torsdag 1 oktober 2009

Trip down memorylane...

I was inspired by Petchie's post, where she writes about a discussion with a Polish girl. It's strange how the differences between nationalities disappear the further you get from your own countries. Just being European in another part of the world seems to be enough to strike up a friendship! I once rode a garlic-stinking taxi with an old Polish driver in New York. When he found out I was from Finland he visibly changed and became very emotional. I felt like I had ran into a long lost realtive, he was very concerened about me catching the right bus to the airport (I had initially asked him to take me to the wrong place). We nearly hugged when I finally parted from him :). This sounds like catching a taxi in NY is something common for me, I think I've actually only caught one single taxi there if I remember correctly... Only stayed one night there on my way to Montreal and then just passed through on my way to the airport on my way home after making a small tour: Montreal - Milwaukee (visited shortly a guy I had been madly in love with at 19) - LA (see a young, innocent version of me visiting girlfriend from Finland) - Philadelphia (visited another guy I had met on Korfu, Greece :) - NY. This tour I made while I was on a three-week holiday from my job as tourguide for a Finnish company (Finnmatkat - Finntours). I had spent the summer working in Greece (Korfu) and was on my way to Sri Lanka for the winterseason. I couldn't imagine sitting at home with my parents in Jeppo for three weeks, so I took off to the States instead...those were the days! I was 23 years old!

I seem to have strayed far off the topic, but it's so nice to reminisce...I also remember once in Prague. I was on my way back to the center after having dumped my rucksack at a hostel just outside town. A couple stopped me to ask for the way to the same place and we ended up talking, at first in German,soon switching to English. When getting into nationalities it turned out the girl was from Finland, so we immediately switched to Finnish. When I found out she was from Hangö, in southern Finland I asked if she maybe was a Finno-Swede, which she confessed she was, so we switched to Swedish. Then she asked where I was from and it turned out her mother came from Jeppo as well! We weren't related, but I knew relatives of hers :). Talk about a small world :) :). The poor guy accompanying her had began looking like a questionmark already at the point when we switched over to Finnish and was really surprised to see us getting more and more excited when talking. In the end we just went our separate ways again, but I´ll always remember that chance meeting, it was such an unlikely coincidence!

Ah, should get back to the realities of my life now, nearly twenty years after my travelling around Europe at 28 after a languagecourse in Heidelberg, Germany. At first I had headed for Budapest (Hungary, can't resist scanning a photo of me from that trip :) to visit a couple I had met on the course and then continued towards my boyfriend in England via Tschechoslovakia (still one country then) where I ran into the girl "from home". Sounds like I had boyfriend in every country back then :). Interrail was such a wonderful thing. I guess it still exists, but I haven't thought about it for years and years.

This last photo is from the same trip. When I scanned my interrailcard, I saw "Dresden" and suddenly remembered meeting an American Philosophystudent on the train. We spent the day walking around Dresden, ending up drinking bear and telling dirty jokes on the trainstation, while waiting for our trains. Do you remember a film with Ethan Ha... (from Dead poet's society) and a French blonde actress. They were travelling around Europe and fell in love. I really like that film, it reminded me of my meeting this guy, even if there was no romance between us, but definitely a connection. I really hope young people travel as much as they can nowadays as well. It's not the same anymore when you're middleaged....


Now I need to get back to getting my son to bed (bad, bad mother, wanted to get him to bed already an hour ago, but I got so caught up in this....), so we both get up on time toworrow morning. I'm still a bit unused to leaving home at the same time every morning (7.45)...last night I dreamt I had overslept by three hours and was frantically looking for the phonenumber to preschool....I was really relieved when I woke up and found out it was a few minutes until the alarm would go off :).

6 kommentarer:

Henrik sa...

Det var verkligen trevliga minnen från din ungdom. På de resor jag varit har jag då många gånger stött på människor som kommer från Finland. Visst räcker redan det att man kommer från Europa till att man lätt blir vänner på en resa. Men det är ju mycket fast på en själv om man är öppen och gärna vill börja diskutera med främmande folk, för mig har det nog varit till en stor fördel att kunna en något så bra engelska som jag klarat mig på, men det tycks vara många som man träffar som endast talar spanska det borde man lära sig. Ja nog är det väl en liten förändring i ditt liv när Du skall upp så tidigt och iväg till det nya jobbet. Sa Du att "D" lämnar med mormor eller var det banträdgård som "D" far till. Tack för de fina bilderna.
Kram !

Matildas fikarum sa...

De underbara Ethan Hawke och Julie Delpy i Before Sunrise och Before Sunset! Jag har bara sett Sunset och verkligen älskade den filmen, så jag måste se första delen någon gång också.

Anna, Fair and True sa...

Åh, det var kul att hänga med på den "resan"! Vilka minnen! Och det lät verkligen som om du hade en pojkvän i varje del av världen!

Jemayá sa...

Henrik: jag har faktiskt inte stött på spanskatalande speciellt ofta, kanske för att jag inte rest med interrail i sydeuropa speciellt mycket. D är nog i dagis, vill helst inte alls lämna honom med min mamma om jag inte absolut måste (som när han hade feber och jag hade jobbintervju!). Men dagis och mitt jobb ligger bara två stenkast ifrån varandra :). kram

Matilda: tack för namnen - jag hoppades någon skulle komma ihåg dem :). Jag har sett och gillat båda filmerna, men den första påminde förstås mera om min egen upplevelse :)

Anna: det var så kul att få skriva ner det - men jag led av det dagen efter...både jag och sonen borde ha gått och lagt oss tidigare, det var tungt att stiga upp på fredagen :(. Faktum är att det ju nog blivit ganska många olika nationaliteter på pojkvännerna, heheh, men så har jag flyttat på mig så ofta också, så det sällan blivit speciellt långvarigt :(.

Petchie75 sa...

Åh, vilka underbara reseminnen!! Ha ha, det där med att ha pojkvänner i olika länder känner jag igen ;-) ;-) Hittade själv några gamla dagböcker igår som jag låg och läste när jag inte kunde sova (från mitt år i Italien 2000-2001)... För övrigt den sista gången jag hade interrailkort (åkte från Italien via Wien hem till Sverige x2 på en månad, först för att fira Valborg i Lund och sedan till lillasysters student -perfekt budgetresande)
Älskar också de där filmerna med Ethan Hawke och Julie Delpy - har du sett andra filmen? Jättebra! Och på tal om bra filmer med Julie Delpy, du måste se Two days in Paris - underbar liten film om att vara par från två olika länder och språkförbistringar. Tror nog jag se den igen ikväll (är gräsänka och har tyvärr bara filmen med svensk text, så O kan inte se den eftersom det är ganska mycket på franska).
KRAM och visst är det underbart med nostalgi!!

Marianne sa...

Så många härliga reseminnen! Och visst är det roligt när det blir så där som med den svensk-finska tjejen med släkt i Jeppo! Världen är verkligen liten ibland. Sådana möten har gjort att jag alltid ställer sådana där dumma frågor som "känner du den och den". För det bär frukt oftare än man tror!

Kramar!