Gott nytt år!

I dag skriver vi den sjätte januari - året har verkligen fått en rivstart. Det började bra med att jag hade en god vän här på min födelsedag på nyårsafton. Han bor i Helsingfors och vi har inte setts på ett och ett halvt år. Det är så underbart skönt att sitta och prata med någon som man kan känna sig helt och hållet avslappnad med - och som faktiskt har tid att sitta och prata! D var också väldigt samarbetsvillig och lät mamma prata rätt mycket i lugn och ro medan han pysslade med sitt :). Vi fixade god mat och njöt av skumppa. Senare på kvällen kom en "lokal" väninna med man på besök och vi kämpade med att hålla oss vakna till det nya året :).

Dagen efter var det dags för att spå nyårslyckor :). Vi tog det riktigt lugnt ett dygn till, innan han sen åkte hem på söndagen.

Efter det hittade jag tre nyfödda kaninungar i fähuset :(. Doris och "Ellen" hade "rymt" in till Maya i början (nu förstår jag att det var Elmer som skulle dit och Doris följde efter), det kan inte ha varit många timmar de var i hennes sida av kätten, men tydligen räckte det till. Om de överlever kylan, får de behålla livet, tyvärr gick det inte lika bra för Doris fem nyfödda ungar som kom igår. Jag märkte att hon började rycka pälstussar av sig själv och samla hö och halm in i sin låda - och där var de, kull nummer två :(. Denna gång var jag hård, förpassade dem direkt tillbaka till kaninhimlen. Det var inte kul, men tio kaniner är redan för mycket - jag hoppas verkligen att jag lyckas hitta nya ägare till de små i slutet av januari. Jobbar med att få dem tamare. De har nu varit inne en vecka och springer inte mera och gömmer sig då jag kommer in i rummet. Låter dem också komma ut ur buren en stund varje dag och har börjat med att ta upp dem i famnen. Elmer där nere tänkte inte förlåta mig då jag en dag tog honom i famnen och satte honom i badrummet så länge jag rengjorde hans bur. Han har rusat undan direkt jag kommit i närheten med handen, men nu har han börjat förlåta mig - har till och med fått smeka honom på ryggen lite och krafsa på huvudet. Det är små framsteg, men mycket glädjande :). Mamma Doris låter mig redan ganska fritt paja - fast i famnen tar jag henne inte, det gillar hon inte. Jag har säkert behandlat kaniner jätteilla i något tidigare liv då jag nu får så lov att ta hand om så många.....

Nästa söndag blir det begravning, min 102 åriga faster somnade in den andra januari. D är då hos sin pappa, så det blir lättare att vara med där. Jag ska dessutom fotografera.

I går fick jag äntligen min nya kamera, en Nikon D7000. Har väntat på den i över en månad - den skulle vara min kombinerade julklapp-och födelsedagspresent. Har inte hunnit testa den speciellt mycket, men den verkar mycket lovande. Fotot på Fia t.ex knäppte jag i morse. Det har varitjättekallt här igen - i går - 27 som mest, men det har också varit väldigt vackert.

Det var synd att jag inte haft någon ordentlig kamera att fota med. På tisdagen tog jag Pekka på vaccination till veterinären och fotade solförmörkelsen genom bilfönstret då jag körde på hemvägen....

I princip har jag snart haft tre veckor ledigt - det har varit jätte, jätteskönt. Jag har helt tillräckligt med att sköta son, mamma, kaniner, katter, hus och mig själv - med enbart några skrivjobb emellan skulle jag vara riktigt nöjd. Förra natten till exempel, vakade jag igen från klockan fyra, helt utan orsak. Jag var så tacksam att jag inte behövde göra något jobb - det här hemma orkade jag, men inget extra. Så behöver jag få ha det, händer något som helt tar krafterna, behöver jag kunna ta det lugnt. Jag tror faktiskt att jag kommer att kunna ta det rätt lugnt i vår - bara jag förstår att säga nej om jag blir för trött.

I måndags började vi på "skidkul" med D - vid elljusspåret ordnas skidande för yngre och äldre barn. Det har tydligen hållit på sen snön kom, det vill säga redan två månader, men jag hade inte hört om det förrän nu. Informationen här på orten är inte den allra bästa - föreningarna sätter lappar i alla hushålls postlådor and that's it. Det skulle ju vara bra om dom också satte i vår - men den finns vid vår trappa och många missar den - och jag blir utan info. Anyway, för oss gäller det nu att öva lite extra (bara det inte blir så kallt igen, -12 i dag) för att komma i kapp de andra. Nu skidade till och med tvååringar från D, som för första gången

skidade i ett ordentligt spår...och backar har han inte sett till än så det gäller att lära sig det också. Det ska vi göra i dag på eftermiddagen. Nästa vecka får han vara i dagis i tre dagar och jag ska börja aktivera mig i flyktingärendena och skriva något igen. Blir nog skönt också med rutiner i livet - och mera lekkompisar för D. Jag hann bara skriva en inbjudan på fb att komma och leka med oss, så fick jag ta tillbaka den då jag hittade prickarna. En mamma med två barn var på besök för en vecka sedan - blir intressant att se om de faktiskt får vattkoppor. Gör de det, så vet jag att det faktiskt var det D hade, annars var det kanske bara någon sorts mild version av sena höstblåsor.

Jag hoppas ni alla (som ännu läser...och kommenterar, vink, vink!) också fått en bra start på det nya året

- må det bli lyckligt, positivt, glatt och kärleksfullt för oss alla! Gott Nytt år!