Sjukstugeaktiviteter

Förra veckan då D var sjuk, var han ändå inte tillräckligt sjuk för att vilja vila och sova. Det gällde att hitta aktiviteter. Kom på att vi skulle kunna måla mitt gamla dockhus, som ser ganska tråkigt ut - det är min pappa som byggde det till mig. Kommer inte ihåg att jag skulle ha lekt speciellt mycket med det, men nu skulle det ju kunna vara kul :). D orkade måla ungefär det som nu syns på bilden...i bakgrunden syns ju mitt projekt - jag undrar verkligen när jag ska få tid att göra väggen klar. Det är så lite mera, men det kräver ändå några dagar ostört målande.

D hade stegring i går kväll och sa att han hade ont i örat, så jag lät honom vara hemma än i dag. I natt har han sovit med en liten bit vitlök inlindad i bomull i örat - jag försöker med både invärtes och utvärtes behandling. Han sov jättebra, tror inte jag vaknade en enda gång i natt, så jag hoppas verkligen att han är på bättringsvägen nu. Min mamma däremot har mycket vätska i lungorna, på torsdagen ska de röntgas på nytt - jag hoppas hon får komma hem till påsken, och att hon i varje fall skulle kunna vara hemma över sommaren. Om hon ännu lever i höst måste vi nog fundera på tätare intervallvård.

Jag närde ett hopp om att D skulle hålla sina leksaker i sin nya leksakshörna bakom den nya soffan...det har fungerat sådär, men nu när han är hemma hela dagarna, har allt flyttat tillbaka till "fel" sida igen.

Och jag då...det hjälpte att skriva av sig igår. Fick energi att börja städa i huset och det redan gjorde att jag kände mig bättre. I dag testade jag på att hugga ved igen... nu gick yxhandtaget (hmmm, -skaft heter det ju!!) av. Man kan inte annat än sucka :). Men hittade pappas en äldre yxa och även om den såg rostig ut och var tyngre, så gick det faktiskt bättre att hugga med den. I natt frös det på, så det går att köra runt på vår gård igen.

Inte så bra dag

Egentligen borde jag vara strålande glad. Veckoslutet har innehållit många goda saker, men kanske det är så att när jag har en chans att känna efter, då väller också en massa annat upp, så nu på söndag är jag allt annat än glad. Vill ni inte igen höra en klagovisa, läs en annan blogg. Måste få skriva av mig.

I fredags kunde jag äntligen åka till simhallen efter "leverans" av D till pappan. Förra gången hade jag ju glömt simväskan hemma. Det var himla skönt att känna hur bubbelbadet - dit jag först styrde stegen - mjukade upp de stela musklerna. Simmade 500 meter, ville inte trötta ut mig helt :), sen lång stund i bastu, SALLAD och sen shopping i lugn och ro i några timmar. Lite smolk i glädjebägaren var det faktum att visa slutat fungera, dvs är över limiten och nästa månad ska också soffan betalas. Gulp. Tror jag får det fixat, men det blir tajt. Håller jag igen med vad jag köper - nej. Har en smått schitzofren inställning till pengar - en sida av mig oroar sig och kalkylerar och funderar hur jag ska få skaffat mera, medan den andra helt sorglöst köper det jag tycker jag behöver och vill ha (nåja, lite kanske jag ibland håller igen) och räknar med att det på något sätt fixar sig, det brukar det alltid göra.

Tog mig en hård titt i helkroppsspegeln vid simhallen och blev inte glad över vad jag såg. Jag vill gå ner åtminstone fem kilo till sommaren, men hur det ska ske har jag ingen aning om. Har ingen motivation för något bantande. Har många gånger tänkt på det jag någon gång läst "man ska sköta om sig/se bra ut för sin egen skull", skitprat. Om ingen bryr sig, ingen "ser" en, vad är det för vits att hålla igen, kämpa med dieter och missunna sig ens det som ger lite njutning för stunden, i mitt fall - sött.

