ÄNTLIGEN

Till slut skedde ett under i kväll, D somnade före nio - i egen säng - och jag kunde äntligen göra vad jag vill. Hörde redan varningssignaler från överspända nerverna då Lillen, kattungen (som jag tänkt ska heta Nalle, det kan alla säga, men vi får se vad det blir...) yrade in som en virvelvind just då jag höll på att få D att somna. De senaste kvällarna har det inte varit något problem, jag har varit tvungen att gå i säng nio-tiden för att på något sätt orka, men i kväll vill jag vara uppe lite senare!!! Det har faktiskt varit en ganska bra dag, helt underbar sol. Var ut på sparkutflykt med D, tyvärr somnade han innan vi hann hem, vilket råddade till dagsrutinerna, men vi klarade rätt bra av det och det är nog därför han sover nu redan. Jag blev så uppiggad av solen så jag tog tag i något som legat på en tid - skattedeklarationerna. I fjol förde jag pappren till bokföringsbyrån och fasade över taxorna, nu hade jag bestämt mig för att försöka bespara oss de kostnaderna. Sååå svårt var det inte, men jag fick ju ringa skatteverket, troligen än i morgon också, men om jag senare i vår klarar av min mammas och min egen deklaration också (nu var det lantbruk och skog) så har jag sparat in över 100 euro! Det är redan en stor summa för mig! Plockade fram vattenfärger åt D senare på eftermiddagen (som han fick igår, det var härligt med "flickbesök" annars också, att en stund sitta och tala!), för nu kände jag att jag ville måla. D var inte lika inspirerad, men hittade på saker att göra så jag rätt bra fick koncentrerat mig på min sak. Nu är cirka hälften av väggen nästan klar...i söndags var en dålig dag, kändes att det inte blir till något, i dag lyckades jag med en näckros och det kändes hoppfullt igen :). På bilden det som D helst sysslar med, trycker på knappar på datorn, testar hörlurar etc.

En dag hittade D min gamla gitarr på kallvinden. Hans pappa har troligen en gitarr, så han har sett en förr och behandlade den rätt vördnasfullt. Jag hann skriva ett mail under tiden - till belgaren, som nu troligen är vorbei. Det är otroligt vilken fart det är på nya bekantskaper numera, hinner knappt få en kontakt så är den redan över! Känner bara att jag inte har något att säga honom, så ids jag inte heller skriva, och han tycks uppleva det likadant, för han har inte heller skrivit (på ett dygn...men vi började skriva flera mail om dagen, så detta är nog slutet :).

Mitt sällskap vid datorn. Annars är han nog väldigt söt, Nalle våran, nu just ligger han på rygg framför mig, delvis på Ds tangentbord :), vanligtvis jagar han det han ser på skärmen.

Lessen

Jag tror jag har post-flunssa nedstämdhet. Och sömnbrist-nedstämdhet. Vill klaga på allt och alla, mest på min otur. Katterna har blivit något som gör tillvaron ännu tyngre än den är från förr. Fia har i princip löpt sedan hon kom hit (med några dagars paus i början och mitten) , och nu är kattungen så pass stor redan, att han försöker "serva" henne dagligen. Inte roligt att titta på, ännu mindre skojigt att höra på. Två nätter har jag låst in dem nere, men de skrapar så infernaliskt på dörren, så jag väcks uppe på vinden. De människor som kan sova utan att väckas av minsta lilla ljud har en stor gåva. Tyvärr är det inte en som jag begåvats med. Jag kan inte heller ta Fia till veterinären, förrän hon slutar löpa, det är en ond cirkel jag är fast i. Dåliga vanor har de dessutom, lillen leker med händer och ben, oberoende av tiden på dygnet, köksbordet har de ingen respekt för (det var förbjudet område för mina tidigare katter), mattorna är i högar och favoritstolen och "puffen" från kanarieöarna är snart bara slimsor. Jag satte såklart upp direkt en klöspåle, tror ni den har dugit?! Sen får jag ju vakta dem andra vägen också, så inte D slår/drar/kastar för hårt, fast de har lärt sig att sätta sig i säkerhet när han kommer farandes. Jaa, jag vet, normalt är det ju, och normalt kanske jag bara skulle sucka, nu just känns det som om katterna gaddat ihop sig för att göra mitt liv outhärdligt. Droppen var när Fia hoppade in i Ds vagn och märkte - dvs sprätte kiss på tyget. Man tycker att när man gör något gott, som i detta fall, räddade dem från avlivning, så skulle man få något för det, men nej, nu just känns det bara för jävligt med dem.

