torsdag 15 oktober 2009

At work

Vi har en rutschbana inomhus på dagis där jag jobbar. I dag ville en treåring att jag skulle rutscha med henne - "motvilligt" gick jag med på det. Ååhh, vad det var skojigt :). Tänkte medan jag rutschade några gånger: "tänk att dethär är mitt jobb nu!"

För en vecka sedan skänkte den lokala Lionsklubben reflexvästar till barnen. De mindre från Lillstugan (eller "Lillkåtan" som D säger, förstår inte varifrån han fått det, ingen annan säger så, allra minst jag!!) kom också till förskolan (Lillstugan ligger på samma skolområde som förskolan, med lågstadiebyggnaden emellan). Sonen i blått längst till höger och sedan ser ni hur glad han blev över att få väst...men han var inte den enda som inte ville ha den, dessutom blev det kanske lite av en chock för honom att se mamma på en helt annan plats, och i färd med att ta hand om andra barn!

Alla foton är förresten tagna med mobilkameran, så kvaliteten är verkligen inte den allra bästa!







Sen for jag på promenad med förskolan + dagbarnen där genom centrum till "trollskogen" som ligger invid järnvägsspåret. Tänk, jag har inte vetat om att den finns! Lär mig hela tiden nytt om min hemby! Väldigt trevlig promenad var det dessutom.








Igår ordnades träff för skolgångsbiträden, perfekt för mig som är så ny och har mycket att lära mig. Före det hann jag med att banda in Aktuellt för lokaltv (tittade nyss tillsammans med sonen, han tycker det är roligt att titta på mamma i tv :). Hann också med läkarkontroll (gäller att ta allt på en gång då man en gång ska till stan..) för mitt nya jobb - allt är bra, utom vikten :(. Var tyngre än någonsin förr i mitt liv (som icke-gravid, det rekordet har jag tack och lov inte slagit ännu, fast det är inte långt ifrån :(. Trots det känner jag mig riktigt bra (typiskt, då man för en gångs skull tog sig till läkare!) - på jobbet får jag frisk luft varje dag och nu då jag haft skrivjobb hemma efteråt, har jag sedan på eftermiddagen hämtat D på cykel - det är bara två kilometer, men ändå! Jag rör mig mycket mera nu än till exempel ifjol vid samma tid (tror jag i alla fall...) och känner mig mindre stressad, så kanske, kanske jag ska överleva denna vinter också!

7 kommentarer:

Henrik sa...

Så roligt att höra att Du gillar ditt nya jobb och på så nära håll hemifrån så att Du kan cykla den vägen, nå inte ser det ut att Du behöver oroa dig för vikten, det är ju ändå bara några kg det är frågan om, det vore annat om det skulle vara många tiotals kg Du ser ut att vara så,, så,, bra på de bilder den senaste tiden, Du är toppen bra.

Kram ! ! !

Marianne sa...

Ja, det är nog som du säger en chock att komma och se att mamma leker med andra barn. Skönt att höra att allt gick bra på läkarundersökningen.

Hoppas du har en skön helg!
Kram!

Jemayá sa...

Henrik: tack, tack :)!

Marianne: tack, hade en jättebra helg: motion (simning, mycket dans) och nu en halv lat söndag :) kramar

Cia sa...

VA Trollskog? finns det sån här?? var?
(får vem som helst gå dit när som helst?)

Jemayá sa...

Söderut från stationen - den är nog så liten, så man lätt missar den :), men för en promenad för förskolan/dagis är den riktigt perfekt! Tycker nog skogen vid Måtar är mycket mera trollsk :), egentligen!

Kat(t) på Åland sa...

,,, och i trollskogen finns fasaner också! Vi brukar ofta ta promenader på vintern när vi är i Jepo, och när man går där längs med järnvägen söderut från stationen så kommer det nästan alltid en yr fasantupp flaxande längs vägen.
För riktig trollskog rekommenderas att fara upp vid Svartbacken och fortsätta några kilometer in och... ja usch det var så länge sen, men man viker av åt höger och till sist kommer man ut ovanför Gunnarskangan. Men trollskogen är innan det! :)

Jemayá sa...

Katt: på somrarna brukar jag åtminstone en gång cykla hem den vägen från "sandgräven", känns så skönt att vara i "riktig" skog!