Motsträvig vecka

Mästerfotografen i farten :). När jag tömde kameran fastande jag för detta foto från två veckoslut sedan - det är inte så lätt att fotografera två barn som viftar med ballonger :).

****

Fick kolla när jag egentligen skrev sist, veckan har bara försvunnit i ett huj. Faktum är att jag helt enkelt haft för mycket att göra de senaste veckorna, det märkte jag i måndags, då jag avslutat eftermiddagspasset, som då innebar att skriva artiklar. Efter att jag hämtat D och fixat mat var jag jättetrött, men då hade jag ännu kvar salsaundervisningen klockan åtta. Måndagen före var det likadant, men när jag väl kom hem den gången var jag ändå på gott humör och lite väl upp i varv, denna gång var det till och med lite tungt att undervisa. Bestämde mig för att inhibera den sista gången - jag visste ju inte om att jag skulle ha ett morgonjobb då jag lovade hålla salsatimmarna och det blev helt enkelt för tungt.

På tisdagen hade jag bokat behandlingar för att få koppla av efter (trodde jag då jag bokade) att skrivprojektet var avslutat. Börjar avsky att boka in saker på förhand, man vet ju aldrig vad som sker! Nu var mitt skrivprojekt inte avslutat, bland annat på grund av att internetförbindelsen var borta nästan hela måndagen och jag inte kunde skicka iväg mina texter och inte heller få mail av intervjuobjekten (brukar för det mesta låta dem läsa igenom vad jag skrivit, vill undvika fel och missförstånd). Sen hade jag dessutom fått lokaltv-intervjuer på kvällen, så det blev helt fel - kopplade av på eftermiddagen, delvis (ekofrissa och ayurvedabehandling), men sen fick jag stressa hem för att fixa mat och sen försöka skärpa mig igen.

På onsdageftermiddag fick jag äntligen alla artiklar till personaltidningen klara. Eftersom jag visste att jag nu får mera luft i dagarna, hann också tröttheten i kapp - det var nästan som om luften helt gick ur mig. Det har varit några intensiva månader med långa dagar - nu tror jag att jag kan övergå till en rytm som jag bättre klarar av och som gör både D och mormor (och mig själv) lyckligare: bara några eftermiddagar extrajobb i veckan. Andra dagar hämtar jag D från dagis direkt efter att jag slutar klockan tolv. Då hinner jag bättre med allt.

Har haft väldigt mycket otur med maskiner denna vecka - först var det internet på måndagen, sen skulle jag fixa i trädgården en eftermiddag. "Kvisttuggaren" blev överhettad med det samma och stannade, då jag skulle såga ner en buske vars kvistar gått av, funkade inte motorsågen. Det fanns annat att göra, men det är så otroligt frustrerande att inte få gjort något klart, då verktygen inte funkar. I dag startade inte traktorn jag hade lånat, då min kusin med fru kom för att klyva ved till mig med skruv som man fäster bakpå traktorn. Tårarna var inte långt borta - likadant var det på onsdagkväll då jag tyckte jag kunde festa lite för att den intensiva jobbperioden var förbi. Fick D att somna halv tio och korkade en vinflaska och tittade på tv en timme. På gott humör gick jag och la mig - och upptäckte att D hade kissat ner sig, ordentligt. Det har han knappt gjort alls sen vi lämnade nattblöjan i somras, men då när jag lite vill koppla av, DÅ gör han det.

Som sagt, inte så bra vecka, det har stretat emot och kanske för att jag varit tröttare än vanligt, har det kännts värre...men allt har ändå ordnat sig och på dagis/bantis/förskolan (vet inte ännu vad jag egentligen ska kalla det) har det faktiskt gått riktigt bra, förutom lite muskelvärk efter att jag två dagar i sträck gett fart i gungorna :).

Traktorn startade till sist i dag och jag har nu två fina rader färdigt kluven ved att bara hämta in, istället för att stå och svära då jag inte lyckas hugga klabbar i tu på grund av kvistar (skyller på dem då det inte lyckas :). D njöt av att få "hjälpa" och det var trevligt med lite kaffegäster. I morgon är det söndag, vi får dessutom en extratimme och har inget planerat program - aaaaaah. Har dessutom storstädat i dag, så man faktiskt med gott samvete kan ha en lugn och hoppeligen lat dag.

***
Till sist - jag har varit lite förvirrad i höst. Vem är jag riktigt?! Jag antar att det är normalt när man går in i ett nytt skede - ens barn blir större, ens roll blir annorlunda, livet har gått vidare för människor man tidigare umgicks med. För mig var det var ju inte heller bara att återgå till samma jobb och det liv jag hade innan jag blev gravid....

Tack vare alla test vid arbetskraftsbyrån var jag tvungen att riktigt tänka igenom vem jag egentligen är nu, vad jag gillar att göra, vad som inte alls passar mig. Vem jag riktigt är, det är jag inte så säker på ännu, men jag vet i varje fall att jag är någon helt annan än innan D. Därför tänkte jag att det skulle vara på sin plats att söka reda på gamla foton - det är kanske dags att leta reda på den lilla flicka jag någongång var och bär inom mig - det kan vara en bra plats att starta på.

Kom faktiskt på att jag firar 10-års salsajubileum i år, var på min första salsalektion i mellandagarna 1998, om jag minns rätt, men det tog fart 1999. Så det är bara rätt och riktigt att salsan nu kommit in i mitt liv igen :). Perfekt timing, den kan säkert hjälpa mig att komma på rätt köl igen!