På lördagen skulle jag ha en lång skön dag, helst med en bok i sängen, men därav blev intet. Kollegan från dagis ringde - vi har ju aldrig tid att diskutera något, eftersom planerings- eller mötestid inte ingår i mitt kontrakt. Nu finns det planer på att möblera om i dagvården och de anställda känner sig överkörda av politikerna. Jag bryr mig också och började skriva på en artikel. Sen sa min mamma att hon nog behöver fara till läkaren, hon hade igen tungt att andas. Hon blev kvar på bädden - hon har troligen blivit smittad av D, har släng av förkylning och då förvärras allmäntillståndet direkt. Hon blev kvar på bädden, men behöver troligen inte stanna så länge.

Fick också ett samtal av Ds pappa - han hade tagit D till läkaren, eftersom D verkade ha fått öronvärk. Han skulle annars inte ha ringt, men kom inte ihåg socialskyddssignumet. Blev lite upprörd över att han inte ringt mig på förhand - D har ännu klarat sig utan antibiotika och jag vill skydda honom från det så länge som möjligt. Är avskräckt av alla berättelser om barn som får kurer på kurer - och har också läst om att de flesta öroninflammationer går om av sig själv - D hade dessutom inte gråtit, bara antytt att han har ont. Jag skulle ha väntat med läkarbesöket. Eftersom situationen med pappan inte är optimal, dyker alltid upprörda känslor upp när något utöver det vanliga händer, men jag antar att det var läge att processa min egen inställning. Sa inget till honom men bad att han skulle informera mig om vad läkaren sade och när han sen ringde, gick det att tala en stund med honom utan att han hela tiden var på väg att avsluta samtalet. Det är inte roligt att ha kontakt med en människa som har inställningen att kontakt med mig skall undvikas till varje pris, som om jag hade pesten eller var den hemskaste människan i världen! Någon gång skulle jag önska att jag fick lite extra poäng för att jag faktiskt är hans barns mamma - istället för att det på något sätt gör mig till en person man ska undvika till varje pris. Det enda jag vill är att vi skulle kunna diskutera saker som gäller D på ett naturligt, avslappnat sätt - som då riktigt i början, kanske över en kopp kaffe någon gång. Men jag antar att jag får vara tacksam att allt ändå fungerar bra och man kan göra ändringar i planeringen utan upprörda känslor, att få stöd och kunna dela saker som gäller D med honom är utopiskt.

På kvällen gick jag på teater här i Jeppo - en fars. Den var rolig och det är alltid kul att vara ute bland folk man känner. Sen styrde jag ännu i väg till stan (dvs Jakobstad, 37 km) - en väninna hade undrat om jag vill komma med dem på en dans till "Let's go sixties" - en kör som stod för musikunderhållningen på dansen! Jag tyckte det var dags att ge sig ut någonstans där också män rör sig - och att tillbringa tid tillsammans med väninnor är ju alltid trevligt. Tyvärr var där inte så mycket folk och de som dansade var mest par - vi twistade tillsammans, men inte en enda gång blev jag uppbjuden. Kände mig väldigt lessen på hemvägen - det är ju så sällan som jag orkar eller har möjlighet att fara ut på helgen, skulle så gärna ha velat dansa då jag en gång kom mig iväg. Men nej.

I morse väcktes jag av att postbilen hade kört fast i sörjan på gården. Tack och lov kom också grannen så vi med gemensamma krafter fick knuffat tillbaka bilen till den lite torrare vägen på sidan om. Sen gjorde jag faktiskt ett zumbapass i vardagsrummet, nu då jag var ensam hemma - kände mig väldigt stolt :). Men sen försökte jag göra något åt den blöta snön/isen, fick inte loss något, försökte hugga ved, med det mesta jävlades - de smala klabbarna prickar jag inte så bra på och de större vill jag inte orka få itu. Till sist satte jag mig ned på vedstubben och bara grät.

