Jag undrar om jag lyckats programmera mig till veskoslutslathet? I fredags var jag så på G, ville absolut fixa det ena med det andra och fara ut på lördagkväll, men när lördag kom: tung i huvudet, ont i halsen, lite bättre än förra veckoslutet, men absolut inte i form. Som vanligt fanns det miljoner saker jag kunde göra, men eftersom jag kände mig risig har jag hållit mig hemma och tagit det lugnt.Fick ändå, ÄNTLIGEN, igång min symaskin. Sist jag försökte funkade den inte, trodde den gått sönder eller att D mixtrat med inställningarna igen. Tänkte jag tar mormors trampmaskin - där hade nålen hoppat ut och jag orkade inte börja reparera. Blev så sur så jag orkade inte ens försöka på nytt förrän nu, nästan tre månader senare. Nu har jag bland annat fixat gardiner till badrummet (de gamla har bara hängt där sedan 2007), sytt in i midjan ett par av de nya jeansen (normalt, för att jag ska få byxor över låren, är det ofta cirka 30 centimeter att ta in i midjan...), "förlängt" ett par andra byxor och lappat ett par mysbyxor med vit lapp i baken - vem bryr sig, jag går ju ändå bara med dem här hemma, tror att D kommer att tycka det ser roligt ut, det är det vikti
gaste :). Sen sydde jag in två av mormors vinterkappor, lät henne flytta knapparna och vips har jag två nya att använda i vinter :). Lite skulle maskinen jävlas denna gång också, mitt i allt gick lampan sönder, men det gick ju att sy ändå. Har haft en hög med kläder som väntat på åtgärder i flera år, därför känns det otroligt skönt att ha fått det gjort. Men det var också det enda jag orkade med.Tittade på tv till ett och halvsov allt till halv nio på morgonen! I dag har jag inte gjort mycket annat än läst bloggar, hoppas på att hinna klistra in åtminstone en del av de 340 foton jag fick för en vecka sedan - och då hade jag glömt beställa från Ds födelsedag. Kämpar ännu med att klistra in foton i album, men är över ett halvår efter just nu. Vet att många kan vara tiotals år efter, men för mig har det alltid varit en sak jag varit benhård med - mina foton ska det vara ordning och reda med, om inte med något annat!
Ute är det mycket höstlikt, blåste hårt i natt och regnade. De hastigt knäppta fotona är fönstren i mitt arbetsrum, det stora tittar jag ut genom när jag sitter vid skrivbordet (D har sitt eget tangentbord, men det har inte funkat som jag hoppats på, att han skulle nöja sig med att sitta och skriva på det...nu ser jag också att han släpat dit min gamla teburk dessutom...), de andra vätter mot vägen.
6 kommentarer:
Men vad roligt att Du varit så pigg på att ta fram symaskinen och Du har ju hunnit fixa ett och annat med kläderna, Du tycks vara händig med ett och annat. Du har ju bra med utsikt i ditt arbetsrum och ser ut att vara moderna fönster du satt in, kanske även täta,, Och utsikten, kan tänka mig på sommaren säkert vackert där ute i Jeppo. Får önska att Du får bilderna i ordning.
Kram! !
Så höstigt ni har det.
Höstigt och vackert!
Bra initiativ med kapporna.
Kram från en förkyld like...
Hej,
eftersom du varit med och tävlat inne hos mig tidigare ville jag bara tipsa om att jag nu har en ny tävling:
http://pysen73.blogspot.com/2009/10/vinn-fina-produkter-fran-sicilien.html
Så många fina lyktor du har i fönstren!
Och vad duktig du är som syr och fixar med kläder. Där går gränsen för mitt tålamod, jag är absolut värdelös på sånt. Antar att det beror på att jag aldrig får det bra när jag försöker, så då blir det helt enkelt inte av.
Hoppas nu att förkylningen ger med sig så att du blir pigg igen!
kram!
Henrik: jo, jag är faktiskt händig, tyvärr så hinner jag inte göra mycket annat än koka här hemma numera tycker jag (och det är inte en favoritsyssla...). Visst är det helt fint här, men tycker det är synd att vi är fast i landsvägen, emn det går det inte att göra något åt. Hann med halva albumet (låg på spikmattan när du ringde, sen kom D hem). ha det bra.
Karolina: kom inte in på din blogg, så jag vet inte riktigt vem du är, men hoppas att din förkylning gett med sig :). kram!
Marianne: älskar att omge mig med ljus då den mörka årstiden infinner sig, tyvärr får jag lite akta mig med dem om Daniel är hemma. Har itne tänkt på att man behöver tålamod för att sy, det är ju ändå kreativt, i motsats till strykning, som är min minst populära syssla i huset :). Å andra sidan gör jag mycket simpla grejer med symaskinen och det känns ju bra när man "räddat" något plagg eller får ett annat att sitta bättre. kramar!
Vilka jättemysiga lyktor och vilken härlig utsikt, så skulle jag vilja bo också! Hoppas ni får en skön men effektiv helg! Kram!
Skicka en kommentar