Jag vet att det är för att jag är så trött, i morse väcktes jag klockan fem av oljudet och kunde inte mera sova. Varje natt väcker D mig flera gånger (har helt gett upp med hans egen säng). Jag skulle behöva något positivt i mitt liv NU! Pratade med belgaren på skype igår, antar att jag också är besviken över det, han var mest intresserad av att prata om sig själv...det går inte med två som helst pratar om sig själv! I dag får jag tack-och-lov gäster, två väninnor, det blir bra så jag får "snap out of" detta tröstlösa tillstånd jag befinner mig i nu just.

Aj, aj

Det är nog konstigt, inte ens flunssor är sig lika mera. Tidigare var det ont i halsen, snuva och hosta och därmed basta. Nu är det hemsk huvudvärk och värk i alla ryggmuskler i flera dagar (+ det vanliga...)! Typiskt är ju att just denna vecka har jag en viktig deadline för en artikel för cancerföreningen och jobb för lokaltv. Men det går, har legat så mycket det gått på måndag och tisdag (D var ju piggare än på länge på måndag, förstås....), vi hade gäster i går, vilket delvis piggade upp, delvis var tungt. Men artikeln är så gott som klar - vaknade fyra i natt och efter varm påse på ryggen och en kopp kakao, kändes det riktigt bra att skriva. Har hunnit i kapp med mail och sådant här på morgonkvisten.

Glömde berätta att jag i lördags hade en intervju i Småbönders, ca en timme härifrån. Det var riktigt uppfriskande att besöka en plats man aldrig varit till tidigare - och det var lustigt att naturen var så annorlunda, böljande kullar och sjöar, fast det inte var så långt härifrån. Så fast det är jobbigt att pussla och be om hjälp av barnvakter, så är det nog också uppiggande att få jobba emellanåt. Gäller bara att hålla balansen!

ps. belgaren är inte heller direkt på väg hit, vi har börjat maila, så om inte annat, är det en intressant ny mailbekantskap!

Quickly, quickly....

So little time, so much to do....I've put the painting of the wall in D's room on hold, I noticed the house was getting very chaotic and me slightly obsessed with the painting. Typical me, when I find something I really like, I usually go a bit overboard, has happened with men, salsa...on the other hand, that's when you feel really alive, when you can do things you really feel passionate about. There has been a bit too much passion in the house lately though - the new cat has been rather loud, calling for local toms....D has been a bit "under the weather", especially the last two nights have been very restless, so it's no surprise that I have the flu again, I've slept far too little this year!

But I wanted to tell you about exciting things going on in my life - apart from the painting. Getting to know new people is something that is always great. I've just gotten in touch with a relative in the States, a woman almost my age. I look forward to getting to know her more! I never wrote it here, but at the end of last year, when I actually had a leisurely moment, I signed up on CS - Couchsurfing. I had read an article about it in the paper, cut it out, had it on my desk for months, but finally had a chance to look it up. I immediately put my profile in there, and I just got a message from a guy in Belgium who might be travelling to Finland. The idea behind CS is to offer a couch for fellow travellers, and in return, when you are travelling, find cheap accommodation this way. I thought, since I won't be doing much travelling, I might invite the world to our place instead :). Now my head feels like it's exploding, so I have to go a lie down. But despite being physically in bad shape, I'm very excited psychologically :).

suck

hade tänkt skriva mera i kväll, men efter att jag försökt i snart två timmar att få D att sova (falskt hopp om att han skulle somna tidigt pga lite stegring), så gav jag upp och har kämpat med att få några inlägg skrivna (priset: en burk med gem utspridd över golvet bl.a.). Ena katten har nyss spytt under sängen, andra "jalmar" ännu (fjärde dagen). Jag ger upp, farväl sköna dröm om att kunna sitta i lugn och ro och varva ner på lördag kväll. Jag får gå och sova. F...

South African visit in Jan/2

This week an article about Patti and me was published, suitably on Valentine's day, since that is called "friendship day" here in Finland, and we have been penfriends for 30 years! The two first photos were in the paper (Photographer: Monica Enqvist).

Me, D and the Makins family!

Getting ready for a bikeride :) (Patti's photo)

This is what I look like from the back :): Photo from the party on Fridaynight - I taught a bit of basic salsa, but it became a bit too hot, because after this was taken, I had to carry my "partner" ( the little one to the left :)) - it's much easier to dance when your dancepartner stands on his own two feet/legs!

