Qigongläger

Jag säger bara: AAAAHHH. Fyra dagar avklippta från vardagen, helt fokuserad på att bli i bättre form. Vädret i Pörkenäs (nära Jakobstad) var bra (kall vind från havet på lördagen, men det gick att träna på parkeringsplatsen), naturen helt underbar (havet, solen, sanden, klipporna, skogen....), människorna som vanligt vänliga och öppna, många villiga att dela sina upplevelser med de andra. Jag har nu prövat på lite olika varianter - varit på tre läger från början till slut, ett har jag helt missat (då D var nyfödd), sedan endast dagstid och ifjol två nätter, men med tät kontakt hem. Det bästa är såklart att kunna stanna över natt och vara med från början till slut, med minimikontakt till resten av världen. De första åren var jätteroliga kommer jag ihåg och jag själv energisk och ivrig. Denna gång tror jag att jag var så trött i grunden, så jag behövde få vara mera för mig själv, orkade inte riktigt skapa kontakter som jag förr njutit av.

Jag tog väldigt lite foton också, ville fokusera på träningarna och mig själv. De jag tog knäppte jag lite i förbifarten om jag råkade ha kameran med. Vi hade träningar från sju på morgonen till cirka nio på kvällen, med mat och mellanmål där emellan. Men det var ganska många meditationer och också diskussion, man fick ju själv bestämma vad man ville och orkade delta i. På lördagen efter lunchen kände jag att jag behövde ännu mera vila - sökte mig ner till stranden och låg där i lä vid en sten i över en timme, somnade till och med till en liten stund. Ett mobilfoto från den stunden finns i första kollaget, uppe i mitten (klicka på bilden för att se alla foton bättre!).

Speciellt det första dygnet var jag jättetrött, trots att jag på eftermiddagen fick en verkligen effektiv energimassage, som också var mycket fysisk. Jag tror den behövdes, resterna efter vintern fanns ännu djupt i de spända ryggmusklerna, men knådades effektivt bort. På kvällen var jag tvungen att smita iväg från kvällsmeditationen - sov redan långt innan de andra. På fredageftermiddag började jag småningom känna hur jag blev mera energisk och orkade vara ltie mera social, men en konstig osäkerhet hängde kvar ännu till söndagen. När jag funderat på saken tror jag det har med övergången tillbaka till "normalt liv". Jag har ändå varit så fokuserad på D och skötseln av honom och hemmet att jag delvis tappat greppet om hur man är med andra människor, om man lite överdriver. Helst sitter jag ju och skriver på datorn :(. Tycker mig komma ihåg att jag hört att till exempel fruar som länge varit hemma med barnen och sedan ska ge sig ut i arbetslivet kan känna sig osäkra. Tror jag har lite samma sorts symptom. Känner mig ointressant, gammal, ur form - det vill säga, självförtroendet är inte bra. Det kändes nästan som om jag fallit tillbaka till den lite skygga och blyga flickan jag var som tonåring. Men jag lät mig känna mig så, tror det var bra att släppa fram allt - sen på söndagen började jag känna mig mera naturlig igen bland de andra.

På lördagkväll ordnades en helt underbar fest med mat, dryck, sång och ganska ex-tempore, men hjärtligt roliga programnummer (hon i vitt som kramar alla män är Lill Lindfors, om ni inte riktigt känner igen henne :). Det var så skönt att känna sig "delaktig" - till denna grupp hörde jag helt och hållet, trots att vi alla hade olika familjeförhållanden, åldrar, kön....Jag är så glad att jag snubblade över qigong år 2003 när jag flyttade hem. Speciellt dessa läger har varit viktiga "tankningstillfällen" och givit mig så många fina kontakter.


Nu gäller det att hålla kvar känslan, träna på egen hand och försöka få in så mycket gemensamma träningar som det bara är möjligt med jämna mellanrum. Känner ännu av lugnet inombords, kroppen känns starkare och smidigare. Igår städade jag hela huset, nästan sådär i förbifarten och var inte helt slut efteråt! Igår och i morse har jag gjort uppvärmning och lite "walkingqigong" ute på gården, medan D väntat på sin frukost. Min mamma fick en reikibehandling igårkväll - orkade sköta lite extra om henne också, vilket kändes jättebra.

Jag hade hela tiden tänkt att D är första gången tre nätter hos sin pappa, insåg först senare att jag ju också för första gången är tre nätter borta från honom - vi var båda så glada över att vara tillsammans igen på söndagskvällen, inget gnäll, inga sura miner, bara puss och kram hela tiden :). Å då det skulle kunna fortsätta så här!