Vår i luften

Så blev det en period av icke-flow. Det började i början av förra veckan med att min mamma igen kände sig sämre och blev intagen på sjukhus. Jag märker skillnaden till i fjol - då gick det alltid för långt och jag måste kalla på ambulans. Jag tror hon försökte klara sig in i det sista, eftersom hon såg hur mycket jag hade och var trött mest hela tiden, nu märker jag själv att hon kanske inte mår så bra och frågar upp. Det blir mindre dramatiskt att i lugn och ro gå till läkaren. I fredags flyttade hon till bädden efter att vätska som igen samlats i lungorna, hade fåtts bort. Hon skulle egentligen ha fått komma hem i dag, men eftersom D fick vattkopporna och förra natten var svår, tyckte jag och sköterskan jag pratade med att det är bäst att hon ännu stannar på bädden. Halva dagen gick som i dvala, men kunde vila mitt på dagen, så har varit piggare andra halvan. 

utsikt från min balkong..

Snön har börjat smälta vilket verkligen är glädjande, men min diet har gått åt pipan - trots att jag hann glädja mig över att jag gått ner ett kilo :). Men eftersom D sov väldigt oroligt förra veckan - och jag själv också, det var ett enda vaknande, så var jag mycket tröttare dagstid, vilket igen ledde till att sött sökte sig i munnen och jag inte orkade hålla koll. Dessutom blev det mera kaffe igen. Hann glädja mig över ett vikariat, men var skolgångsbiträde en dag, så dök  vattkopporna upp. Jag hade glatt mig åt en mera sturkturerad tillvaro i en och en halv vecka, men dit for det igen. Å andra sidan (försöker jag trösta mig själv) lönen är usel och det händer så mycket på kvällar och veckoslut nu, så jag hann redan vara lite orolig över orken. Till exempel nästa veckoslut blir det lokaltv-bandningar både lördag och söndag - detta veckoslut gick till god mat och social samvaro. 

På fredagen var jag med "Jeposmettona" (förening för kvinnor runt 45) på utflykt till Larsmo. En engelsk kvinna har bosatt sig där och erbjuder mat till grupper på beställning. Där sitter man i hennes vardagsrum och äter! Halva nöjet var den vackra dukningen, resten det trevliga sällskapet och goda maten (öh, och vinet :). Fick tyvärr jättedåliga foton, eftersom jag bara hade min lilla kamera med och den håller på att helt ge upp. 

. Eftersom jag redan fixat barnvakter (afghanpojkarna ställde upp igen), åkte jag iväg trots att D var sjuk.  Tyvärr bestämde sig D att halv sju var en bra tid att vakna lördagmorgon, för han hade gått snällt i tid i säng på kvällen. Men jag måste ju ta ut allt jag kunde så det blev zumba, hälsade på mamma, fotade för min dag i fotoklubben, fixade hastigt till mig och åkte iväg en timme för en date med en jag fått kontakt med via nätet. Det var spännande :). Vi åt på en jättebra restaurang i Seinäjoki - blev kanske inte störtkär, men det var en mycket trevlig kväll. Tyvärr verkade han inte tycka samma, för jag har inte hört från honom sen dess :(. Jag hade gärna träffat honom igen, men får söka vidare på nätet istället.....Om jag orkar, det tar energi att lära känna folk på detta vis, fyllas av hopp och sen ändå vara tvungen att ge upp det. 

Pojkarna var ute på lördagen en stund då vädret var så jättevackert (också Fia).