Gillar inte

...att jobba sent på kvällen, speciellt inte när det är mitt höstlov :(. Bytte till vinterdäck i dag, det var det viktigaste jag fått gjort, men nu går jag egentligen bara omkring och väntar på att jag ska iväg halv åtta för salsaundervisningen, D far till grannen så länge. D ja, när jag sökte södernresor på nätet (nej, jag har inte ännu gett upp, fast det ser dåligt ut) var han här och ville något, jag sa "jag kommer riktigt snart" och hörde honom hojta något en stund än, sen blev det tyst. Då jag var klar och gick ner var han inte där - blev kall, för han brukar ibland sporta med att fara ut (utan ytterkläder, och det är kallt här nu), fast nu hade jag inte hört ytterdörren. Rusade ut på trappan och ropade efter honom, men när inget hördes, tänkte jag att jag ännu tar ett varv i huset. Jag hittade honom sovandes i min säng :). Puh! Det är jättebra att han sover nu, för jag är tillbaka först efter nio, annars skulle han varit jättetrött, ville inte sova på dagen. Jag har försökt tidigarelägga hans läggningstid, så han bättre orkar upp på morgnarna, men måndagar går det alltså inte... Som tur är får vi än sova ut i morgon, men sen har jag ännu två måndagkvällar kvar. Det är helt roligt att undervisa nybörjarsalsa, men som sagt, det kunde ha varit tidigare på kvällen. Blir latare och latare med extrajobben, tror jag efter oktober enbart satsar på dagis/förskolan och tar det lugnt på eftermiddagarna....

Moviedebut

Det visade sig att gästerna sen ändå ville hem till natten och på hemväg från MacDonald's (som avslutade vår dag tillsammans :), somnade sonen. Till min stora förvåning fortsatte han att sova efter att jag burit upp honom - det hade kanske ändå varit en rätt spännande dag. Han och lilla S leker bra tillsammans och så var det ju hans biodebut dessutom. Han sov inte i bilen på väg till stan ("någon" satt och dunkade honom i huvudet med en ballong, bl.a. :)), så han blev rätt trött och orkade inte riktigt intresserad sig för Findus och Pettson helt till slutet, men genom att emellanåt sitta i famnen, ligga i stolen, ramla av stolen etc så kom vi oss till slutet ändå och efteråt sa han att han tyckte om bio :). Fotot är innan vi går in (jag har egentligen små händer, men här ser handen jättelik ut :). Fick en kväll helt för mig själv plötsligt, så passar på att läsa bloggar, dricker lite ekovittvin (jösses vad man fick jobba med att få upp korken!) och njuter av att få göra det i lugn och ro, utan dåligt samvete över saker som är ogjorda - för lördagkväll får man bara göra sånt som är roligt :). Skål!

Höststämningar

"Mamma, kisi kom", var väckningen i morse klockan sju. Typiskt, nyligen hade jag stolt tänkt att det gått så jättebra att lämna bort nattblöjan för D - så kommer straffet direkt...fast det var inte så farligt, det kom inte så mycket och jag fick ändå sova en halvtimme längre än normalt. Men jag hade hoppats att mitt "långa veckoslut" - det är höstlov måndag och tisdag - skulle ha betytt fyra underbart slöa och sena mornar. Måndagkväll har jag tyvärr salsaundervisning så det blev inte helt ledigt, fast undervisningen ju är ganska kul - då får jag ju själv också dansa som omväxling!

Nu sitter jag här...medan jag egentligen borde rusa runt i huset och städa, städa. Men orkar inte vara effektiv nu igen, efter fem intensiva jobbdagar. De har handlat om att vara lektant, journalist, företrädare och danslärare. Om en timme ska vi iväg och hämta angolanska med dotter, de ska få sova över i natt för att mamman ska få lite ombyte, komma bort från förläggningen och vissa problem som finns där. Det är alltså frågan om två av dem jag företräder. Har tänkt att vi far till Jakobstad senare i dag, där har de marknad och småttingarna ska få sina biodebuter (i varje fall D) - Pettson och Findus :).