Jag läser ju mellan varven själv-hjälp böcker, men nu just är jag så trött på alla hurtiga upprop om att man ska ändra inställning, se de små glädjeämnena, leva i stunden, bla, bla, bla. Jag är bara trött på mitt liv just nu och orkar inte vara hurtig och duktig. Får ta det i morgon. Jag vet att det då är en ny dag och kanske jag känner mig helt annorlunda. Jag hoppas det.

Goodbye spruce!

Min mamma planterade för cirka fyrtio år sedan en gran på vår gård - de senaste åren har den börjat se sämre och sämre ut. I vinter bestämde jag mig för att den skulle sågas ner, risken fanns ju att den skulle hitta på att börja ramla på vårt hus, vilket inte skulle ha varit så skojigt. I dag var det dags - det var lite vemodigt, har många gånger legat i sängen och tittat på den. Fåglarna har fått skydd av den och har haft en holk där också. Men det var bara en tredje del, toppen, som mera levde, så det var dags!





























































Lessamt nog upptäckte jag i samband med kvistplockning att hararna igen en gång gnagt på mina äppelträd. Samma sak varje år - jag skyddar dem på hösten, men sen kommer all snö och bordet är dukat. För jag kommer aldrig ihåg på vårvinterna att det behövs ytterligare skydd för stammen. Det har talats om att harpest härjat på många orter, "vår" hare tycks i varje fall må riktigt bra. Suck.

D's March

This month we've been able to ski on the crust of the snow a few times. I love it, but D quickly gets tired, I've had to carry his skis home both times....
















I can't decide which one of the "static" photos I like best...which one do you prefer?

















I've stayed at home two days with D - a bit of a fever and a cough. Not much though, which was nice, I think he'll be able to go to daycare tomorrow, Friday.

Therapist with no training...

This week I've been able to go home from work at noon and continue with paperwork and phonecalls (work-related) in the afternoon. I have actually started writing a few articles. The problem is that I don't know who will buy them - not the best motivator. I've sent out mails to two papers over a week ago, but they haven't even answered. That is the worst, I begin to feel very small when people don't even bother to send me a "no" - and these are papers/magazines I've written to before. But I find especially one of the themes so important that I'm going to write it anyway and hopefully there will be a paper somewhere out there, which will print it.

There has been a bit of a crisis with one of my refugee-children. Yesterday I quickly had to go to see the child - luckily enough I managed to get a interpreter via the phone, because I really needed to "reach" the person. I had an intense hour, trying to make the person feel hope and give the person a reason not to sink deeper into a depression. Then I had to rush back home to get D from daycare - and decide what to cook for dinner. It was such an uncomfortable contrast, being thrown from a really serious, almost life or death-situation to the normal, very mundane world of mine within a quarter of an hour (I was still informing the personnel at the refugee center on the phone on the way home in the car ). As a guardian I'm alone in the my job - yesterday I really felt I needed to talk to someone about the situation. I was lucky, because a serious talk seemed to be enough, or maybe the crisis was already over - I called to speak to the person today and the person seemed much better. Tonight I received a call from one of the workers at the refugee center. "My child" seems to be back to normal, speaking, eating and going back to school. It's a relief, but at the same time I'm shook up by the responsibility, what if I had chosen the wrong words....I have no training as a psychologist, and that is basically what was required yesterday. Of course I'm happy that I could help this time, but still...

Anyway, today there was no crisis, I could concentrate on the paperwork and in the evening we were invited to a "clothes-party"...don't know what it is called in English. A person was selling children's clothes, but most of the mothers there were those with children around D's age. I really loved seeing everyone again - it's been such a long time since I attended a "mother-children"-meeting. Unfortunately D has caught a cold, so far no fever, but when we got home, he didn't seem well at all, I really hope he'll be ok in the morning - one of the ladies at work is already home with a sick child, now is not the time for me to stay home as well....

