I decided it was time for two of our rabbits to move back outside. Yesterday I had time to repair the damages made by the heavy snow and a few days back I finally managed to insulate their "house", so they should be ok outside now, even if it is below zero. My friend, who visited us yesterday, suggested I take them in again, if it looks like it's going to be really cold - that made me decide to bring them outside. It's such a relief!! But now I have a room full of rabbitpoo and straw to clean up. We still have four rabbits in a cage in our porch, but they aren't much trouble, on the contrary, they're so incredibly cute and sweet so I don't know how I'll be able to part with two of them!!

Elmer.
Doris disappeared into the tunnel immediately when she saw me! Just where he is standing the opening to the tunnel is, leading them to the cage in the front yard. They seem very happy to be out in the fresh air!

Then it was time for "Onnnis runda", a ski-event in Nykarleby (20 kms away). I had decided D should attend, even if he hasn't been so keen to ski this winter. But when I tell him "everyone gets a medal", then he wants to ski :).

D and his girldfriend L

Getting acquainted with the skis again (it's been many weeks since last time...)

D's problem is that he doesn't want anyone to pass him, even if he isn't the fastest. Here we were practicing, but when I told him L should go first, since she is fast, he started crying and wouldn't ski for about five minutes....

Waiting in line....

...and GO!

Looking good :)

And the winner is.....;)

After 300 meters - medal!

I'm in love...

...with my new camera ;). Finally I have a good tool to take photos with. And I've renewed blogspot, so I can more easily adjust the size of the photos (and if you want even bigger photos, just click on the one you want to see once)!

These first photos are from the beginning of the week - is there anything more beautiful than a sleeping child :)?

Today we had guests, V and D were playing shop and then outside in the snow

 (+ 5 degrees, yeeey!). 

 Fia

 Our cats aren't exactly friends, but it's getting there...I think :). 

Pekka