I dag begravs en annan av min mammas närmaste väninnor. Jag känner också av tyngden av att mista människor som hört till hela mitt liv - inom dryga två år har min mamma mist två väninnor som bott en halv kilometer från oss och som hon regelbundet umgåtts med, en annan mycket god väninna från barndomen och sin kusin, förutom andra släktingar som hon inte haft så mycket kontakt med. Någon sa en gång att man ska skaffa sig yngre vänner, så man sen inte är ensam på ålderns höst...nu ser jag verkligen konkret hur det stämmer. Tre andra hon haft kontakt med är så pass dementa att det egentligen inte går att kommunicera med dem mera. Sin kusin som hon är uppväxt med, lever tack och lov ännu, men har också blivit sämre. Tänkte här om dagen att jag verkligen får vara tacksam över att ha D och de små barnen på dagis/förskolan i mitt liv som motvikt, annars skulle jag säkert sjunka in i någon sorts depression, det är så sorgligt att följa med hur livet ter sig i slutändan.

Jaa, men i dag blir det mycket ung energi, så borde i varje fall plocka undan det värsta en stund här hemma....hoppas ni alla out there har ett trevligt och uppiggande veckoslut, fyllt av goda vänners sällskap!

Söndag

Jag undrar om jag lyckats programmera mig till veskoslutslathet? I fredags var jag så på G, ville absolut fixa det ena med det andra och fara ut på lördagkväll, men när lördag kom: tung i huvudet, ont i halsen, lite bättre än förra veckoslutet, men absolut inte i form. Som vanligt fanns det miljoner saker jag kunde göra, men eftersom jag kände mig risig har jag hållit mig hemma och tagit det lugnt.

Fick ändå, ÄNTLIGEN, igång min symaskin. Sist jag försökte funkade den inte, trodde den gått sönder eller att D mixtrat med inställningarna igen. Tänkte jag tar mormors trampmaskin - där hade nålen hoppat ut och jag orkade inte börja reparera. Blev så sur så jag orkade inte ens försöka på nytt förrän nu, nästan tre månader senare. Nu har jag bland annat fixat gardiner till badrummet (de gamla har bara hängt där sedan 2007), sytt in i midjan ett par av de nya jeansen (normalt, för att jag ska få byxor över låren, är det ofta cirka 30 centimeter att ta in i midjan...), "förlängt" ett par andra byxor och lappat ett par mysbyxor med vit lapp i baken - vem bryr sig, jag går ju ändå bara med dem här hemma, tror att D kommer att tycka det ser roligt ut, det är det viktigaste :). Sen sydde jag in två av mormors vinterkappor, lät henne flytta knapparna och vips har jag två nya att använda i vinter :). Lite skulle maskinen jävlas denna gång också, mitt i allt gick lampan sönder, men det gick ju att sy ändå. Har haft en hög med kläder som väntat på åtgärder i flera år, därför känns det otroligt skönt att ha fått det gjort. Men det var också det enda jag orkade med.

Tittade på tv till ett och halvsov allt till halv nio på morgonen! I dag har jag inte gjort mycket annat än läst bloggar, hoppas på att hinna klistra in åtminstone en del av de 340 foton jag fick för en vecka sedan - och då hade jag glömt beställa från Ds födelsedag. Kämpar ännu med att klistra in foton i album, men är över ett halvår efter just nu. Vet att många kan vara tiotals år efter, men för mig har det alltid varit en sak jag varit benhård med - mina foton ska det vara ordning och reda med, om inte med något annat!

Ute är det mycket höstlikt, blåste hårt i natt och regnade. De hastigt knäppta fotona är fönstren i mitt arbetsrum, det stora tittar jag ut genom när jag sitter vid skrivbordet (D har sitt eget tangentbord, men det har inte funkat som jag hoppats på, att han skulle nöja sig med att sitta och skriva på det...nu ser jag också att han släpat dit min gamla teburk dessutom...), de andra vätter mot vägen.