Ds språk

- Va mamma sei? (vad säger mamma?)
- pjat, mamma, pjat!! (då mamma blir och titta för länge på någon bild eller börjar fundera på annat då det t.ex. ska läsas saga :)

Tänkte skriva om Ds språk, så jag själv kommer ihåg senare. Det var ju rätt mycket hallå om den saken för över ett år sedan, om ni kommer ihåg. Nu talar D riktigt bra dialekt och finskan börjar småningom också lossa. Det lustiga är att han har en helt fruktansvärt svensk accent då han säger något på finska!

"R" funkar inte och vissa andra bokstäver kan låta lustiga mellan varven. "Lallen" (nallen), "slant" (snart) är några exempel jag just nu kommer på. Tyvärr har han valt ett finskt ord som utfyllnad i svenska: "tossa" (eg tuossa=där), som han hela tiden säger. "Kåta" (öh, korta vokaler :) är en sammanblandning av både "skåda" (titta på dialekt) och "kato" (titta på finska), behändigt på båda språken.... Sen kan det blir lite lustiga namn, vem tror ni "Flumrik" är i Mumin? Jo Snusmumriken. "Sliff" är säkert lättare :). Sen har han också haft en tendens att helt enkelt lämna bort första delen av ord: ´fin (delfin) och ´ans (ambulans)...

Ordföljden är det lite si och så med också. "Ma nä veit" är typiskt (jag vet inte), "ma" kommer från finskans "mä" (jag), men har av någon orsak blivit utan prickar....Då jag frågar, "vem?!", säger han JAAG - så han kan nog :).

Jag är inte mera orolig, trots att språket inte ännu sitter som det ska. Stora framsteg har gjorts under året och nu förstår också andra än jag vad han säger och det har jag förstått ska vara en etapp i treårs åldern.

Hade tänkt sätta till en videosnutt där man hör lite av hans tal (tror det var i januari), men det verkar inte ha funkat. Började på detta inlägg i november...så det blir lite besvärligt att få in det nu i mars, ska se.....Hurra, nu fick jag det att funka - nu får ni en rejäl dos "tantprat" och Jepodialekt också :) (ps. jag borde kanske tillägga att språket redan nu, några månader efter, är mycket bättre - hans :) - och här var han blyg för kameran dessutom).

Internationella veckan :)

I vår kan jag verkligen inte klaga över att det varit ensamt och tråkigt! I går på eftermiddagen hämtade jag "mina" två afghanska pojkar på besök. Det blev främst D som fick agera värd, eftersom jag mest var i köket och fixade maten. Men jag tror det var lika bra för alla pojkarna - det var så roligt att höra dem skratta och leka i vardagsrummet! Vad jag vet har det troligen inte blivit speciellt mycket lek och stoj, åtminstone inte för den ena av gästerna. Min pojke njöt också av att få leka med så stora pojkar. Hade tänkt att vi skulle testa skidning, men vi hade en ordentlig snöstorm i går eftermiddag/kväll, så därav blev inget! I onsdags fick D och jag en sen eftermiddag tillsammans och eftersom solen sken vackert, tog vi en tur på skaren på åkern med skidorna. Vi har inte minsta lilla backe nära vårt hus, men D lyckades nog ändå ramla rätt många gånger. Till slut fick han "leidån" (dvs blev led det hela) och sprang hem över skaren :). Men det var jätteskönt att kunna göra något annat med snön än skotta den (ja just, nu kom jag på att det borde vi ännu göra i dag + hugga ved)!!

Nu är det äntligen fredag och jag har inget inbokat förrän söndagkväll. D är hemma och vi får ta det lugnt, vilket jag tror båda behöver.