Time flies....

"Lillen" "hjälper" mig ofta då jag målar. Han har fortsättningsvis inget annat namn, testade Bamse och Felix på mommo, men nix, hon kunde inte uttala det. Det är skojigt med katter, ja, men....Fia har löptid :( :( :(. Nu just har jag stängt in henne på nedre våningen, där jag hör att hon stundvis "jalmar". Mommo hör så dåligt, så hon har sagt att det inte stör henne. I går blev det lite "action", tänkte att katterna kunde få frisk luft på balkongen, men de beter sig inte som gamlingarna jag tidigare hade. Båda kom direkt på att det ju går att krypa genom stängslet och ut på plåttaket. Lillen fick jag fast, men Fia smög igenom utan att jag märkte det, hörde bara gnisslandet av klor på plåt när hon rasade neråt....och blev fast i stuprännan. Som tur är hann jag ut, hämtade stegen och klättrade upp i morgontofflorna för att rädda damen. Jag skulle kalla henne tonårsmor, hon är ju väldigt ung ännu (dryga året) och det märks :). Någon som vet hur länge en bondkatt löper...och hur ofta? Vill inte ta henne till veterinären direkt som hon fått ett nytt hem, men det ska nog bli skönt sen att få det fixat. Lillen verkar inte ha men av sitt ena "vinda" öga, och har vett att sätta sig i säkerhet då "vilda bebin" kommer farandes. D har lärt sig att kasta saker till kissen, tyvärr kan det vara vad som helst som han får tag på. Som tur är, är tekniken rätt originell än - det mesta flyger bakåt, och ofta berättar dunsen av t.ex. en plåtburk, åt mig att det är dags att ingripa. Hemskt söt är han nog, ja, båda killarna egentligen :).
I dag tappade jag hoppet med min målning, höll på att kämpa med ett giraff-huvud...det gäller att hitta sin egen stil...insåg att jag inte kan måla naturenligt, men det är inte heller lätt att få det vänligt och gulligt heller. Nu just ser giraffen ut som om han har lösögonfransar och koöron. Men kanske det inte är så farligt. Bara jag hade hela dagar på mig, men det är ju bara 1-2 timmar, så länge D sover. I dag tänkte jag att han kan få måla med fingerfärger.....det var inte så bra idé (se fotot)...Kanske jag blir klar till påsk, eller sommaren...

Till vänster ser ni min nya hobby - spikmatta. Köpte den i höstas i ett svagt ögonblick (den var rätt dyr) och har inte använt den speciellt mycket, men i kväll tog jag ett snabbt bad och eftersom jag haft ont i ryggmusklerna en tid, tänkte jag att nu var det dags. Och faktum är att det efter de första smärtsamma minuterna, faktiskt börja kännas varmt och som om något strömmade (blodet rann i strömmar....nå nej :). Kändes faktiskt riktigt bra efteråt, men har lite ont än. Vet inte om det är målandet, eller det faktum att jag försökte få sängen lite jämnare med extra madrasser, och det blev ännu värre än förr, och dessutom alldeles för mjukt.

Min kamera fick jag förresten dessutom tillbaka i dag - där hade jag tur. Trots att garantin inte mera var i kraft, behövde jag inte betala annat än portot! Killen i fotoaffären trodde jag hade ringt och skällt, men jag var lika överraskad som han. Det måste ha varit något grundläggande fel på den, annars skulle det inte ha gått så här bra (och jag som skyllde på D!). Denna vecka börjar jag smått göra intervjuer igen, så det var ju bra att jag fick den tillbaka.

Nu är vi fem!

I går hämtade D och jag katterna, det var spännande och gick riktigt bra. Fia var en modig och duktig katt, "Lillen" förstod inte riktigt än vad som var på gång. Hade trott att den stora skulle vara rädd och lilla inte bry sig, men nu blev det nästan tvärtom då vi kom hem. Det som nästan är lite skrämmande är hur lik Fia är Matilda, min förra katt! Hon liknar ju inte till färgen, men saker hon gör - det märkte jag inte när jag hälsade på dem. I natt har det varit lite si som så, mycket trafik i min säng :(. Lillen slickade mitt hår, och attackerade mina tår mellan varven, Fia hoppade upp och ner med jämna mellanrum, klockan fyra började hon jama - hon var van från förra hemmet att det skulle vankas mat då (en person gick tidigt på jobb där). Jag hoppas verkligen att de snabbt vänjer sig vid våra tidtabeller, och hittar sina sovställen. D är såklart lycklig, kvittrar förtjust bara Lillen lite leker. Svansen är frestande att ta i, men han har varit rätt försiktig hittills. I dag är han hos sin far, så katterna får i lugn och ro finna sig till rätta. På fotot ger Lillen sin mor en omgång :). Nu ska här tapetseras igen (blev ju för lite förra gången...) och sedan ska jag fortsätta med att försöka skapa en djungelvägg i Ds rum. Sakta men säkert fortskrider det jobbet, mellan varven tappar jag helt tron på vad jag gör, men sen lyckas något och jag får mod att fortsätta igen.