October 3rd

This morning I rushed out with camera (newly cleaned + parts changed and fixed...) and Fia to capture the last signs of summer. We've had a few very cold nights and it's not that much more the poor plants can take.

Fredagsbabbel

Ja just ja, det är oktober...fredagstema. Jag tror inte jag hinner läsa speciellt många bloggar denna månad heller, så jag tror det är lika bra jag meddelar att jag tar paus från temat tillsvidare. Tycker att det hör till att läsa andra också om man deltar och det är lite knappt med tid för läsningen.

Det känns jättebra att få ordning och reda i livet - upp vid samma tid varje morgon, veta vad man gör tills klockan 12 och sen är det lite friare. Åh vad jag njöt i går! Var jätteladdad inför veckan, skulle ju plocka potatisarna klart, det nya jobbet skulle börja och personaltidningsjobbet satte också i gång. Men plötsligt hade jag torsdagseftermiddag ledig (alla potäterna var upp ur jord på onsdagkväll)! Städade skrivbordet, vilken känsla! Bort med alla små minneslappar, slängde största delen av alla kuvert och papper som hade samlats på hög. Ds leksaker som har en tendens att söka sig till bordet, blev förpassade till andra ställen och till sist tvättade jag bort all smuts och allt damm som samlats. AH! Fick också gjort en massa med saker som hängt över mig under flera veckor - men att börja läsa lite teori om mitt jobb hann jag inte med, än. Kanske måndageftermiddag. Men det känns som om jag lite börjar komma i takt, hittills i höst har det kännts som om det mesta fått vika för det faktum att jag jobbat nästan fulla dagar. Kom tyvärr också på att jag missat några födelsedagar till exempel :(.

Som saker och ting nu är klarar jag helt enkelt inte av att jobba heltid - jag skulle inte orka sköta huset/hushållet och ta hand om min mamma och D, för att inte tala om att ha någotsorts socialt liv, vilket jag mer och mer börjar ha behov av. Därför är det nog fantastiskt att jag fick det jobb jag fick, deltid, 1,8 kilometer hemifrån, två stenkast från dagis där D är på dagarna. Sen slipper jag oroa mig varje månad över vad pengarna kommer ifrån och kan lättare också säga "nej tack" om något frilansjobb dyker upp som jag helt enkelt inte orkar med. Dessutom är det roligt med något helt nytt - och små barn är ju något helt nytt i mitt liv! Innan jag fick D förstod jag mig inte alls på småbarn, höll mig helst undan. Nu får jag ta igen allt det jag missat med råge :).

Detta gör jag i vinter:
Börjar kl 8, tränar en halv timme med en förskoleelev, efter det är jag främst assisstent åt gruppen med barn 3-5 år. Tidigare har det enbart varit en grupp 6-åriga förskole elever och en grupp 5-åringar, men eftersom familjegruppdaghemmet, där D alltså är, är överfullt och daghemmet i sin tur har ganska få barn, har de varit tvugna att "gå ner i ålder" och ta in yngre barn. Finns en 3-åring och några 4-åringar. Egentligen är det inte så olika det jag skulle göra hemma med D - leker med dem, hjälper klä på och av, förmanar, övervakar, tröstar, lär, läser sagor etc. Barnträdgårdslärarna (två) håller samling för vardera gruppen på morgonen och sen är barnen ute nästan en halvtimme före mat. Efter maten läser jag ibland sagor för två barn med annat modersmål än svenska. Sen far alla ut igen och jag hem efter en stund ute :).