Speciellt skönt tycker jag det var att D fick vara hemma i morse. När vi skulle iväg, sa han att han inte ville till dagis. Jag jobbar bara tre timmar på förskola/dagis på fredagar och min mamma har varit i tämligen gott skick, så jag tänkte: "varför inte lämna honom hemma?" På med "bombampa" (dvs bolibompa), fram med en smörgås och saft, puss på kinden och så åkte mamma iväg till jobbet. Allt gick bra medan jag var borta - när mormor hade gått för att vila sig, hade D också tagit sig en tupplur på soffan. Han är trots allt borta mer än hälften av årets veckoslut, därför vill jag att han ska få vara hemma från dagis så ofta som det bara går. Ifall min mamma skulle hållas i sådan form som hon nu är, och förstås helst bli lite bättre, kanske jag kunde låta honom stanna hemma på fredagar. Jag tror det skulle göra honom gott. Jag vet att mormor också skulle uppskatta det, hon skulle känna att hon är nyttig, men jag måste förstås akta så hon inte känner att det blir tungt.

Have a nice, relaxing weekend, y'all!

Finally a good day!!

Wow, what a day I had yesterday! At work we skiied in the sun with the kids - wonderful, just the right temperature + the spring sun. After work I "opened" a birthday present (2,5 months after my bday) - an Indian head massage. That was loooovely, sooo relaxing - tack än Katri!! I even had time afterwards to look at a photo exhibition in the same building, I really enjoyed that in my relaxed state of mind.

Then it was time to pick up my friend from Sri Lanka, who is visiting the area again. And she brought me exciting news - a possibility to work as well...but I'd better not say too much about this, since I don't know all yet - but it would be a welcomed ..fourth, I think, part time job :) !

Today I'm a bit "hung over" - got so excited that I woke up in the middle of the night just thinking about the job (and I drank a coke last night as well.....), have a bit of a problem getting into "afternoon - workmode" at the moment.

Improved livingroom

Finally I have had some time to work on the new livingroom - to make it fit our new sofa :). Note the new flowers in the window - I wanted something fresh, instead of my half-dead old flowers....Since we spend a lot of time downstairs, D has most of his toys there and they are usually all over the place. Now I've tried to create a space for him and his toys - it remains to be seen if he stays there...but as long as most of the toys stay there I'll be happy :). My dear friend S in Helsinki, where we stayed overnight after the flight from Paris, gave D a wonderful present - a...jaguar (I think...D says Tiger :), now he can guard and protect our new sofa. Of course I need new curtains as well...I brought home some samples on Friday, but it'll take some time before I can go back to get them. It struck me that our livingroom is now becoming more and more "my" room - with colours and things I like, when so far I've been trying to respect my mother's things. So I guess now it's really she who lives with us and not we who live with her.

I was getting really worn out towards the end of the week. The falling snow from the roofs has caused extra worry and work - on Friday morning I was twenty minutes late to work due to the darn snow. After my cousin had cleared away the load of snow in front of our barn on Thursday evening, more snow had dropped down on the side of the barn later on without my noticing - and my car was parked behind it :(. To make it worse the temperature had suddenly dropped so the snow was icy and heavy. Last night it snowed again and it's really difficult to showel or rather "push" away the snow, since the ice on the ground is so uneven due to the the tractor tracks. I felt a hot hatred for the winter on Friday morning! I know it doesn't help, but life has been so hard this winter, I don't know if I can take more winters like this, this is the simple truth. I can't afford to hire a janitor to help me, but I can't do it all by myself either. Someone suggested I could try to rent out the house, but I think it might be hard to find someone who'd need as big a house as this, and where would we go? If any of you feel like spending a winter here - pls get in touch!!!

