Socialt!

Två dagar har jag haft väninnor på besök - härligt att bara sitta och prata! En kväll fick D flickbesök (och jag förstås en trevlig "mammor emellan"-pratstund). D blev så förtrollad av E så han ville pussa henne (han har blivit riktigt ivrig med det på sistone :). Hon var inte så förtjust, flydde till mammas trygga famn då den högljudde och ivrige beundraren kom :).




I går kväll var D och jag ut och cykla på kvällen. Solen tittade t.o.m. fram lite. Sen satt jag faktiskt ute i gungan en stund (tills jag blev våt i baken) och njöt av ljuset och min vildvuxna trädgård :), medan D roade sig med att kasta vattenflaskan och traktorn i buskarna. Frodig är trädgården minsann - en glad överraskning hittade jag en kväll, en igelkott! Har inte sett dem på flera år, så blev jätteglad.







Ja suck, inte får jag dessa bilder som jag vill ha dem...(hur gör man för att få dem snyggt i en ruta?)

Mera energi!

Hade en rätt intressant dröm för två nätter sen. Jag blev säkert påverkad av Myss boken jag läste, hon skrev om drömmar som vid vissa tillfällen i livet gett vägledning och varit en mätare på var hon då just stått. Jag var med och assisterade vid någotsorts behandlingar, men när det var min tur att få behandling, sade personen som gjorde dem (ingen bild av om det var en man eller kvinna!) att det var för sent, klockan var nästan fyra, så det gick inte mera. Jag blev oerhört besviken, sa att vissa ju till och med fått två behandlingar, men nej, det gick inte. Sen låg jag ändå på en massagebänk, som tycktes vara kopplad till en apparat som mätte olika saker i kroppen. Allt annat verkade ok, men längst ner fanns en skala på energinivån, och min energi var jättelågt, bara en liten, liten stolpe syntes. Jag hörde en röst som sa: fortsätter det såhär så dör hon ung.

Jag är ju inte ung mera, så jag antar att jag inte behöver ta det sååå allvarligt, men jag tror nog det är skäl att allvarligt fundera på hur jag kunde göra ändringar för att få bättre grepp om vår vardag. Nu just känns det som om den galopperar ifrån mig hela tiden och direkt något oväntat sker, känns det som om orken slår i botten, det finns inga reserver att ta till.

Och dessa möss...på nätterna har det varit mössfritt, eftersom jag haft dörren till sovrummet stängt. Men i början på veckan hade Fia flera möss på gång igen. Började nästan få ångest - skulle de vara döda skulle det vara en annan sak, men hatar att se dem pinas. I går slog det mig att jag kanske borde se dem som någotsorts meddelande, eftersom de inte lämnar mig ifred. Hösten innan jag åkte till Peru, deltog jag i ett "shamanveckoslut". Dvs en shaman ledde olika övningar. Första dagen såg jag inga bilder eller något under övningarna, men andra dagen fick jag många fina "visioner". Eftersom jag alltid tyckt om djur skaffade jag mig en bok i temat: "Animal speak" och brukar ibland kolla vad vissa djur kan ha för budskap, om de ihärdigt dyker upp i ens liv i någon form. Nu kollade jag "mouse" och får det att passa ihop med energifrågan: "mouse medicine can show you how to focus and pay attention to detail. It can show you how to attain the big things by working on the little things. ...lessons associated with attention". Jag tror jag är på rätt väg då jag t.ex. lämnar byarådet, jag måste helt enkelt fokusera mer och mer på att klara av att få livet här hemma att funka, jag orkar helt enkelt inte med så mycket mera. Jag fick också tips om att jag kanske kunde vara berättigad till ett stöd för att jag också delvis sköter min mamma - det skulle vara en oerhörd lättnad inför nästa år. Då skulle jag inte känna så press på att jobba. Fast jag inte gjort det speciellt mycket, har det ändå krävt en stor portion energi pga att jag för varje gång måste hitta något arrangemang för att få tid att jobba. Efter nästa år sätter jag D i dagvård, och då blir det ju lättare att koncentrera sig på jobb. Men nästa vinter skulle jag vilja koncentrera mig på att sköta honom och hemmet ännu. Sen får jag glömma detta med karlarna :), har inte ork att leta efter "den rätte" (för inget annat duger mera :), får förlita mig på att då tiden är rätt så dyker det upp någon.

