Helsingfors och januari

(Photos from home and my trip to Helsinki last weekend - a wonderful weekend!!)

Neeej - jag börjar verkligen avsky blogspot. Det tar så länge att ladda upp foton, det är svårt att få texten på rätt ställe och när man äntligen har dem där - då låser allt sig. Och hälften av vad jag skrivit försvann =)/?)/=/%)(%¤/. Att blogga är verkligen inte för människor som inte har extra tid!!! Hade ställt in mig på zumba i Nykarleby i dag, men jag vill få in detta och föret där ute lockar inte, så jag får så lov att köra zumba i vardagsrummet i stället.

Ute har vi blixthalka. Det har regnat på all is, när jag var och kollade postlådan i morse kom jag nästan inte fram med sparkkälken, man fick inte grepp med skon! Postlådan flyttades till nya grannen, så nu hör jag inte mera när postbilen kör runt vår gårdsplan - å andra sidan är det skönt att kunna parkera bilen vid trappan!

Vilka drivor vi har! Men nu skjunker de lite ihop igen. Bilen kan jag inte mera köra in -traktorsnöskottningen som jag beställde i höstas (tack och lov!!) har täppt till "svängen" jag behöver för att få in och ut bilen. Höll på att fastna helt i torsdags då jag skulle iväg, hade försökt knyckla in bilen på kvällen före. På morgonen blev det svettigt, fick börja gräva och sätta sand under hjulen för att komma loss. Blev lite sen till Vasa, men det var inte så farligt.

Har forsättningsvis mycket jobb med flyktingbarnen, men senare i vår blir det lugnare och jag tänker inte ta något nytt barn nu på en stund. Måste få klarat upp dessa jag har, för att också få tid att göra annat. (Foto mittemot Senatskyrkan)

Min Helsingfors-weekend blev helt underbar. Kände mig som en "bisnis"-kvinna på tåget då jag plockade fram laptopen och knopade ihop den första

kolumnen sen september! Äntligen lugn och ro att skriva! Veckoslutet blev helt perfekt med både egen tid och träff med vänner. På fredagen före salsatimmarna, satt jag på favoriten Yava (?)-café i centrum, precis vid Mannerheimvägen. De har underbara smoothies och njöt av att sitta och titta på alla människor. Skulle jag få dansa parsalsa här uppe också, skulle jag ha allt jag behöver. Kontakt med intelligenta, trevliga män som ser glada ut att få dansa med mig. Helt underbart. Bra att bli påmind emellanåt att det finns sådana män! Går jag på dans här, blir jag uppbjuden av pensionärer, visserligen ofta också glada, men ändå....Och salsamusiken gör mig lycklig, det gör inte svensktoppen!! Jag var lite spänd och osäker i början, men rätt snabbt började jag slappna av och njuta av att få dansa igen. Efteråt hade jag träff med en väninna på Havanna Club i övre våningen. Tog några mojitos och träffade dessutom några kubaner jag kände från förr. Det var lite som en tidsmaskin - hade jag verkligen varit borta i över sju år?!

På lördagen hoppade jag in i en spårvagn och körde runt de södra delarna av staden - det var "mitt" område, där jag bodde de tre första åren och också jobbade. I varje hörn fanns minnen, det var härligt!

Jag älskar också spårvagnar!! Dethär skrev jag på hemvägen på tåget:

"Trots storstadspulsen är spårvagnen en påminnelse om lugn balans. Den måste hålla sig till sina spår, vänta vid trafikljusen; den stannar i maklig takt vid alla hållplatser, kräver med självklar auktoritet sin plats på gatan. Samtidigt nystas min Helsingforshistora upp under vagnens rutt. Tiden gör sitt, inga sår rivs mera upp, men i vissa fall kan ett stilla vemod ännu klinga till inombords. Främst känner jag återseendets glädje och kopplar över från lite utnötta, isolerade ensamföräldern på landet till pigga och alerta storstadsbon med vidöppna sinnen för allt som kan hända och alla möjligheten och möten som bara väntar

på att få ske. I bakhuvudet finns bilden av ensamma, tomma snövägar och inbäddade hus, medan ögat vilar i belysningen på Mannerheimvägen och örat snappar upp olika språk och vänjer sig vid den snabbare promenadtakten – ja, promenera, så skönt att gå mera, och att ha något att titta på hela tiden medan jag går. Vackra gamla byggnader – hur kunde de bygga så vacker förr, det mesta som nu byggs är inget att glädja hjärtat med, ingen skönhet, ingen färgterapi, grått, glas, granit, konstiga former."

Sen tog jag en långlunch (sushi, det ville jag äta - de jag frågat som sällskap till Jakobstad har inte tyckt om det, så jag har inte fått sushi på åratal!) med min vän E. Vi bodde i samma studentlägenhetskomplex i Sheffield år.....ja, jag var 27 då, kommer jag

ihåg. Vi satt och funderade varför vi inte träffades då jag bodde i Helsingfors och kom fram till att då jag flyttade till stan år 97, så flyttade han till

Irland och när jag flyttade med 03, flyttade han tillbaka! Inte konstigt att vi inte stötte på varandra! Det gjorde vi däremot i en flygplatsbuss för ett antal år sedan och har sen återupprättat kontakten.

Så var det dags för dansträning - min väninna S tränade tävlingsdans. Jag satt och tränade med min nya kamera. Typiskt nog hade jag förstås

glömt manualen, men det var i varje fall bra att få öva fotografering av rörliga mål i dålig belysning... Sen gick vi på Harry Potter och satt prata på en bar till mitt i natten :).

Sista dagen var det lunch med P - tyvärr blev en väninna som jag också skulle träffa sjuk, men jag hoppas träffa henne senare i vår/början av sommaren.

Sonen har lärt sig skriva sitt namn :). Egentligen tror jag att han skulle ha kunnat tidigare redan, menhan tycks vara en sån som inte vill göra något förrän han känner att han behärskar det.

Vi var också och testade nya skrinnskorna en dag, men det var nog svårt. Skulle jag inte ha dragit i "manicken" vi lånade från bantis, skulle han ha stått stilla hela tiden :). Men nog lär han väl sig det också någongång...har märkt till exempel att skidandet hade mognat över sommaren, han var mycket bättre på att skida i vinter än i våras! Och från gång till gång går det framåt.

Idag, lördag, kommer en dam och hämtar två kaninungar. Åtminstone den ena med hängande öron tror jag att hon vill ha. Han är den modigaste av dem alla och nog är det lite svårt att skiljas - å andra sidan känner jag av en fysisk press över att det är så fullt i mitt arbetsrum. Det är inte kul att sitta och jobba då jag har packat in skrivbordet, så att små kanintänder inte ska slippa och gnaga på sladdarna då de är ute och motionerar. Hö, halm och kaninbajs finns det också lite här och var, suck. I förrgår hade de sluppit ut ur buren medan jag var på qigong och D hos barnvakt - min matta var helt täckt av kulorna, det är otroligt vad de kan kakka!!