To top off the week I also found out it's unlikely I'll be able to continue as an assistant next autumn - my contract runs out in the beginning of June and there are others who have worked longer than me who will be out of a job. I'm really sad about this, the part time job has given me the financial security I have needed, but also a "context", colleagues, an employer etc. I have also been able to do other jobs in the afternoon. Unfortunately I haven't had much time to write - actually, hardly at all. Right now I have lots of ideas for articles, but no time to write and I don't even know who'd buy them. So once again my life in six months is a big question mark. I'll try to have faith - things always seem to work out somehow. If I can't continue as an assistant, that means there would be more time to write, less stress in the mornings - but more insecurity with the income. But there is a small chance I can continue like this, so I'll try not to worry.

On Friday night I was going to the indoor swimming pool after dropping off D at his dad's - only to find out I had forgotten the swim bag at home. When I get too tired, I start forgetting things and it just makes everything worse, I feel the universe is out to make life for me as difficult as possible, preventing my attempts to relax or find some release in the middle of the struggle. When I got home I was almost at breaking point, but a night of good sleep, a more energetic feeling on Saturday - and I'm back to normal. Trying to make everything work out.

I actually had a very good day yesterday, managed to clean at least part of the house (of course something got stuck in the "pipe" of the hoover, so I couldn't finish), went for a short walk in the beautiful sun with a friend, had a bath and treated my hair with some henna I found on Friday in the shop (where I went instead of the swim...), had dinner with two friends I haven't seen for months and finally topped it all off with a concert and a visit to a pub with two other friends. There we got a bonus concert, a young girl and boy were singing and playing the guitar really professionally!

At the "Jeppo Windorchestra" - concert together with the band "Toby Loth" (playing a kind of "fantasy" music - a bit hardrock, a bit Celtic influence, interesting!) I was practicing photography in difficult lighting. I really have such a hard time with the technical bit of the camera, but I can only hope that little by little I'll learn to take good photos in any kind of light.

Now I should continue with the hoovering (got out the toy that blocked it....) and putting away laundry, and cook and....

Thank you to those of you who still occasionally check out my blog. I hardly ever read any other blogs anymore (simply don't have the time) and as you notice, the posts here aren't too frequent either...I'm active on Facebook, though, it doesn't take long to write one sentence now and then and check out friends´ sentences :).

Sigh

Will this never end....Well, I guess this IS finally the beginning of the end of this ------ winter. Today I almost got stuck with the car when coming home by car - thank God my cousin has the equipment to clear the driveway.






In front of our barn it was impossible to even try to drive after all the snow fell off the roof today. The car with the mail enters our yard twice a day (morning papers and mail at noon) - we are privileged to get the mail delivered to our door, thanks to my parents, who were unable to walk to the mailbox. Since my mother is still alive, they haven't removed it, which of course is a great relief for me).







It's been a hectic week - haven't even had time to clear away the suitcase yet and getting nervous about the mess in the house. But the days have been filled with work and Mondaynight for meeting at the local tvstation, on Tuesday "my" Somali girl visited us for a few hours.

Today I attended a lecture about female circumcision..not exactly the most cheerful topic, but very interesting and informative.

We also finally received our new sofa this week, but I haven't had time to clear away the extra things yet for a photo. Suffice it to say at this point: I LOVE IT :). In the mornings I just want to keep on lying on it :).

On the road for six days

What a great holiday we've had - three whole days in Mèze, the south of France, and a day getting there, and one and a half getting home. I had brought both my cameras, which was lucky, since I had forgotten both recharger and extra memory card (and toothbrushes..).....But I still managed to take a few photos :). I guess some of the themes for these three days would be: children, food, sightseeing, relaxing. I've chosen to make a few collages to save time and space - pls click on them for better view of the smaller photos.