Familjetillökning

Soon we will have cats in the house again, went to have a look at these two today - a mother and her kitten!

Det var meningen att vi redan i söndags skulle åka och titta på två katter som behöver ett nytt hem pga astma i familjen. Först var det snöstorm, sen fick D feber, men i dag ansåg jag att D var tillräckligt frisk för både mamma-barn och en tur till Årvas. Det var bra med några mellandagar, jag hann fundera på mina egna kriterier, dvs jag kunde ju inte jämföra med mina förra katter, eller förvänta mig att det ska kännas likadant när jag ser de nya. Så jag var rätt "neutral" när jag åkte i väg, och beslöt mig för att ta katterna utan desto mera dramatik. Den lille ("Bengt", men jag ska nog döpa om honom....) är lite vindögd, men bedårande, som alla kattungar är. Mamman ("Findus", de trodde först hon var en han....men jag döpte redan om henne till Fia) hade jag hört att inte är famnkatt, men hon var ändå vänlig och varkendera var rädda för D, fast de lite knyckte till då han drog till med ett gällt skrik....Då familjen berättade att Fia är bra på att ta möss, var saken biff :). Nu väntar jag bara på att få min utlånade transportlåda tillbaka, så åker jag bums och hämtar våra nya familjemedlemmar, tjohoo!!!

Det känns nog bra nu, blev lite av det bästa av allt jag tänkt mig. Hade tänkt att kanske ta hittekatter, men sen tänkte jag att det är bättre med kattungar, som får växa upp med D. Fast sen skulle vi vara tvugna att vänta rätt länge innan de klarar av mössen, om vi skulle ha tagit dem först till sommaren. Nu blev det lite av varje :). Och medan många i mamma-barn gruppen väntar barn igen, så får jag också på sätt och vis en bebis till. Tack Christina för katt-tipset!!!

Snö, tegel och feber

I går fick jag kuskat tillbaka det sista som blev över av spismurandet - det blev tre turer till Nkby med säckar och tegelstenar (65 st - min lilla bil var sig inte lik :). Spisen blev ju lägre än vi först hade tänkt oss, så det blev mycket över. Sen har detta med snö berett jobb. Jag har inget emot en ordentlig vinter, men detta sågande snö - regn - is - snö är jobbigt. Speciellt då det absolut måste trilla ner från taken stup i kvarten och bums frysa till is innan jag hunnit få bort det. Jag har inget egentligt bilstall för bilen, utan måste köra runt hela uthuset för att få in den i lidret, och det finns flera tak som sätter käppar/snö i hjulen på den sträckan....I morse var det ordentlig snöstorm, på eftermiddagen var det riktigt fint och det var först helt skoj att skotta. Jag borde vara nöjd och belåten, vill inte riktigt hinna med gympakurser, så med skottandet får jag i allafall frisk luft och motion...men det är faktiskt tungt att skotta, och det är inte alltid jag har så särdeles mycket tid för det - ibland blir det panik då man inte noterat att det igen dröst ner från taken och man ska iväg med bilen...

Suck, här ska bilen ut....

Har inte hunnit mer än göra några få skisser på Ds vägg - ska bli spännande sen när jag tar till färger att se om det blir till något av det hela! Men äntligen har jag ett ordentligt "papper" att rita på - i lågstadiet hade jag alltid problem med att få teckningarna att rymmas på pappret :). Vad månne det var ett tecken på...storhetsvansinne :(? Kommer än ihåg hur lessen jag blev då en vikarie på femman suddade ut min stora fina kaffepanna, som fyllde hela arket, nuddande vid yttre papperskanterna, och ritade sen in en pytteliten kanna mitt på pappret!

För första gången är D riktigt ordentligt febrig - 39 grader i rumpan (eller ja, för en vecka sedan hade han en kväll hög feber, men nu har det suttit i hela dagen). Tre dagars feber? Vi får se...Han har varit väldigt trött och sovit mycket.