Staket, gäster och rök

Måndag fick vi ett staket mot vägen. Har länge tänkt att det kanske kunde vara bra som en säkerhet - lite kan det stoppa D, så han inte springer rakt ut efter någon boll, till exempel. D var jätteivrig över aktiviteten med bräder, hamrar, borrar etc och förstås att få se de stora pojkarna in action :). Jag fick dessutom barnvaktshjälp och kunde klippa gräs i lugn och ro (tusen tack C för att du tillbringade så mycket tid med D). På kvällen var det igen byarådsmöte - om en dryg vecka har vi byadagar här. Sen borde det äntligen lugna ner sig med möten och jag avgår i slutet av året. Har mindre och mindre ork och energi för det uppdraget - mina hemuppdrag räcker gott och väl till nu just.

Som tur var, var det varmt en halv dag i dag. Vi blev nämligen utrökta ur huset på förmiddagen, just före min kusin från södra Finland med familj och syster skulle komma på besök. När min mamma skulle elda i spisen, vällde all rök in genom varje springa och lucka som bara fanns i den. Ändå brann det också, det var helt hemskt, fick till sist kasta vatten på elden för att få släckt den och så upp med alla dörrar och fönster. Sotaren dök upp igår, så jag tänkte att han lyckats täppa till något, men troligen var det väderleken, som skapade ett "väderlås" ("ilmalukko" på finska) i skorstenen. Måste medge att jag grät en skvätt då jag sprang omkring i det rökfyllda huset, skulle ha velat ha en lugn och trevlig vecka av koncentration på gäster och trevlig samvaro. Får försöka skrapa ihop all uns av qigonglugn och fokusera på det faktum att det mestadels ju ändå är trevligt, fast jag börjar tro att ett mörkt moln fastnat över mig och skickar ner något otrevligt direkt jag försöker slappna av.

Vill ha katt!

Om någon vet om någon som har kattungar här i närheten, vlg meddela mig! Ringde redan i onsdags på en annons, men eftersom jag inte kunde fara och titta på den då, hade den redan getts bort då jag ringde i dag. Nu har jag ställt in mig på att vi behöver en kompis till D, kanske någon av er kan hjälpa!

Hemma igen

..som en nästan ny människa :). I varje fall har jag inte hetsat upp mig för något ännu, inte heller kännt mig sådär övermäktigt trött, å andra sidan kom jag hem klockan ett på dagen....I kronoby fortsätter lägret ännu, de har fest i kväll. Jag har hällt upp ett glas vin och ska äta salta kex för att i anden vara med dem :), D somnade redan nio. Han hade det lite jobbigt först när jag for - fammo ringde i panik första kvällen att han varken vill äta kvällsgröt, dricka mjölk eller börja sova, utan bara gråter. I det skedet hade jag hunnit "gonga" så pass mycket, så jag tog det lugnt och bad henne ännu vänta en halvtimme (tyckte hon hade försökt få honom att sova för tidigt), om han inte hade somnat då, så skulle jag komma hem. Men det behövde jag alltså inte, även om han ännu följade dag hade frågat efter mamma och gråtit en skvätt allt emellanåt. Det kändes hemskt att höra och jag funderade också på att fara hem till kvällen, men faffa tycket att de nog klarar av det, jag kan stanna.

Det som var överraskande var att jag började sakna D så mycket. Kanske det fanns flera orsaker - att det inte gick så bra där hemma, att det fanns en 11 månaders baby på lägret och att jag ju faktiskt aldrig varit från honom två nätter. Fick nästan kämpa med tårarna då jag pratade om honom och längtade efter att komma hem idag. Lite snopet blev det då jag rusade in i dag och fick höra att han hade somnat fem minuter tidigare :(.

Men lägret då - det var precis så skönt som jag hade tänkt mig. Träningarna hade direkt effekt, fast detdär med att sova gott var en annan femma. Kände mig så uppladdad båda kvällarna, så jag hade svårt att få sömn och sov väldigt ytligt. Men var ändå inte speciellt trött och vaknade redan sex båda morgnarna (första träningen var klockan 7). I går fick jag också en ayurvedamassage (fanns möjligheter till olika sorts terapier där) och på kvällen tog jag årets första dopp i havet i Jakobstad, dit vi åkte för att qigonga vid stranden. Härligt, härligt. De enda foton jag knäppte var då, annars kom jag inte ens ihåg att jag hade med kameran, var helt koncentrerad på att få ut det mesta av dagarna. Vi hade rätt tur med vädret, torsdag och halva fredagen var underbara, vid havet var det fint, men sen har det varit kallt.

