Höststämningar

"Mamma, kisi kom", var väckningen i morse klockan sju. Typiskt, nyligen hade jag stolt tänkt att det gått så jättebra att lämna bort nattblöjan för D - så kommer straffet direkt...fast det var inte så farligt, det kom inte så mycket och jag fick ändå sova en halvtimme längre än normalt. Men jag hade hoppats att mitt "långa veckoslut" - det är höstlov måndag och tisdag - skulle ha betytt fyra underbart slöa och sena mornar. Måndagkväll har jag tyvärr salsaundervisning så det blev inte helt ledigt, fast undervisningen ju är ganska kul - då får jag ju själv också dansa som omväxling!

Nu sitter jag här...medan jag egentligen borde rusa runt i huset och städa, städa. Men orkar inte vara effektiv nu igen, efter fem intensiva jobbdagar. De har handlat om att vara lektant, journalist, företrädare och danslärare. Om en timme ska vi iväg och hämta angolanska med dotter, de ska få sova över i natt för att mamman ska få lite ombyte, komma bort från förläggningen och vissa problem som finns där. Det är alltså frågan om två av dem jag företräder. Har tänkt att vi far till Jakobstad senare i dag, där har de marknad och småttingarna ska få sina biodebuter (i varje fall D) - Pettson och Findus :).

I dag begravs en annan av min mammas närmaste väninnor. Jag känner också av tyngden av att mista människor som hört till hela mitt liv - inom dryga två år har min mamma mist två väninnor som bott en halv kilometer från oss och som hon regelbundet umgåtts med, en annan mycket god väninna från barndomen och sin kusin, förutom andra släktingar som hon inte haft så mycket kontakt med. Någon sa en gång att man ska skaffa sig yngre vänner, så man sen inte är ensam på ålderns höst...nu ser jag verkligen konkret hur det stämmer. Tre andra hon haft kontakt med är så pass dementa att det egentligen inte går att kommunicera med dem mera. Sin kusin som hon är uppväxt med, lever tack och lov ännu, men har också blivit sämre. Tänkte här om dagen att jag verkligen får vara tacksam över att ha D och de små barnen på dagis/förskolan i mitt liv som motvikt, annars skulle jag säkert sjunka in i någon sorts depression, det är så sorgligt att följa med hur livet ter sig i slutändan.

Jaa, men i dag blir det mycket ung energi, så borde i varje fall plocka undan det värsta en stund här hemma....hoppas ni alla out there har ett trevligt och uppiggande veckoslut, fyllt av goda vänners sällskap!