Day one (Monday the first) was hard work - leaving home at 6.15 and driving for an hour to the trainstation. Not our normal one, but this way we gained half an hour of sleep in the morning and didn't have to change trains - I thought it was worth it! We got to the airport well on time, the flight went nicely, no earproblems, but once we got to Paris the smoothness disappeared. Had to queue for a really long time for the traintickets, once at the counter the computer got stuck...but we managed to catch the train I had planned to take, since it was delayed. Just before we got to Montpellier, it stopped. It was sooo frustrating to sit and wait for half an hour at the station before it. D was sleeping, thank God, but I was really exhausted. Finally it moved again, my friend met us at the railwaystation and drove us to her house in Mèze. We had arrived, after 18 hours of travelling!
When we got up, everyone else had left for work or school (kids begin school at three years old in France!) so we had the house to ourselves, which was really nice. We had a bath, checked out the garden and just enjoyed the sun! I almost fainted of happiness seeing lemons on a lemontree, the palmtrees and a mimosa in bloom! D was equally happy to find a tractor, a bike and some other toys in the garden :).










When Rocio got back, we went to pick up her kids and headed for the beach for a picnic. I learned Mèze was right on a lagoon, Etang de Thau, well-known for its oysters and seafood!
















What a lovely start of our holiday - the kids were running around with each other and we could sit and chat. Rocio has a son, who is five and a daughter who just turned four - in other words, almost the same age as D.The kids' needs set the pace for the days - Rocio's children still slept in the afternoon, so we had to get back for that. I didn't mind at all, it was just so nice to have someone to talk to all the time and feel like we were living a French "normal life" - despite the fact that my friend is Spanish :). The language was a bit of a problem, but I know enough Spanish to make myself understood most of the time, and I also studied French in school, so I can say simple things and understand a bit. D seemed to prefer French, he refused to repeat Spanish words, but managed to squeeze out "Salut, ca va, merci, bonne nuit" for instance when I asked him to :). Rocio and I speak English, though.

Wednesday was a rainy day, unfortunately - but I wasn't too sad - it wasn't snow :). On Tuesday (our first) morning I was drifting in and out of sleep and at one point I dreamt it was snowing in the garden - it was terrible, that was the only wish I had had for the week, no snow!

We had planned to drive to Sète, a town on the other side of the lagoon, and we did go there also, but quite late. It was nice to have a lazy morning. On the way we stopped for coffee at Rocio's friend's place, drove around Sète and then returned home for the nap. In the afternoon Rocio drove us around Mèze - lovely small alleys and old buildings. I was so positively surprised - I hadn't found anything on the internet about the place and had thought it would only be a modern suburb of Montpellier.

In the evening I finally saw Rocio's husband, who is French and whom I've met about nine years ago when he and Rocio visited Helsinki. Rocio and I had become friends a few years before when she worked in Helsinki for a year - in fact it was her that introduced me to salsa :). When the kids had fallen asleep we had wine, ate, talked and laughed until late at night - lovely, lovely :).


On Thursday the weather was better and we went to the market and then I also conducted an interview. I really felt like writing articles and taking photos for them, even if that hadn't been part of my plans at all. My problems nowadays are 1) finding time to write 2) finding a paper to sell an article to. So let's see if I'll managed to sell any - anyway, it was nice to get into the right "mood"!!
















In the evening we picked up the boy from his tennislesson, spent a bit of time on the beach and then Rocio drove us into the countryside just outside the town.
Friday morning it was time to take off again, unfortunately for us, but I think a relief for the family. The kids were getting a bit nervous with D playing with their toys :). I think I've also heard a saying about guests starting to smell after three days :).

I was so relieved to have a friend pick us up at the airport in Helsinki - we stayed overnight in her flat and then continued home on Saturday. Only to arrive to a house where the temperature was 5 degrees...I had lowered the temperature too much on the oilburner and it was freezing cold inside :(, but upstairs the radiators were really hot, for some reason, so we didn't have to be cold while sleeping. I had expected the weather to continue like it was when we left (around zero), but it had actually been - 20 and snowing as well. So it was quickly back to reality - of course the chopped wood had run out, so I had to start doing "exercises" immediately. I managed to raise the temperature so it was almost normal when my mother got back today. D insisted on skiing today, so here ' as a contrast - a collage of our day at home after the short, but ah so sweet holiday!