Sen är ju en viktig del själva deltagarna. Som vanligt fanns det gamla och nya trevliga bekantskaper, vilket ju ger sin krydda. I kväll skulle man ha fått vara riktigt social, men är nog inte så lessen över att inte kunna vara där, jag fick det jag behövde få, med råge. Jag tror att festande skulle ha tröttat ut mig och delvis dragit tillbaka de goda effekterna. Om vädret är fint i morgon, åker jag ännu dit med D. Försökte hitta barnvakt att ta med (vill inte skiljas från honom), men alla var upptagna, så jag tar det som en utflykt - vi far och titta på tanter och farbröder som står och viftar i luften och beter sig lustigt (en katt satt under en bil och tittade nyfiket på oss i morse :), i bästa fall får jag lite, lite qigongat. Men jag ser hur det blir först i morgon.

Energiuppladdningsdagar!

Om allt går väl, kommer jag att tillbringa to - lö här och kanske lite av söndag också, bara jag hittar barnvakt. Det blir jätteskönt, om qigonglägret blir som det brukar. Och om allt går väl här hemma, fammo, faffa och mommo ska sköta D med gemensamma krafter två nätter. F & f kom idag och knyter an till sonsonen där ute nu just.

ps. glömde skriva att det var Ds 2-årsdopdag, därav hans dopljus på bordet! Dessutom hade fammo också namnsdag :).

Sö-ti

Då D kom hem på söndagen var han jättetrött. Men somnade han? Nej. Efter flera timmars försök tog jag honom på en promenad, tänkte att han kanske somnar i vagnen (vilket han gjorde på hemvägen) och jag får frisk luft, motion och omväxling. Promenaden uppskattades inte av måsarna i närheten - de försökte jaga iväg oss. Här kommer "mördarmåsarna" :).


























Fia bestämde sig också för att komma med, trots måsarna. Hon följde med som en hund, trots att vi gick över järnvägen och en bra bit mot skogen, dit hon aldrig varit förr.

Ibland MÅSTE man helt enkelt uträtta behoven mitt under promenaden :).






Det blev för varmt för Fia på grusvägen (sällan jag sett en katt flämta!), och jag blev orolig för fågellivet (för hon orkade ändå spetsa öronen då det hördes intressanta ljud ur dikena), så vi fick svänga om.









Söndagkväll: Ah, äntligen kom de, gästerna jag hade väntat på!!! Fotot: T.o.m. fotboll är trevligt i rätt sällskap :)



Vivi blev en favorit - hon satt med D i bilen, så han fick utforska alla spännande knappar och grejer.












Ds första dopp för i år vid Andra sjön i Nykarleby.













Fast sen bestämde han sig för att fara och se på "båta, båta" - kutade iväg över stranden och innan jag hann ikapp honom, hade han redan hunnit till andra sidan vägen och en bra bit på väg till båthamnen).











Vofflor vid brostuga i Nkby - yum!















När vi kommit hem och alla vilat, kom en riktigt ordentlig åskskur. En yrvaken D förundrar sig över mängden vatten med mig.













Nästa dag: Snyft!!!
















D blev helt förtvivlad då gästerna åkte vidare norrut, men då jag sa att vi ska ta fram 2-årspresenten, så glömde han dem (materialist!). Tack Barbro & co, också mamma uppskattar att svalka sig i poolen :).









Sen kom posten: en sur postfröken överräckte ett brev från skatteförvaltningen. Tilläggsutredning till skattedeklarationen. Ok, jag sparade ju min uträkning. Inte. Nervsammanbrott. Fotobehandling, bloggande - nervlugnande, överlever kanske ändå. (fast jag inte blir klok på hur det är meningen man ska få in texter och bilder på rätt ställe, i rätt ordning, j-a besvärligt och tar massa tid). Ute regnar det igen. Finska sommaren :( :( :(