Inte illa, eller hur? Jag tror inte att jag kommer att lida av stress i år, har ju inte press på mig att leda eller ha speciellt mycket ansvar. Lite förstås, med tanke på min del på morgonen, men det finns också en specialbarnträdgårdslärare, som ger tips och råd om vad jag kan göra. Så nu kan jag börja koncentrera mig på att lära mig mer om barnen i denna ålder, hur jag kan hjälpa dem på bästa möjliga sätt och förstås vilka metoder att ta till i olika sammanhang. Rutinerna börjar småningom klarna och snart lär jag mig väl hitta saker och ting också :).

Var på massage i går för att åtgärda stela muskler efter potatisplockningen och har varit jättetrött i dag. Först tänkte jag att jag för D till hans pappa och åker hem så fort som möjligt och i säng. Men så insåg jag att jag behöver något avkopplande - for alltså och simma. Det var skönt, stressade inte med hur långt jag simmade, tog det lugnt, satt i bastu och åt en sallad i simhallscafeterian efteråt (var riktigt stolt över det, brukar alltid vara så vrålhungrig så jag inte orkar fundera var jag ska äta utan åker direkt till MacD :( ). Hade också en lista på vad jag ville köpa - och plötsligt insåg jag att det var en bra shoppingdag. Prövade fritidsdräkt, eller vad det nu heter, som behövs i vinter då jag är ute med barnen. Första dräkten jag provade passade! Prövade nya vinterskor - passade! Plockade åt mig byxor, en blus och sexiga underkläder - allt utom de sexiga underkläderna passade :). Kunde inte tro att det var sant, brukar ha så svårt att hitta speciellt byxor, nu köpte jag tre par! Till saken hör att jag fick ett större arvode på kontot, varav hälften borde ha kommit i augusti. Efter månadtal av smått panikerande över pengar, så har jag ingen lust att SPARA nu då jag äntligen fått något på mitt konto :). Nu är tiden att må bra över dem - och nu får jag kasta mina trasiga vinterskor från ifjol, liksom mina utnötta svarta "finbyxor". Dessutom ska jag inse fakta, jag kommer aldrig mera att komma in i mina "kubajeans" - ett par som jag köpte där, då min kappsäck inte kommit fram. Dem har jag sparat, fast jag inte rymts in i dem på mååånga, måånga år. Optimist som jag är, har jag ändå tänkt att jag nog i något skede går ner så de passar igen. Nu får jag se realistiskt på det - knappast kommer jag till samma mått som när jag var 35 och dansade salsa i timtal flera gånger i veckan....och skulle jag faktiskt göra det, så då är jag värd något annat än ett par halvt utslitna jeans!

Fick verkligen en kick av shoppingen, men den kanske inte helt och hållet lyckas skyla över det faktum att jag är rätt orolig i själen. Har försökt hitta en resa till södern för mig och D, men jag kan endast resa på jullovet och då är det mesta redan utsålt. Det ser med andra ord ut som om jag inte får min soldos i vinter heller, vilket jag är jättelessen över. Är i desperat behov av något "roligt" i mitt liv, något som skulle ge mig en långvarigare kick än shopping....något att se fram emot då mörkret tätnar och kylan kryper in, helst förstås - en människa vid min sida i vinter. Nu har jag i varje fall kläderna om jag bara skulle komma mig ut på en dans till exempel :) så det skulle kännas att jag i varje fall har en chans att träffa någon. Det känns svårt att tänka sig igen en vinter av jobb och ansvar utan något "eget" för mig, något som lite skulle ge "en mening åt livet". Hoppas ni förstår vad jag menar - D ÄR ju mitt liv och jag är så glad över att så mycket praktiskt ordnat sig, men jag har också många ensamma, tunga år bakom mig, jag är i desperat behov av en ändring på den punkten! Att vila ensam de veckoslut som D är borta räcker inte mera, jag vill ha mera människokontakter. Nästa veckoslut har de faktiskt en dans i grannstaden, men då är D hemma och jag har inte lyckats hitta barnvakt. Det kommer förstås andra veckoslut, men det är nu jag skulle vilja ut, iväg, träffa folk! Om jag mår bra i morgon (förkylningen har inte helt gett sig än) har jag tänkt försöka hitta någon som åtminstone skulle vilja komma ut och äta med mig. Redan det är en början!

Trip down memorylane...

I was inspired by Petchie's post, where she writes about a discussion with a Polish girl. It's strange how the differences between nationalities disappear the further you get from your own countries. Just being European in another part of the world seems to be enough to strike up a friendship! I once rode a garlic-stinking taxi with an old Polish driver in New York. When he found out I was from Finland he visibly changed and became very emotional. I felt like I had ran into a long lost realtive, he was very concerened about me catching the right bus to the airport (I had initially asked him to take me to the wrong place). We nearly hugged when I finally parted from him :). This sounds like catching a taxi in NY is something common for me, I think I've actually only caught one single taxi there if I remember correctly... Only stayed one night there on my way to Montreal and then just passed through on my way to the airport on my way home after making a small tour: Montreal - Milwaukee (visited shortly a guy I had been madly in love with at 19) - LA (see a young, innocent version of me visiting girlfriend from Finland) - Philadelphia (visited another guy I had met on Korfu, Greece :) - NY. This tour I made while I was on a three-week holiday from my job as tourguide for a Finnish company (Finnmatkat - Finntours). I had spent the summer working in Greece (Korfu) and was on my way to Sri Lanka for the winterseason. I couldn't imagine sitting at home with my parents in Jeppo for three weeks, so I took off to the States instead...those were the days! I was 23 years old!

I seem to have strayed far off the topic, but it's so nice to reminisce...I also remember once in Prague. I was on my way back to the center after having dumped my rucksack at a hostel just outside town. A couple stopped me to ask for the way to the same place and we ended up talking, at first in German,soon switching to English. When getting into nationalities it turned out the girl was from Finland, so we immediately switched to Finnish. When I found out she was from Hangö, in southern Finland I asked if she maybe was a Finno-Swede, which she confessed she was, so we switched to Swedish. Then she asked where I was from and it turned out her mother came from Jeppo as well! We weren't related, but I knew relatives of hers :). Talk about a small world :) :). The poor guy accompanying her had began looking like a questionmark already at the point when we switched over to Finnish and was really surprised to see us getting more and more excited when talking. In the end we just went our separate ways again, but I´ll always remember that chance meeting, it was such an unlikely coincidence!

Ah, should get back to the realities of my life now, nearly twenty years after my travelling around Europe at 28 after a languagecourse in Heidelberg, Germany. At first I had headed for Budapest (Hungary, can't resist scanning a photo of me from that trip :) to visit a couple I had met on the course and then continued towards my boyfriend in England via Tschechoslovakia (still one country then) where I ran into the girl "from home". Sounds like I had boyfriend in every country back then :). Interrail was such a wonderful thing. I guess it still exists, but I haven't thought about it for years and years.

This last photo is from the same trip. When I scanned my interrailcard, I saw "Dresden" and suddenly remembered meeting an American Philosophystudent on the train. We spent the day walking around Dresden, ending up drinking bear and telling dirty jokes on the trainstation, while waiting for our trains. Do you remember a film with Ethan Ha... (from Dead poet's society) and a French blonde actress. They were travelling around Europe and fell in love. I really like that film, it reminded me of my meeting this guy, even if there was no romance between us, but definitely a connection. I really hope young people travel as much as they can nowadays as well. It's not the same anymore when you're middleaged....


Now I need to get back to getting my son to bed (bad, bad mother, wanted to get him to bed already an hour ago, but I got so caught up in this....), so we both get up on time toworrow morning. I'm still a bit unused to leaving home at the same time every morning (7.45)...last night I dreamt I had overslept by three hours and was frantically looking for the phonenumber to preschool....I was really relieved when I woke up and found out it was a few minutes until the alarm would go off :).